Hoppigt inlägg

En mycket bra morgon hade jag och Turbo i morse. Vad glad jag blir när jag möts med ett leende och ett skämt från Turbo när jag väcker honom! Då vet jag att han är hyfsat pigg och allt går så mycket lättare då. Ett glatt humör hade han också med sig när han åkte iväg med taxin. Det hade nog fortsatt så även om han säger att han blev trött under förmiddagen i skolan.
Aningens oro tycker jag mig kunna se hos honom nu ikväll. En ordentlig schemagenomgång inför veckan är nog på sin plats innan han somnar. Det är ju ytterligare en vecka med en extra helgdag nu, och nu vet vi att han blir i obalans av sånt. Då är det bäst att försöka förebygga så mycket som möjligt med hjälp av ett ordentligt schema.

Annars har det inte hänt så mycket här idag och det är väl lugnast så, kanske. Assistent Nisse var här på eftermiddagen och han och Turbo hade några fina timmar, vad jag förstår. Jag satt ute på verandan i början av deras pass. Blev lite trött och tog mig inte för med nånting. Då hörde jag dem lite och njöt av friden!
Sen sparkade jag på mig så jag kom upp ur fåtöljen och bestämde mig för att det var dags att röra på fläsket lite. Iväg till friluftsområdet här i byn och tränade en stund. Det var underbart skönt!!

Direkt på morgonen idag när jag kom till jobbet så ringde jag assistansbolaget och "bråkade" lite.... sen har det varit tyst från dem.... Väntar med spänning på vad som händer där, men jag "bråkar" bara när jag har rätten på min sida - bara så ni vet! ;)

Och vet ni en till sak?? I morgon tror jag att jag kommer att kunna "klä av" den här bilden, haha!! Men tänk på att det är en HALVkändis, så det är ingen som hela Sverige känner till - det beror lite på....
En gissning kom från Lena här tidigare, men tyvärr, det var fel person.

Jag fick ett par kommentarer om hur fascinerande det är att det fungerar så pass bra för mannen och Turbo att åka till Stockholm och göra de utflykter de gör. Jag tänkte skriva några egna funderingar om det vid senare tillfälle, jag har lite tankar i huvudet som väntar på att komma ner på pränt.

Nu blir det finito för idag när det gäller skrivandet. Känner att det blev lite hoppigt i sammanhanget här idag.... men det kanske gick att läsa ändå?? Kram på er ♥

Landar och laddar

Nu har jag fått hem mina kära killar igen efter deras Stockholmsresa. Gårdagen (lörd) för mig blev lite av full rulle. Ingen rast och ingen vila! Hann träffa lite vänner på eftermiddagen innan jag hastade iväg in till stan och hämtade mannen och Turbo vid stationen. Denna gången åkte de med Swebus fram och tillbaka och det var första gången. Annars brukar de åka tåg, men det passade inte speciellt bra eftersom det bestämdes så sent att de skulle iväg. Lite pirrigt var det att se hur Turbo skulle fixa en bussresa. Det är ju lite trängre än på ett tåg.

Allt hade gått fint, även om en viss oro kunde märkas av. Lite aktiviteter väntade i storstan, bl a en massa timmar på egen hand med storebror Charlie! De hade varit på utställningen Game on 2,0 på Tekniska Museet tillsammans och det var nog en hit för dem båda, tror jag ;) Dataspelsintresserade som de är! Turbo var ju där förra gången de var i Stockholm också, men nu ville han gå dit med brorsan. Sen blev det en del tid med dator tillsammans också förstås och lite annat smått och gott.

När jag mötte mannen och Turbo vid stationen så kommer en mycket speedad och glad Turbo mot mig! Jag frågar mannen om han varit sån hela vägen, men det hade han som tur var inte. Det var nog glädjekänslor som kom fram när han såg mig och det är som vi vet, svårhanterligt. Ett besök på Burger King stod nu på schemat och jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå, när Turbo var så speedad?!? Men efter ett tag därinne så landade han lite... pjuh.....

Idag har de båda fått landa på hemmaplan och det har varit rätt lugnt, måste jag säga. Bara att ladda för en ny vecka som även den innehåller en extra helgdag. Vi får se om det sätter några djupare spår hos Turbo eller om den flyter på hyfsat.
En stor eloge till mannen som fixar Turbo så bra på såna här resor, det är ingen semester precis! ♥♥♥

Själv ska jag ladda för att ta en fight med bästa assistansbolaget i morgon, vi får se hur det går... ;) Nejdå, det är inte så allvarligt som det låter, men pga deras "snällhet" så blir det en liten orättvisa som jag känner kommer att gå ut över Turbo och det vill jag ska rättas till. Är bara liiite rädd för att det ska gå ut över en av våra fina assistenter.... det är det sista jag vill, men jag har informerat honom om detta och jag hoppas och tror att han kan skaka av sig ifall det blir obehagligheter.

