Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har morgonproceduren med sonen inte funkat speciellt bra på sista tiden. När det är dags för sonen att byta om så leker han med katten och lyssnar inte på mig. Taxin kommer om en stund och det är ren kaos hemma. Paniken är nära och ingen av oss två är speciellt sansade. Kände att jag måste ta tag i det och ändrade på två saker.
1) Testade ett tips från SmulAnns blogg att ge medicinen lite tidigare på morgonen så den hinner göra lite verkan innan vi är i gång ordentligt.
2) Gjorde i ordning en bild som jag tar fram när det är dags att ta på sig kläderna. Den visar att man inte får leka med katten. Då kan han (förhoppningsvis) koncentrera sig på det han måste göra.
I morse hade vi den lugnaste morgonen på länge! Jag VILL väldigt gärna tro att det är åtgärderna som inverkade på att det blev så bra. Kanske är det för tidigt att säga så, men jag hoppas på det iaf.
Psykologen på hab. har kommit fram till att sonen är i stort behov av bildstöd även för de enklaste vardagssysslorna. En bild som blir som en påminnelse för honom. Ett exempel som vi har hemma är den här bilden som alltid ligger i hallen.
Det var nämligen hopplöst att få honom att ta av sig skorna när han kom in. Man tjatade jämt. Men med den här bilden så har det blivit innött i honom och nu fungerar det väldigt bra.
Jag och mannen har sagt att vi borde tänka oftare på att använda bildstöd i dagliga situationer. Det är ju ett annorlunda tänk så vi får också nöta in detta. När man ser att bilderna ger resultat så ger det ju mersmak för oss att använda oss av det till sonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar