Läkarbesöket igår, hur gick det?
Jo, det gick väldigt bra. Vi hade peppat sonen till att vi skulle göra nåt bra av besöket. Vi lovade att inget skulle hända som han inte ville. Och han skulle få avbryta besöket precis när han ville. Kände han att han inte klarade mer än två minuter så skulle det få bli så. Jag hade förberett detta med bilder.
Både mannen och jag åkte med sonen så en av oss skulle kunna gå ut med honom när han tyckte att det räckte. Om pappa gick ut med sonen så kunde jag stanna kvar och prata med doktorn. Och så blev det. Efter 5-10 min så gick de ut. Jag kunde då berätta lite om hans utbrott och min fundering över om medicinen mot utbrott verkligen hjälpte så mycket.
Från veckan som gått kan jag nämna ett par exempel som gjort att han fått utbrott.
En gång hade han ont i halsen (han brukar få det ibland när han tagit medicinen, jag tror att de fastnar i halsen). Jag hade ingen halstablett hemma och då kommer det ett utbrott....
Vid ett annat tillfälle fick han för sig att vi skulle gå och spela curling helt oförberett. Vi ser hallen hemifrån så vi såg att det var upptaget (uthyrt), alltså kunde vi inte gå dit. Ett rejält utbrott kommer....
Inget av dessa båda utbrott hade kunnat förhindras, det är ju situationer som vi inte kunde styra över. Sånt här har gjort att jag undrar över hur mycket medicinen mot utbrott hjälper. Läkaren tyckte att vi skulle prova att höja dosen. Sonen har ju vuxit sen sist vi höjde så det kanske behövs. Fast det tar emot att ge starka doser av den här typen av medicin, men läkaren sa att vi måste hjälpa honom att få ett drägligt liv bl a genom rätt medicinering och anpassning av miljön runt honom. Hon trodde att det skulle vara ännu värre utbrott utan medicin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar