Måndag igen **** Autism/ADHD

Glömde ju rapportera om en sak i gårdagens inlägg - kattfotograferingen som vi gjorde i fredags kväll ;). Mannen hade ju vunnit en gratisfotografering som vi tyckte vi kunde slösa bort på katten! Vi själva kan ta hundratals kort på katten och kanske att ett blir bra. Så vi tänkte utmana fotografen få se hur han lyckades . Kan ju säga att det inte var lätt - en katt gör som den vill, vill den gå iväg så gör den det... En hund kan man oftast beordra "ligg" eller "plats" så stannar den kvar på det stället... Men jag tror nog ändå att det blev några riktigt bra bilder. Får väl se längre fram när fotografen valt ut de bästa om vi köper några och kanske visar upp nåt på bloggen också.

Här ligger Oswald och sover över tangentbordet på laptopen i värmen.

Kattbilden i inlägget igår var det nån som gillade... mmm, jättefin katt det också, vi gillar honom helskarpt. Det är grannens katt som kommer och hälsar på ibland.

På morgonen i skolan idag hade det varit lite turbulent med sonen. Men de redde som vanligt ut det på ett bra sätt så gott det nu gick. Det hade sin upprinnelse i att sonen inte blir bemött efter hans behov av en elev i klassen... Ja, inte så lätt av eleverna att alltid ta denna hänsyn och tänka på hur man svarar och beter sig när sonen är i närheten. Hur ska det gå nästa läsår då det vimlar av okända elever som inte vet eller förstår hur sonen fungerar?? De där tankarna dyker upp alltemellanåt.

Nähä, känner mig lite trött och seg i dag så mer än så här blir det inte idag.

Sammanfattning **** Autism/ADHD

Nu är det dax att sammanfatta helgen eftersom inget inlägg blev skrivet igår - hann helt enkelt inte. Vart tar tiden vägen - nån som vet? Jag tycker jag ska hinna göra så mycket när sonen är borta, men hinner bara en bråkdel av det jag vill... nåja, helgen har varit trevlig och det är väl huvudsaken, eller hur?!


Igår förmiddag tillbringades med goda vänner, fikade och hade det mysigt. Var sen hemma en liten stund mitt på dan, sen bar det av in på bio. Såg "Åsa-Nisse" men den var inte i min smak, tyvärr. Men nu har vi sett den iaf och slipper gå och gräma oss över att vi inte sett den ;)
Efter bion så väntade ett par vänner på oss utanför och vi gick och tog en pizza tillsammans. Mysigt, härligt, trevligt och framförallt avkopplande!

Grannens katt

Dagen idag har också sprungit iväg i en rasande fart. Lite trevligt umgänge har vi haft idag också. Hämtade sonen från korttids sen på eftermiddagen. Han var glad och harmonisk vid hämtningen. Det hade blivit ett personalbyte som vi inte visste i förväg. T hade bytt bort sitt dygn till reserven O. Det hade nog gått väldigt bra, verkar det som. Det finns ju två reserver som sonen är väldigt förtjust i och "godkänner". Skönt att det slipper bli problem med sånt.

Mitt arbete med byte av bloggportal för min del fortsätter. Har fått hjälp av både min äldsta son och en kille här ute i cyberrymden. Han har gjort ett program enbart med tanke på Metrobloggens nedläggning - schysst! MEN, tror ni jag hade sån tur så det funkade med min blogg??? Nejdå.... men killen tog tag i det när jag hörde av mig till honom och löste problemet - ännu mera schysst!! Så nu återstår bara en del redigering av detaljer genom hela bloggen som inte hängde med som det skulle. Det tar också en stund men mycket arbete är ändå sparat tack vare att jag fick så god hjälp. Kommer att meddela när det är dax för byte.

Korttids och fotograf **** Autism/ADHD

I morse var jag glad för att vi inte bodde i en lägenhet med grannar som är lättstörda. Sonen sjöng och var glad, överdrev och gapade (sjöng) väääldigt högt. Och jag gapade (sjöng) med , allt för att hålla sonen vid gott humör. Galna familjen!! Vad gör man inte för husfriden som är värd så mycket hos oss.

Grabben kom iväg lyckligt och väl med taxin till skolan. Sen packade jag korttidsväskan innan jag åkte till jobbet. Mannen körde dit honom sen efter skolan. Så nu är vi lediga ett par dygn - ska bli skönt.

Nu ska jag snart packa ihop här på jobbet, mannen hämtar mig. Då ska vi till fotografen... Jag behöver nytt foto till körkortet som snart går ut. Gillar ju inte att stå på den sidan kameran, men ibland är man ju tvungen.

Vi passar samtidigt på att ta med katten till fotografen också. Mannen vann en gratis fotografering för ett tag sen. Men eftersom vi nyligen varit och tagit familjefoto där, så slösar vi den här gratisgrejen på katten. Ska bli kul att se - det är inte det lättaste att fota en katt, och speciellt inte en helsvart katt. Det får bli en utmaning för fotografen! Ska bli intressant....

Lite oroligt **** Autism/ADHD

Bara en morgon kvar att kämpa, sen är det korttids och lite andrum för oss föräldrar. Det har varit ett par småturbulenta dagar nu för sonens del. Klassföreståndaren har varit sjuk och det medför ju en del nya saker som inte ingår i sonens rutiner. Bla a så uteblev idrotten både igår och idag och man fick göra annat i stället. Som ni förstår så ställer det till det lite för sonen och det blir oroligt. Idag hade han t o m fått ett utbrott i skolan... Hemma har det också märkts att han varit mera uppe i varv än vanligt, men inget utbrott iaf. Jo, förresten i går morse, men det berodde inte på det för det var innan han visste om förändringen.

Annelie L undrade om vi inte skulle ta sonen till läkaren för att få medicinen omprövad ifall det var längesen vi ändrade dos. Barnen växer ju och i o m det så förändras säkert dosbehovet också. Visst är det så. Sonen äter tre olika mediciner och vi har fått lov att höja två av dem. Men vi skulle höja en i taget. Ifall det skulle medföra biverkning så skulle vi kunna veta vilken av medicinerna det berodde på. Vi har höjt den ena medicinen men har dragit på det, med den andra. Vi får se om vi vågar prova framöver.

I förrgår gick metrobloggen ut med att den skulle läggas ner om två månader. Jag började genast kolla runt på lite andra bloggportaler för att se hur de ser ut m m. Jag har nu fastnat för en av dem och kommer att byta så småningom. Men först vill jag försöka få med mig mina inlägg och den resa man gjort här under 1,5 års tid. Har börjat på med det, men det är ett riktigt hästjobb kan jag meddela. Men jag ger mig säkert inte förrän det är färdigt.

Men eftersom det tar tid och är ett omfattande arbete jag måste göra så måste jag ju kasta ut en fråga här: Är det nån som vill följa med mig till en ny bloggportal?  Vet inte om jag törs fråga, men nu har jag gjort det. 

Tandläkarbesök **** Autism/ADHD

Nu fick man lite huvudbry efter metrobloggens meddelande. Jag får ta mig en rejäl funderare, men kan ju inte tänka för länge eftersom jag vill kunna länka vidare från den här bloggen innan den lägger ner. Men det kommer säkert att ta lite tid innan man får ordning på nåt nytt. Vill ju gärna få med mig de gamla inläggen också så det inte försvinner. Har konfererat med min äldste son idag och det verkar inte enkelt att få med sig inläggen. Det går, men det tar tid - jag som har ett överflöd av det *ironi*. Vi får se vad som händer....

Jag och sonen åkte 8 mil t o r för att han skulle till tandläkaren idag. Undersökning och lite allmän koll. De har ju tidigare dragit ur två tänder för att tandraden ska rätta till sig, annars blir det tandställning, men det är inget vi vet än hur det blir med det.

Däremot upptäckte de idag att det antagligen fattas ett par tänder, det kommer nog inga nya under mjölktänderna som sitter kvar. Hmm, varför måste det bli extra problem för honom, det är nog så svårt ändå med vanliga rutinkontroller? Tandläkaren skulle skicka remiss till röntgen så de får kolla upp det. Det var visst nån specialröntgen för sånt här. Typiskt!

Själva besöket idag gick väldigt bra. Jag hade peppat sonen och lockade med en belöning ifall han lyssnade och lydde därinne. Han var exemplarisk idag, men jag var riktigt nervös. Man har ju i bakhuvudet vad som kan hända om något går snett ;)

Nähä, nu väntar sängen. Sov gott kära vänner och alla ni andra som jag inte känner!

Vilken kalldusch - fyyy **** Autism/ADHD

Vilken kalldusch man fick idag när man läser ett meddelande från Metrobloggen här!! De kommer att lägga ner metrobloggen helt och hållet om ca två månader. Och inte nog med det - allt skrivet kommer att försvinna och finns inte tillgängligt efter nerläggningen!! Gaah, det finns mycket historik här som man inte vill bli av med. Jag har bloggat 1,5 år här och det har hänt mycket under den tiden. Ibland letar man efter en viss sak och då har det bara varit att gå tillbaka i bloggen och hittat det, men det kommer inte att gå snart. Och för att inte tala om alla era goa kommentarer...

Nu måste jag se mig om efter en ny bloggportal. Någon som har något bra tips??

Dessutom är jag inte alls duktig på detta med datorer - skulle ju vilja kopiera och ta med mig tidigare inlägg över till en annan blogg, men det kanske inte går, eller?? Känner att jag behöver hjälp! Metrobloggen kommer tyvärr inte att hjälpa till med sånt, har de meddelat....

Saknar inspiration **** Autism/ADHD

Idag saknar jag inspiration till att skriva nåt inlägg, men får väl försöka lite grand iaf. Tror den här sportlovsveckan har sugit musten ur mig mer än jag trott - det kostar att vara på topp... eller, som jag egentligen menar - det kostar att ligga steget före diagnoserna för att undvika krasch.

Sen tror jag att jag hamnat i nåt slags vakuum just nu. Jag vill så mycket, men måste samtidigt avvakta diverse beslut som ska tas för att jag ska kunna genomföra det jag vill. Går ju bl a och väntar på besked från försäkringskassan ang. min ansökan om assistans till sonen. Eller ja, eg. skulle jag inte börja vänta förrän den veckan som kommer eller nästnästa, tror det är rimlig tid då jag bör få besked. Men så lång väntan är! Och jag som hade bestämt mig för att inte tro det bästa... jag skulle ju inrikta mig på ett nej, och att sen överklaga. Nu skenar fantasin iväg, tänk om jag får ett ja... då är det bara att genomföra en del förändringar för att livet ska bli lite lättare . Skolsituationen inför nästa läsår ligger ju också och trycker... Spännande tider är det iaf!!

Dagen idag har varit hyfsat bra. Mannen och jag har delat lite på passuppet och det har lyckats rätt bra.

Nu laddar jag inför morgondagen då det är dags för ett tandläkarbesök för sonen på eftermiddagen. Vi åker fyra mil enkel väg, till en annan ort som jag fått rekommenderad till sonen. Annars skulle vi fått en tandläkare här på orten som överhuvud taget inte kan ta barn på ett smidigt sätt, än mindre NPF-barn. Då åker jag hellre en bit. Sist vi träffade tandläkaren fick han höra hur ful han var ;) men han svalde det med som tur var. Jag hoppas han slipper höra det i morgon.

PS. Myset i TV-soffan framför melodifestivalen igår infann sig faktiskt i vårt hem också. Det fungerade hela kvällen utan utbrott, men det märks att sonen blir tröttare och tröttare ju närmare slutet man kommer, därmed blir det svårare och svårare för honom att hålla ihop. DS.

Lördag hemma och borta **** Autism/ADHD

Morgonen flöt på bra här, vi tog sonens behov i första hand. När han väl hade fått i sig sin frukost och medicin och lugnat ner sig lite, så kunde jag och mannen koncentrera oss på vår frukost sen.

Sen stack jag iväg några timmar och det var skönt. Efter denna veckan med extra ansträngning för att sportlovsdagarna skulle fungera så var det befriande att komma hemifrån och umgås lite med kära vänner utan tanke på att behöva "ligga steget före" hela tiden. Jag åkte iväg ensam förstås, utan resten av familjen, men det är för tillfället vår lott i livet... Mannens tur att vara hemma med sonen.

Hade sån tur så jag blev bjuden på hemgjord semmelfika hos nära och goa vänner.

Mums, det satt inte fel! Sen fanns det nån i gänget som inte gillade mandelmassa så hon gjorde sin egen specialare med chokladsås på ;)

Ja, det gick tydligen det med för försvann gjorde den iaf!

Nu ska vi se om det kan bli lite mys i TV-soffan här hemma ikväll. Tänkte bänka oss och titta på melodifestivalen med sonen. Kan undra om rätt låt vinner..... ;) Och förresten - vi ska försöka klara oss utan brandvarnare den här kvällen

En mysig kväll önskas till er alla!

"Loppan duschar" **** Autism/ADHD

Tänka sig att sportlovsveckan snart är slut och det har gått över förväntan - förutom det fruktansvärda utbrottet i tisdags kväll. I morse sa sonen att det varit en konstig vecka... och att den har gått fort. Om man räknar bort det stora utbrottet så har det varit väldigt harmoniskt och lugnt, härligt! Jag känner väl att jag har ansträngt mig lite extra detta lov för att undvika obehagligheter, och visst, det tar på krafterna att hela tiden ligga steget före men det är det värt.

Trots att det blev aningen sent i går kväll så lyckades jag få in sonen i duschen utan bråk. I vilket fall som helst så fanns det ingen återvändo - han var så illa tvungen att gå in i duschen. Vad jag förstått så är detta ett stort problem i NPF-världen, många av våra barn gillar inte detta och det blir stora bråk. Vi har alltid haft ett världskrig varje gång duschandet förts på tal, bråk och åter bråk. Ända tills jag av en slump ramlade över en social berättelse på någons blogg (kommer inte ihåg var). Jag läste den och sparade den på datorns skrivbord, skrev om den så den passade våra behov. Så här löd den:

"LOPPAN DUSCHAR"

Man ska duscha för att lukta gott och för att bli ren. Om man inte duschar kan man lukta bajs, svett, kiss, fisk och gammal strumpa. Man luktar illa.

Man ska duscha ungefär varannan dag. Om jag duschar luktar jag gott.

När jag duschar klär jag av mig och går in i duschen och spolar av kroppen med varmt vatten. Sen tar jag tvål och tvålar in kroppen. Jag är noga med underlivet och under armarna. Därefter sköljer jag av tvålen från kroppen och blöter håret.

Till sist tar jag schampo och knådar in i håret och sen sköljer jag ur schampot med vatten.

Jag stänger av vattnet och tar handduken och torkar först håret och sedan resten av kroppen. Handduken hänger jag sedan upp på min krok.

Nu luktar jag gott och tar på mig rena kläder. På veckoschemat ser jag vilka dagar jag ska duscha.

Denna berättelse fick sonen läsa innan duschningen. Vi gjorde likadant några gånger i rad då det var dags för dusch. Sen dess har vi inte haft något krig, bara lite förhalning av det hela. Naturligtvis finns det dagar då det inte går av andra orsaker, t ex om han redan innan är på dåligt humör eller om han är väldigt trött - då drar jag inte ens igång proceduren. Men om allt är normalt så funkar det - av en liten berättelse - det är helt fantastiskt!

Dags för lite fredagsmys ikväll då, förhoppningsvis. Svårt det där, när speeden hos sonen dyker upp lagom tills det är dags att mysa i soffan. Inte så lätt att vara stilla då....men vi gör ett försök....

Ha det gott allesammans!

Inte blir man lugnare.... Autism/ADHD

.... nej, inte blir man lugnare angående sonens skolgång nästa läsår när han ska börja högstadiet, när man återigen får höra på nyheterna om att den aktuella skolan än en gång blivit anmäld till skolinspektionen!!! Redan 2007 fick man anmälning på sig till skolinspektionen och det fortsätter likadant. Låter väl hoppfullt för oss?!

Anmälningen gäller - som vanligt - att elever i behov av särskilt stöd inte har fått den hjälp de har rätt till. Så mycket som var tredje elev som gick ut 9:an förra året gick ut med ofullständiga betyg. Tycker ni inte att det bådar gott för oss med alla våra krav som de behöver tillgodose när det gäller vår son?!

Jaja, vi ger dem en chans iaf och hoppas på det bästa. För att tänka positivt så kan det ju vara så att de nu åkt på så många smällar att de verkligen vill göra rätt för en gångs skull. De har ju lovat att det ska bli bra för sonen och vi avvaktar och hoppas de infriar sitt löfte. Det kommer att visa sig inom ett par veckor om de går på vår linje när det gäller anställning av en eller två resurser. Lyssnar de inte då så känns de ganska rökta och bortgjorda redan där. Ska försöka lägga de där tankarna åt sidan ett par veckor till så får vi se sen.

Lämningen på "fritids" idag gick toppenbra, gäller att förbereda så sonen har nåt kul i tankarna. Han och assistenten hade haft en bra och fin dag, mycket lego hade de byggt. Och sonen har fortsatt här hemma i eftermiddag också. 

Idag tog jag hem sonen lite tidigare från "fritids" (det var förstås förberett i förväg) för jag tänkte vi skulle ha det lite mysigt och se en film och gotta oss lite - det är ändå sportlovsvecka. Sonen protesterade, det blev ju nåt som bröt mot de vanliga rutinerna... Hur man än gör så blir det fel ibland. Men vi har haft det mysigt hittills och det fortsätter säkert så. Ja, förresten, det är hög tid för lite duschbestyr ikväll också... det kan ju förstås vända upp och ner på allt, men jag är hoppfull idag.... ;)

PS. Fick indikation på att det var problem med att kommentera mitt förra inlägg :(  Hoppas det går bättre nu - jag gillar ju era kommentarer! DS.

Sviter efter gårdagen **** Autism/ADHD

Gårdagen tog på krafterna - vaknade med spänningshuvudvärk och ont i nacken i morse och ville mest av allt inte göra nånting idag. Men det gick ju inte för sig förstås.

Morgonen med sonen gick efter omständigheterna hyfsat. Han var rätt glad och sprallig, men rätt vad det var kom han ju på att laddningssladden till iPoden inte fanns. Då blev han lite arg och frustrerad igen, men inget utbrott iaf. Vi gjorde en lek på väg till "fritids" så han skulle vara på topp vid lämning. Lämningen gick mycket bra - phu!

Iväg till jobbet och gnugga geniknölarna en stund. Sen var det dags för ett möte med nya chefen för korttids och E som jobbar på korttids med sonen och som är vår kontaktperson. Eftersom chefen är ny så behövde vi träffas och prata lite. Vi har inget att klaga på, allt är f n toppen så det är bara att njuta så länge det varar. Diskuterade bl a att vi har många outnyttjade dygn att ta ut. Vi sparar två dygn varje månad = 24 dygn/år. Vi kanske utnyttjar hälften av dem på sommarlov och jullov då vi tar lite extra. Men vi ska försöka utnyttja fler eftersom vi har rätt till det och sannerligen behöver avlastning.

På lunchen var jag tvungen att kila in på den enda elektronikbutiken i byn och införskaffa i en ny "barnvakt". Den vi hade gick sönder i sonens utbrott igår :( 

Så där fick man spendera 600:- utan att blinka, vi är nämligen tvungna att ha en sån. Men det kanske är sånt här som  vårdbidraget är till för . Sovrummen ligger på övervåningen i vårt hus och när sonen ropar så MÅSTE vi höra det. Vi vet vad som händer om vi inte hör - utbrott och söndersparkad vägg med stort hål i! Den risken tar vi inte igen. När sonen ropar så ropar han inte som andra barn utan har ett stönande ljud för sig.    

Tack för ert stöd och er uppmuntran igår, förresten! Känns gott att det finns förståelse därute - det känns lite lättare då. Lena frågade om utbrotten alltid varit så här fysiska, med kast och slag? Kan väl säga som svar att i början hade han inga utbrott, då var han mest fruktansvärt hyperaktiv och kastade av den orsaken grejer omkring sig. Utbrotten kom nog nånstans mellan 5-7 års ålder. Och redan från början då så var det fysiskt. Så det har inte förändrats sen dess. Det som förändrats är ju själva styrkan i det hela. Ni ska veta att det är en kropp som i det närmaste är 180 cm lång.... det är ingen liten pojke som man tar under armen och lyfter undan när det börjar hetta till.... 

Hur mår han då efteråt? Ja, vad som rör sig i honom har vi aldrig fått reda på. Utåt sett ser det ut som han bara skakar av sig det och går vidare i livet som om inget hänt. Försöker man föra det på tal med honom så blir han bara arg, så det är ingen idé att prata om det efteråt. Så det är en sak vi har fått lära oss, ingen idé att försöka reda ut nåt i efterhand utan det måste bara få passera.

I eftermiddag har sonen varit otroligt lugn och go igen, men så är ju laddaren till iPoden med hem också!  Go´kväll på er!

Känsliga läsare varnas! **** Autism/ADHD

Precis som jag gick här och funderade på vad jag skulle skriva om idag och tyckte att det har ju inte hänt nåt speciellt, så brakade cirkusen lös här. Fick ett långvarigt besök av en stor tromb. Suck, pust, stön..... Sonen var jättego idag också på eftermiddagen. Han satt och höll på med datorn och sin iPod. Rätt vad det var frågade han mig om jag packat upp hans laddare till iPoden ur ryggsäcken?! Nej, det hade jag inte... alltså är den kvarglömd på "fritids" idag = katastrof och utbrottet var ett stort faktum. Där försvann lugnet med besked. Detta var nog det absolut största utbrottet på mycket länge. Vet inte om jag vågar visa resultatet.... men det kanske är nyttigt att se för de som aldrig kommit i närmare kontakt med NPF av något slag...det är ju lite av syftet med bloggen, att visa hur vardagen faktiskt kan vara i en sån här familj. Så här kan verkligheten se ut i ett hem som vårt!  Välta möbler och utkastade saker, inte ens sängen står på sin plats!

Nu har sonen iaf blivit så pass att han, för det mesta, går upp på sitt rum när han får rejäla utbrott. Allt i hans väg dit dras med i orkanen. Ingenting på hans rum går säkert. Men när han väl är inne på sitt rum så försöker jag skärma av så pass att jag inte stressar upp mig, samtidigt som jag är på helspänn för vad som ska hända - en kombination som egentligen inte går ihop. Men jag har kommit så långt att är det bara saker och ting som går sönder så kan man ta det, det är värre när man själv inte klarar sig (eller ngn annan förstås).

Nu har vi städat upp tillsammans så det har äntligen lugnat sig. Jag pustar ut med lite huvudvärk, det tar en aning på krafterna men man vet att det är bara att försöka bevara lugnet och ta sig igenom. Men en sak jag inte ruckar på när det blir så här, är att han får inte lämna rummet förrän det är färdigstädat - men med hjälp av mig då. Det är en för omfattande sak för honom att fixa själv så det begär jag inte. Min förhoppning är ju att han nån gång kan koppla ihop vad hans handling får för tråkig konsekvens, alltså städa efter sig.

Nu hoppas jag att detta rinner av tills i morgon bitti när vi ska till "fritids" igen så det inte kommer ut något vid lämningen. Det här är ju sånt som händer ibland och det går inte helt att undvika motgångar. Får försöka hitta på nåt avledande som vi kan prata om och som han sen kan prata med assistenten om så ska det kanske gå bra. 

Nu ska jag pusta lite, ha en go´ kväll därute!

Valde ej kriget idag **** Autism/ADHD

Visst hade det hänt nåt på korttids igår, såg ju i sonens ansikte direkt vid hämtning att något inte stämde. Vi har ju blivit så vana vid att det inte är några bekymmer nuförtiden med rätt personal på plats. Men igår var det folk utifrån som uppträtt störande för sonen så jag förstår mycket väl att han blev stressad av situationen. Nu fick T uppleva det första utbrottet från sonens sida... Sånt är livet....

Lämningen till "fritids" gick bra i morse. Man får förbereda nåt som vi pratar om i bilen och som han kan spinna vidare på med assistenten. Då märker han inte så mycket av att det är en lämning som pågår ;)

När han kom hem sen så var han helt inne i detta med valutor och speciellt euro. Han kollar valutakurs på nätet och han hade ett par utländska mynt som han haft och lekt med här hemma (dock ej euro).

Sen ville han absolut att vi skulle åka till banken och växla till oss euro!!! 1 euro och 2 euros-mynt ville han ha.... Jag gjorde ett snabbt övervägande för att avgöra hur pass viktigt detta var för sonen. Såg på hela hans hållning att det var nånting som inte bara gick att vifta bort. Ska jag då åka till banken, eller ska jag ta ett krig? Jag valde att åka till banken! Men jag anade att man inte kan växla till sig mynt där, utan att de bara har sedlar. Förberedde sonen på det, och mycket riktigt, inga mynt. (Jag sa till expediten att vi håller på att studera euro och därför ville ha mynt... ... hur normal är den här situationen annars....? Ingen normal familj man lever i precis!) Vi kom ut med en 5-euros-sedel iaf.

Spänd över sin förväntan på mynten så skötte sonen sig exemplariskt inne på banken. Stod som ett tänt ljus när jag pratade med expediten. Väl förberedd var han, dessutom har han varit på studiebesök på banken genom klassen. Så han kunde berätta för mig vad som fanns innanför en del dörrar.

En lugn eftermiddag har vi haft sen iaf och det värdesatte jag mer än att säga nej och få en massa utbrott idag. Märks att han är lite annorlunda mot när det är skola, lite mera spritt i kroppen är det. Får försöka handskas varligt med sportlovsbarnet....

Idag går många tankar till mamma Zoffe, en mamma i diagnoslandet som har det mer än tufft just nu. Mamma Zoffe är en kämpe som inte viker sig i första taget, men till slut blir det för mycket för kroppen med denna stress och press som vi ständigt lever under. Hur många kramar och tankar man än skickar så känns det så otillräckligt. Jag hoppas innerligt att du orkar resa dig upp än en gång...

Söndagshämtning **** Autism/ADHD

En lugn dag blev det idag också... och solen sken, härligt! Men jag har ju inte varit ute för det, det får bli en annan dag...har jobbat en del som vanligt på söndagar.

Inget speciellt har hänt idag förutom att vi hämtade sonen på korttids på eftermiddagen. Troligen hade det varit nån liten incident där på slutet, vet inte vad det var. Men det behövs inte så mycket för att den där underbara harmonin ska vara bortblåst. När jag åkte till jobbet sen så fick jag fulfingret som hejdå... Det blir så när humöret inte är på topp. Svårt när man inte kan kommunicera och prata om det som man naturligt gör med andra barn. Därför så har vi svårt att veta vad som rör sig i sonens tankar, eller om det är nåt vi kan hjälpa till med att reda ut.

Dessutom så är det ett lov som ligger framför oss, inte heller det allra roligaste för de här barnen. Men det är bara att försöka ta sig igenom på bästa sätt, men de vanliga rutinerna blir ju ruckade. Vi får väl se hur morgondagen artar sig...

Luuugn lördag **** Autism/ADHD

(Detta inlägg är skrivet lörd. kv. men metrobloggen har fördröjt utsläppet till söndag fm.)

Oj, vad skönt det var att sova ut idag, det var inte igår man fick göra det! En lugn och skön frukost fick vi också, mannen och jag. Mannen åkte väl så småningom iväg och jobbade. Jag var hemma och plockade med lite som kommit efter. Men det var lite segt, inte riktigt alert idag heller. Förkylningen sitter kvar fast det är bättre iaf.

Tog mig en liten promenad i solskenet så jag fick lufta näsan lite. Gick fram till ån en liten bit från vårt hus och tog några foton. Så länge sen man fick använda kameran ute nu.

Sen tog jag mig äntligen tid till att klippa ner mina hemska hibiskusar. Brukar göra det precis efter nyår, men i år drog det ut på tiden. Eftersom jag inte vet om de klarar en hård nerklippning så försöker jag ta några skott och hoppas de ska ta sig. Vi får väl se hur det blir med den saken, jag har ju inte så gott om tid att sköta sånt här nuförtiden, tyvärr!

Få se vad sonen säger när han kommer hem i morgon. När jag fört på tal att jag ska klippa ner dem så har han sagt att jag inte får göra det. Det är ju också en förändring i hemmet som han inte gillar. Men det var faktiskt ett måste. Man kan inte ha såna fult växande växter ståendes.

Det måste åtgärdas och snyggas till oavsett vad diagnoserna tycker. Men det är ändå en liten sak som lägger sig ganska snart, tror jag.

Fredagsmys! **** Autism/ADHD

Så kom då mannen hem igen igår kväll efter att ha varit borta i fyra dygn. Han passade ju på att vara borta när jag mådde som sämst i förkylningen... men lika bra det kanske... ;). Nu fick han köra hem i snöyran och hade sett många bilar i dikena och många långtradare som inte kom uppför diverse backar.

Jag har inte fått mycket gjort under de här dagarna, tyvärr, eftersom jag inte varit riktigt frisk. Lite feber och väldigt förkyld - då tar jag det lite lugnt iaf. Har jobbat det jag måste. Men jag hade beställt nya påslakan på nätet och fick hem dem i onsdags. Tvättade och torkade dem och hann lagom bädda rent med dem tills mannen kom hem. Tänkte kolla om han märkte nåt, hihi. Men det gjorde han faktiskt! Och det var nån annan som också tyckte de var sköna.

Sonen var rätt lugn i går eftermiddag och kväll så det gick rätt bra. Men läxläsningen gick inte som jag tänkt, han var för upptagen med sin egen tankebana så det var svårt att bryta.

I morse var sonen trött igen, men han kom iväg i tid och frukosten hamnade i magen trots allt. Då får man vara nöjd. De båda klassföreståndarna delade på den här dagen med, eftersom assistenten är sjuk. Tur det går att lösa så här bra.

Efter skolan så skjutsade mannen sonen till korttids där E och T jobbar var sitt dygn med honom. Ska försöka koppla av lite i helgen nu, man behöver verkligen ha varannan helg barnledig. Så i kväll kunde det bli lite fredagsmys med bl a "På spåret" och lite gott att stoppa i sig.

Och ikväll blev det mys utan att brandvarnaren gick igång ;).

Ha en fortsatt trevlig fredagskväll därute!

Tankar som svänger **** Autism/ADHD

Det här med skolfrågan inför nästa läsår snurrar i mina tankar just nu. Jag tog faktiskt och ringde den skolan som ligger 6,2 mil härifrån och som jag skrev om för två dagar sen. Tipset jag fick från nuvarande rektorn.

Fick prata med rektorn där och hon tyckte vi skulle komma på studiebesök. Det såg så bra ut på deras hemsida så jag blev ju lite nyfiken. Jag sa precis som läget är, men att jag vill avvakta lite till och återkomma sen om det blir aktuellt. Blev väldigt sugen på att åka dit och titta!

