Återhämtning

Helgen är slut och måndagen har också gått. Skrivarandan har inte infunnit sig här, men några rader ska jag väl få till idag ändå.
Turbo hämtade jag hem från korttids igår. Rapporter därifrån säger att han varit orolig i kroppen även där, men inget utbrott och det är vi glada för. Inte så konstigt om han är orolig med allt nytt omkring honom. Vi är många runt honom som hoppas det lägger sig snart så han kan börja må lite bättre. En eloge till grabbarna på korttids - Valle, Tobias och Tom - som får jobba extra hårt när det är labilt hos Turbo!

Jag och mannen har verkligen njutit av den här helgen. Det var välbehövligt för det tär på oss båda när det haglar utbrott varje dag. Vi blir lite slitna och avlastningen behövs verkligen för att vi ska återhämta en del krafter så tålamodet finns när vi behöver det sen.

Utställningen som vi inte gick på i lördags, den blev av igår i stället. Egentligen fanns inte tiden, men jag var så sugen på att se den. När den började för några veckor sen, sa jag att jag inte ville missa den. Sista dagen var igår. så bäst att ta chansen. Och den var värd att se!

Jag hämtade som sagt Turbo igår på eftermiddagen och i såna här lägen som vi är i nu, så är det extra spännande att se vilken typ av ansikte jag kommer att mötas av. Igår var det ett glatt ansikte och jag pustade ut. Kvällen hemma blev lugn efter att vi kommit hem efter två timmar med bilkörning och en del annat.

Dagen hoppas jag varit bra, men jag vet inte. Nytt moment igen idag så vi får se vad som väntar när jag och mannen kommer hem. Vi har assistenter på långpass idag - kl 8-21. Jag och mannen håller oss borta.....
Nu hoppas jag att skrivarlusten kommer tillbaka till mig i morgon, behöver ta sats och fila lite...

Kram ♥

Sportbilar m m

Även om dagen har varit lugn hos oss idag (bara mannen och jag hemma) så har vi hunnit med en del, men samtidigt kopplat av. Vi tog oss iväg efter frukost och tittade på en sportvagnsutställning. Förra året var jag där också, men då med en vän som jag saknade att ha med mig idag. Lenafena - du är saknad!! ♥ Men mannen fick duga och det gjorde han förstås så bra så. ♥

Här tittar vi på ett imponerande hemmabygge - en motorcykel med Saab-motor och Volvolåda. Sååå häftig!

Mycket annat smått och gott såg vi förstås också. Denna bilen var det lite minnen över - Ronnie Petersons bil:

Jag minns det som det vore igår när han omkom. I vår familj såg vi mycket på dessa formel 1-tävlingar när jag var tonåring. Jag kommer så väl ihåg när jag gick på gymnasiet och första lektionen en morgon när den äldre, lite barske läraren kommer in i klassrummet. Hans första ord var "Ronnie Peterson dog inatt." Det blev knäpptyst.... Han klarade inte kraschen han var med i. Vissa saker minns man tydligt.

Sen tog jag och mannen en runda på alla loppisar som vuxit fram i vår lilla byhåla. Vi har inte tagit oss tid till det, men idag kände vi för att strosa runt på dem. Vi räknade till minst tio stycken, men vi handlade inte på nån... hehe... Men de där loppisarna drar folk från alla möjliga håll och kanter så byn har blommat upp.
En utställning hade jag gärna velat titta på också, men vi var rätt mätta på rännandet när det var dax för den. Hem och slappa lite i soffan istället och då kände vi hur trötta vi var.

Nu laddar vi för kvällsmys. Jag laddar också med att fila på ett känslosamt och öppet inlägg här. Vi får se om jag vågar släppa ut det sen....
Kram på er ♥

Extra långa känselspröt behövs

Vi har personal som jobbar på otroligt bra runt Turbo just nu. Mycket är nytt för honom och mycket är osäkert inför den närmaste framtidens sysselsättning. Det behövs så lite för att han ska få utbrott. All personal förstår att det gäller att lägga på ett extra kol och ha alla känselspröt så långt utdragna som möjligt. Ett härligt gäng har vi runt oss som alla lägger manken till. Av olika anledningar har jag haft kontakt med alla fyra assistenterna och även verksamhetschefen idag, och det är inte bara jag som ligger på utan det är assistenter själva som tar egna initiativ. Härligt och vi är förstås tacksamma för den fina andan i personalen!
(Känner att jag måste lugna "vissa" personer här ☺.... Nä, jag ringer INTE verksamhetschefen för att snacka jobb när han har semester! ☺ ☺)

Det är alltså fullt pådrag och en hel del logistik som ska fungera. Liiite trött blir man eftersom man måste ha hjärnan alert hela tiden för att inte missa onödiga saker. Vi har ju sett hur känslig Turbo är för smådetaljer. Men mitt i det turbulenta läget så får jag sms från ett par olika assistenter idag som bl a skriver att de, trots det svåra läget, längtar efter nästa pass med Turbo. Kan man bli annat än varm i hjärtat!! Underbar inställning, och de har verkligen valt rätt yrke dessa killar! I såna här lägen där det är oroligt, så är det naturligtvis guld värt när personalen är en trygghet även för oss föräldrar.

Just nu är Turbo på korttids och även där vet de om läget och gör sitt bästa. Nisse körde dit honom på em igår och det är också ett nytt moment att assistenter kör honom till korttids. Men bara Turbo blir van så är det inga problem.
Igår kväll sa mannen att: "så skönt det var att vara hemma och "bara vara"!" Vi kunde gå hemma igår kväll och koppla bort allt från hjärnan och behövde inte ligga steget före. Nu när det varit turbulent ett par veckor så kände vi att det var extra skönt att kunna gå som man ville i sitt egna hem. Det uppskattas för det är vi inte bortskämda med just nu. Vi kunde t o m ligga i soffan och slötitta på TV - jag vet inte när jag tittade på TV sist....

Ja, ja, allt blir säkert bra så småningom. Nu ska jag snart packa ihop mitt på jobbet och åka hem och utnyttja kvällen hemma med att slappa lite.
Fredagsmyskram till er alla ♥

Håll dig borta!

Ja, kära nån... här gäller det att bita ihop och orka.... Det kom väl ett stort utbrott igår kväll också. Men måste först visa hur min och mannens sms-konversation kan se ut ibland. Tänk om den oinvigde visste, haha... det måste se rätt knepigt ut! Så här såg det ut igår kväll:

Mannen var alltså borta en sväng på kvällen och jag visste ungefär när han skulle komma hem. Precis i den tiden så fick Turbo ett utbrott och det blir än värre om det dyker upp en till vuxen runt honom mitt i allt. Därför var det bättre att jag fick vara ensam med honom tills det lugnat sig. Så mannen fick vackert hålla sig borta ett tag till och när Turbo låg i sin säng och vi satt däruppe och pratade, så smsade jag mannen att han kunde smyga in försiktigt. Ja, så ser det ut hos oss ibland... visst är det underbart?!? ;)

När mannen kom hem och jag fortfarande lugnade Turbo i sängen, så var det bara för honom att sopa upp resterna.

En sönderstrimlad katalog

Undrar ni över orsaken till utbrottet? Just nu är Turbo inne i en mycket labil period när så mycket är nytt, bl a ett nytt ställe att vara på, så det behövs inte mycket för att han ska smälla av. Detta utbrott orsakades av att Lisebergsbandet han hade runt handleden lossnade.... Inget man kan förutse eller förekomma, tyvärr.

Dagen då, hur har den varit? Assistent Erik hoppar in idag (förberett sen nån vecka) och har ett långpass. Det första långpasset för hans del. Men mitt på dan så smsar Turbo mig och vill att jag hämtar honom så vi får åka en sväng. Han kände sig "konstig" och visste inte varför. Jag förstår att ett utbrott är på g så jag kopplar på psykologrollen igen då.... När vi väl kom ut och åkte så kröp det fram att han störde sig på en lampa i huset där de sitter. Varje gång han reser sig upp från sin plats så slår han huvudet i den! Inte lätt för omgivningen att veta att en lampa kan vara ett sånt otroligt störande objekt. Så bra att han talade om det! Jag lovade att jag och mannen skulle fixa det ikväll så det är löst tills i morgon.

Nu hoppas jag att det räckte med åtgärden att höja upp lampan, så det inte var något mer som tryckte honom men som han inte får ur sig i ord.

Om en stund är det dags för mig och mannen att åka hem och lösa av assistenten. Men idag har det varit segt och tröttsamt att hålla sig borta så här länge från hemmet - ögonen går i kors nu. Jag hade en tanke tidigare att jag skulle krypa in i källaren ikväll, men eftersom Turbo är så labil så vågade jag inte utsätta honom för det. Vi måste minimera orosmomenten och försöka få honom cool igen.
Spännande är det iaf att komma hem och se hur Turbo mår....

Kram på er ♥

Försöker se framåt, inte bakåt...

Gårdagen var jobbig för Turbo, snudd på traumatisk faktiskt, och när den sista assistenten lämnade oss kl 21, så kröp han upp hos mig i soffan. Men lugnt var det inte! Han sökte tröst, men det är inte det lättaste att ta emot för honom. Det blir oftast åt andra hållet för honom.... alltså utåtagerande som det så ofta blir när det handlar om känslor...  Men huvudsaken att kvällen gick utan att det blev något ordentligt utbrott iaf.

Idag var jag till skolan och hämtade Turbos grejer som de samlat ihop sen förra läsåret. Jag är inte sån så jag vill älta och gräva ner mig i gamla händelser som inte funkat, för sånt tjänar ingenting till. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om det tragiska i det hela, men det är inte jag på nåt sätt. Men nog kändes det lite makabert när jag lämnade skolan med den säcken i handen....

Jag hämtade alltså resterna av Turbos skolgång och tankarna kommer förstås igång och jag tänker på vilket stort misslyckande det varit under hela högstadietiden som ändå utökades med ett år extra. Fyra år i högstadiet och slutresultatet räcker ändå inte. Orsaken har jag klart för mig, men tar inte upp och ältar det här och nu. Det finns förstås guldkorn genom åren, och många har kämpat och jobbat på. Många är vi säkert som lärt oss en del under de här åren och de lärdomarna kan vi alla säkert ha nytta av i livet.

Nu vill vi som sagt inte se bakåt utan framåt och hoppas på att kommunen ger järnet och löser den närmaste framtiden på ett mycket bättre sätt än de gjort hittills.

Den här dagen då, vad säger vi om den? Inget riktigt utbrott, bara ett halvt än så länge, men lite dallrigt är det förstås. Turbo är ganska trött och det är mycket nytt. Vi har gått in i vecka nr 2 med det nya schemat. Klart att det inte går spårlöst förbi med alla omställningar som gäller. Mannen och jag diskuterade schemat ikväll och vi kör några veckor, sen får vi utvärdera och se om vi behöver backa på något eller om det kan gå ändå. Men vi är lyhörda och beredda att backa innan, för det dallriga måste vända ganska snart om det ska funka. Vi får se vad som händer. I morgon är det ytterligare en ny fas i schemat. Hej å hå!

Det där intressanta telefonsamtalet jag skulle göra idag, hur gick det med det? Ja, ungefär som det brukar när man söker någon - "personen ni söker är upptagen i sammanträde och återkommer kl .....", "personen ni söker svarar inte", "personen ni söker är inte anträffbar" osv. Jag fortsätter i morgon och jag är sååå nyfiken på vilka svar jag får på mina frågor jag tänker ställa till personen!

Kram på er ♥

Utbrott.... pärs.... utbrott.... osv

Oj, oj, oj, nu ligger jag så långt efter i min rapportering här så jag vet inte var jag ska början nånstans. Jag gör ett försök att skriva ikapp, men det händer så mycket hela tiden.
Förra veckan gjorde som sagt, Timmy ett megabra jobb med Turbo. Timmy slussade in honom i det "nya" huset vid sjön, sakta och försiktigt. Jag får säga att det gått så bra det bara kan gå, tack vare en duktig assistent! Bra jobbat!

Tyvärr fick vi ett utbrott hemma en kväll, trots allt. Internet hade strulat under dagen i huset vid sjön, och det vet vi som varit med runt Turbo en längre tid, att det är en situation som är mer än frustrerande för honom. Det löste sig till nästa dag och Timmy hade också en reservplan i bakfickan om det skulle strula, men det gick bra.

En av dagarna hade vi också ett kort möte i stugan. Vi vill försöka göra Turbo så delaktig som möjligt i framtidsplanerna (som vi spinner vidare på även om inte kommunen kommit till skott än). Turbo frågar vad han ska göra, och längtar efter att få något vettigt att sätta tänderna i. Vi tog det lite kort, men kom ändå en bit framåt. Nisse var också med på mötet och jag får säga att de här två assistenterna kompletterar varann riktigt bra. Vi kommer nog att ha stor nytta av det framöver.