Sen på eftermiddagen när jag slår upp morgontidningen så ser jag att annonsen är ute där man till högstadieskolan här på orten söker resurs till sonen.... Den var inte utformad som jag trott... gick in på kommunens hemsida där det står lite mer om tjänsten... Var tvungen att ringa rektorn och fråga hur de tänker... om de har ändrat tankebana eller vad det är fråga om... Men det hade med lagar och paragrafer att göra....

Sen slängde jag mig på telefonen igen och ringde upp T som vi själva frågat om inte han kunde tänka sig det jobbet. Han jobbar ju f n med sonen på korttids och sonen trivs förträffligt med honom. Var ju bara tvungen att kolla hur hans tankar går. Vad tror ni han svarade??? Jo, han är villig att ta jobbet!!! Yes, så härligt! Hoppas nu bara att rektorn och skolchefen går på vår linje och lyssnar till oss. Men tänk vad skönt det vore att slippa få in ett nytt ansikte för sonen, här är det en kille som redan finns i sonens liv och vi vet att det fungerar. Omställningen till en ny skola kommer att bli jobbig nog ändå. Tänk att kunna bespara honom detta jobbiga med att få in en ny person att lära känna och komma överens med!

Tidigare idag var jag beredd att ge upp planerna för sonen att kunna gå i skola på hemmaplan, tänkte nästan att det får bli den skolan långt borta iaf. Men om T får jobbet så känns det bättre igen. Håll tummarna nu att det går i lås! Nuvarande assistenten har redan en del bra planer för att få övergången till en annan skola så smidig som möjligt.

Tankarna svänger snabbt från positivt till negativt och tvärtom.

Eftermiddagen idag har också varit lugn på hemmafronten, trots att det blev lite annorlunda i skolan. Läraren ringde i morse och sa att assistenten fått magsjuka inatt. Då får de båda klassföreståndarna rycka in som assistenter - de tog var sitt pass, fm och em. Inga vikarier här inte, det har man lärt sig för längesen att det inte funkar - då kommer utbrotten som på beställning. Nej, nu ska jag ställa lite krav på sonen så får vi se hur det går. Det finns nämligen engelskaglosor att plugga på ;) få se om vi fixar det på nåt bra sätt innan det är dags för läggningen.

Lugnt, skönt och "bråkigt" **** Autism/ADHD

Oj, vad fort den här eftermiddagen och kvällen gick. Det har varit så lugnt och skönt här så tiden bara sprang iväg. Sonen är lugn och harmonisk, precis som han var igår. Jag tror problemet som blev löst igår med hjälp av seriesamtal gjorde honom lättad. Han har varit helt underbar efter det. Skönt när det löser sig så bra.

Fick frågan vad seriesamtal är. Kanske skulle göra ett eget inlägg om det vid tillfälle, men kan väl förklara lite kort vad det innebär. Vi har tagit upp det ibland när sonen har ett icke önskvärt beteende. Kan t ex nämna lämning och hämtning under loven när han ska till fritids och jag kör honom. Då har han inte velat gå ur bilen, han har sparkat och bråkat. Gjorde då ett slarvigt ihopsatt seriesamtal - men det funkade!

Rad 1: Vi åker till fritids, han vägrar gå ur bilen och det blir bråk = alla är sura och irriterade.

Rad 2: Vi åker till fritids, han går snällt ur, vi säger hej då och vinkar = alla är glada och nöjda.

Det går alltså ut på att man ritar upp handlingssättet och sen också konsekvensen av det hela. Det kan vara både bra och dåliga saker. Kanhända kommer ett utförligare inlägg en annan gång, vi får se.

Idag har jag suttit i karantän på jobbet inne på kontoret. Jag har t o m undvikit lunchrummet ;). Detta för att mina kära medarbetare ska slippa min dunderförkylning. Men tro nu inte att det är av omtanke om dem, utan det är för att de behövs på jobbet  - eller kanske både och.... 

Kan väl säga att det varit jobbigt att sitta på jobbet idag. Som tur är fick jag isäng sonen rätt tidigt idag och på ett smidigt sätt. Han var trött också, det märktes. Jag sa att om vi går upp till sängen i tid ikväll så lovade jag att leka "bråkige svampbob". Han bara älskar när jag förställer rösten och spelar svampbob som vill bråka. Då går han helt in i den världen och glömmer både tid och rum. Och rätt vad det är ligger sonen i sängen ombytt och tänderna är borstade - allt med hjälp av "bråkige svampbob"!

Svårigheter **** Autism/ADHD

Grrr... skrev ett inlägg som bara försvann... får skriva om det och det kände jag ju inte för eftersom jag sitter här och är förkyld, har huvudvärk och lite feber... :(.... jaja, bara att ta sats och hoppas det funkar denna gången!

Återigen är jag oerhört glad och tacksam för den skolan som sonen går i. Assistenten tog upp en sak idag som inträffat för några dar sen, och redde ut det med sonen med hjälp av ett seriesamtal. I stället för att fösa över problemet till oss föräldrar så tog hon på sig att genomföra det. Eftersom ett par andra elever var inblandade så har ju personalen större bild av det än vi föräldrar. Både assisenten och jag var oroliga över hur sonen skulle reagera - arg, ledsen, utbrott m m. Men hon ringde mig när det var över och berättade att det gått relativt bra. Han hade blivit ledsen, men när det var överstökat så kunde de fortsätta att gå igenom seriesamtalet. Det verkar som han förstod budskapet som det var tänkt. Fantastiskt med dessa seriesamtal, en metod som är ett måste för många av de här barnen. Med min son så funkar inte ett vanligt samtal, det går liksom inte in.