Möten är inte Turbo van vid att vara med på, då han har svårt för det. Vi hade förberett honom väl och jag hade även gått igenom en reservplan om han kände att det inte funkade. Och vi visste också att vi skulle hålla det kort, vilket vi också gjorde. Lite stelt var det i början, men Turbo kom igång och kunde berätta om lite egna idéer han hade om sysselsättning han önskar.
Vi tog inte många minuter för vi ville bädda för att han ska klara möten även i framtiden. Efteråt har han pratat om mötet och känner sig nog rätt nöjd och belåten med det.

Det blev mycket nytt förra veckan för Turbo, och för att bespara honom ännu ett nytt moment så backade vi ett steg från korttids. Han skulle varit där två dygn, men tog bara ett. Jag tror det var ett klokt beslut, med facit i handen. Det dygnet han var där hade varit toppen, så det kändes skönt.

På fredagen var det dags för Turbo och mannen att åka till Stockholm. För första gången skulle Turbo få träffa sitt brorsbarn, Charlies lilla dotter Vera (som precis som alla andra, får ett alias här på bloggen)! ♥ Gissa om jag var avis?!? Men jag fick en del bilder skickade till mig, bl a ett där Turbo sitter och håller henne i knät! Sååå fantastiskt ögonblick! Ni anar nog inte hur stort det är!

Även Turbos (och Charlies) 13-åriga kusin - en fantastisk tjej - var med dem hela dagen. Det är så roligt att de två går så bra ihop. Det blev en lång dag med många saker på programmet och jag satt hemma och var lite orolig över om han skulle orka....

Sen strulade förstås tåget när de åkte hem på söndagen. Jag fick åka iväg en resa på 1,5 timme bort, för att hämta dem. Annars skulle de fått åka buss rätt länge och Turbo har svårt för längre bussresor. Så vad gör man inte för att det ska bli så bra som möjligt för honom. Han var tillräckligt pressad som han var efter denna omvälvande vecka.

En bit käk på Burger King i stan var förstås ett önskemål från Turbo. Men jag kände på vägen dit (ca en timme) att han inte var riktigt i balans. Jag försökte lirka med att köra på Drive In, men det ville han inte. Vi skulle sitta därinne och äta som vi brukar. MEN, därinne kom utbrottet!! Phju! Jag gör en lång historia kort och säger att personalen fick torka och skura lite sen, men allt var iaf helt.... Jag lyckades hålla Turbo rätt "lugn" och tog min 2-metare i handen och ledde ut honom till bilen. (Undrar vad de oinvigda tänkte när de såg oss???) När väl mannen kom ut när han fått all mat så åkte vi iväg till skogen och åt vår mat, sen blev det en omväg hem så det blev lite lugnare. Det var en liten pärs, kan jag säga!

Det var igår det.... och idag har det inte varit mycket bättre. En dundermiss inträffade idag, som absolut inte får hända. Som tur var så ringde Turbo mig och berättade (vilket han aldrig brukar göra). Vi pratar ett par minuter när jag sitter på jobbet, men sen fattar jag vidden och allvaret i det hela. Jag pratar hela tiden med Turbo när jag springer från jobbet och ut i bilen och åker de där 7 minuterna hem. Jag hann inte berätta för någon på jobbet att jag stack!

Sen försöker jag lugna Turbo och skämta på en lagom lugn nivå och försöka få honom att sansa sig. Sen fick jag förklara för assistenten vad som hänt och säga till honom att åka iväg och inte komma tillbaka förrän jag smsat om att det var ok. Jag behövde vara ensam med Turbo om han skulle bli lugn. Och till slut lugnade han sig och assistenten kunde komma in.

Nu får vi se om det kommer ut något mer ikväll efter att assistenten åkt hem. Men jag hoppas förstås han somnar lugnt ikväll. Men, men, vi får se vad som händer.    
Det blev en pärs idag också, men tur att man inte är nybörjare på att handskas med utbrott. Men de där utbrotten suger musten ur en, tröttheten kommer som ett brev på posten!

En natts sömn så tar vi nya tag i morgon! Och i morgon ska jag ringa ett MYCKET intressant samtal som har att göra med Turbos sysselsättning....
Kram till er alla ♥

Aj då....

.... jag skulle ju blogga en massa idag. Men jag fastnade visst i målarfärgsburkarna i stället. Jag skulle koppla av idag i min ensamhet och tycker nog att målning är avkoppling. Så nu är en möbel till målad!

Kram på er ♥