På eftermiddagen ringde nuvarande rektorn i ett helt annat ärende. Naturligtvis kom vi också in på sonens fortsatta skolgång. Hon är väldigt mån om att det ska bli bra för honom även på högstadiet. Hon tipsade om en skola jag kunde googla på. Jag googlade och fann bl a denna beskrivning:

"Den lilla fristående skolan, NN, vill vara med och lägga en god teoretisk och praktisk grund inför framtiden, för elever med autism, beteendestörning och neuropsykiatrisk problematik.

Skolan kommer att kännetecknas av att varje elev ständigt lyckas och utvecklas både kunskapsmässigt och socialt, utifrån varje elevs unika förutsättning. Viktiga nycklar i detta arbete kommer i vår skola, exempelvis vara en god personaltäthet, individuell planering, undervisning i personligt arbetsrum, social träning i liten elevgrupp, god tillgång till egna fordon, till idrottshall samt skolans placering i direkt anslutning till naturen. Skolan kommer aktivt arbeta för att våra elever får ta del i samhällaktiviteter."

Det där lät ju otroligt bra!! MEN det är långt till den skolan.... Exakt 62 km och det tar drygt en timme enkel resa, enligt Google Maps. Lång väg... Åh, varför finns det inte en sån skola i varje kommun??? Och varför ska det vara så svårt att veta att man tar rätt beslut och går på rätt linje??? Bara att hoppas att högstadieskolan på orten kommer att ta sitt ansvar, precis som den nuvarande skolan gör och har gjort.

En lugn eftermiddag har vi haft nu, sonen och jag, trots det som har gåtts igenom i skolan. Det är ett stort bevis för att sonen är 110% trygg med sin assistent. Annars hade det kommit ut här hemma nu. Men just nu är det lugnt och han känns inte ett dugg labil. Nu är inte dagen slut än, och ett duschbestyr står kvar på schemat för kvällen. Men jag tror det kommer att gå bra också!

Gräsänka i fyra dagar **** Autism/ADHD

Måndag idag, och dagen har gått fort. Mannen stack iväg i morse och kommer inte hem förrän på torsdag. Han ska till Göteborg på kurs i fyra dagar och gnugga geniknölarna ;)

Jag får försöka roa mig och sonen på egen hand. Men det ska säkert gå bra. Idag har vi inte gjort mer än nödvändigt på eftermiddagen och kvällen. Jag har diskat och tvättat lite, resten har jag ägnat åt sonen. Spelat Dirt2 som jag inte gillar så värst mycket, men det är för tillfället sonens favoritspel på Wii. Bara att gilla läget och se glad ut.

Morgondagen får vi se hur den blir, förbereder mig på att det blir lite jobbigare då på eftermiddagen när sonen kommer hem från skolan. Pratade med hans assistent i telefonen idag och vi kom fram till att hon gör ett seriesamtal om ett - för sonen - jobbigt ämne just nu. Vi kom överens om att jag försöker undvika ämnet om det inte kommer upp ändå i eftermiddag, så fixar hon det i morgon med hjälp av seriesamtalet. Det blir nog bäst så, tror vi. Men hur han tar saken, ja, det vet vi i morgon... Hoppas förstås på det bästa... men den dagen den sorgen.... vissa saker måste man bara ta sig igenom oavsett risk för stora utbrott.

Inga misstag får göras här... **** Autism/ADHD

Myslördagen - hur gick den? Jodå, det var mysigt ända tills mamma i familjen - alltså jag - gjorde ett litet misstag och utbrottet var ett faktum.

Jag tar det från början.

Vi bänkade oss i soffan framför TV:n när det var dags för melodifestivalen. Ljusen var tända och en massa gottigt var framdukat. Vi lyssnade och kommenterade, skrattade och fnös lite åt olika saker. Allt gick bra... en lååång stund. Sen såg jag att ett ljus snart var nerbrunnet helt så jag gick och blåste ut det... Tyvärr stod det så till att röken landade i brandvarnaren så den började tjuta! Ajdå hann jag tänka... hur tar sonen detta??

U-T-B-R-O-T-T stavas det för den som inte vet ;) Ett cola-glas kastas med all kraft i golvet = glassplitter i hela vardagsrummet! Dammsugaren fram och sen ville inte sonen vara med om mera mys för den kvällen, fick bli sängen i stället. Han kände sig helt plötsligt väldigt trött och somnade nog omgående.

Japp, så lite behövs för att störa friden.

Dagen idag har varit rätt lugn, tror jag. Jag har inte varit hemma så mycket utan mannen har skött markplanet idag.

Måste bara klistra in en sak som jag hämtat från RixFm. Tyckte den här berättelsen var för härlig...

Barn är väl för underbara med sitt djuptänkande!

Ha en bra söndagkväll allesammans! Sen ser vi väl fram mot en ny vecka och ser vad den kommer att innehålla. :)