Ha en fin fortsättning på söndagskvällen, kära läsare! Kram på er ♥

Ritprat och varm i hjärtat ♥

Det blev en lång dag igår med mycket innehåll och bara trevliga sådana! Dagen började med en seg Turbo som var jättetrött. Till slut fick jag upp honom ur sängen och i med frukost snabbt. Och sen i ordning för att bli skjutsad till stan. Mannen och Turbo skulle ju iväg igen. Till Stockholm förstås. Det var inte många veckor sen de var dit, men Turbo propsade på att de har som tradition att åka dit i maj, så det var väl bara att följa de rutinerna! Jag lämnade iaf av två glada resenärer vid stationen.
(Här får ni en suddig iPhonekamerabild på resenärerna :) Kan någon tala om hur man blir bästa kompis med mobilkameran så vore jag glad.... ;) )

Eftersom jag ändå var inne i stan passade jag på att shoppa lite kläder till Turbo. Han växer kopiöst och kläderna börjar sitta lite väl tight nu. Jag hittade ganska snabbt vad jag skulle och det kändes riktigt skönt.

Sen fick jag träffa en god vän som jag inte sett på 20 år! Så härligt!! Våra vägar har korsats igen tack vare NPF-diagnoser och en grupp på fb och vi kände igen varann! Eller ska jag vara ärlig så var det hon som kände igen mitt namn och kollade upp mig.... För 20 år sen träffades vi under en period på ett par år under helt andra omständigheter och i ett helt annat sammanhang.
Det blev en go´ långlunch, härliga kramar och mycket att prata om med en underbar människa!

Men kära nån, vad en del får gå igenom mycket i det här annorlunda Diagnoslandet som vi lever i! Huh... blir ändå tacksam över att vi har det som vi har det, det finns de som har det värre.....
När vi var mer än mätta tog vi en stund tillsammans med ytterligare shopping. Sen bestämde vi att det inte får ta 20 år till innan vi träffas, nu när vi ändå bor så pass nära varann igen. ;)

En liten, liten fotonad tog jag mig tid med också. Egentligen skulle jag gått en längre runda, men jag tog det viktigaste. Ville se om de svarta svanarna med röd näbb fanns i parken i år också, och det fanns ett par som gick där. De är så vackra, tycker jag!

När jag kom hem på kvällen sjönk jag ner i en fåtölj på verandan och tog mig ett glas vitt med lite jordgubbar till. Mmm.... jag fick mig en mysig och go´ stund där :) :)

Dagen idag hade jag tänkt bli en dag då jag gjorde minsta möjliga. Men i stället blev det en dag med hantverkare i huset så gott som hela dagen. Men gott att få saker gjorda när Turbo inte är hemma, det blir så mycket besvärligare annars. Golvläggaren var tvungen att komma hit och rätta till en sak som inte riktigt ville sig, men efter mycket möda och stort besvär så är det ordnat. Nu får vi hoppas att det blev som det skulle :)

Nu tänkte jag återkoppla till mitt förra riktiga inlägg, det som handlade om att spåra ur. Först och främst: stort TACK för era fina och värmande kommentarer både här och på fb!! Jag blir så rörd och era kommentarer värmer mig långt in i hjärteroten, ska ni veta! ♥
Som Marielle skrev, jag och Turbo kunde sätta oss en lugn stund efter vår dust och få till ett bra ritprat, vilket kanske inte blivit av annars. Så nån nytta med dagen hade vi ändå, om man nu får se det så. När det gäller att ritprata med Turbo så måste man ta det i exakt rätt sinnestillstånd hos honom, annars gör det mer skada än nytta. Det där rätta tillståndet infann sig efter ett tag och då passade jag förstås på.

Lena: jag skulle så gärna vilja hjälpa dig och komma igång med någon typ av ritprat för dig och ditt barn! Men eftersom avståndet mellan oss sätter stora käppar i hjulet så visar jag en mycket enkel metod här. Det här gjorde jag när det varit utbrott efter att Kent varit här på helgen och dagen efter var det jobbigt och tisdagen hade vi vår dust då jag pressade honom. Av hela situationen förstår jag att något inte är som det ska, något oroar. När Turbo hamnade i ett tillstånd då jag bedömde det som att jag kunde nå honom så ritade jag ihop detta väldigt snabbt och slarvigt, men det gäller att ta tillvara på stunden direkt.

Eftersom man som förälder känner sitt barn väldigt bra så har man lättare att ringa in det som möjligtvis kan vara fel/oroa barnet. Här tog jag det jag kom på i hastigheten. Vi hade ju varit borta och Kent hade bott här med Turbo hela helgen. Av diagrammet som Turbo fått kryssa i, ser man att helgen med Kent var toppen och han hade kunnat fortsätta med det ett tag till. Han tyckte inte det var bra att vi kom hem och avbröt och han tyckte inte det var roligt att Kent åkte härifrån.

Denna helgen är Turbo och mannen (pappan) i Stockholm. Jag tog med det och testade om det var resan som oroade. Men det var bara glada gubbar som markerades där också, så det kunde det inte vara heller. Skolsköterskan har blivit jobbigare att gå till, men det visste jag. Men den oron skulle varit borta på tisdagseftermiddagen eftersom det var tisdag morgon det berörde. Alltså kunde det inte vara det som satt i fortfarande.
Lektionerna med matteläraren och Ulla tycker han om och trivs bra med. MEN sen kommer det: han ville sätta kryss långt åt höger, så långt så papperet inte räckte till, på den raden där jag skrivit "helg mitt i veckan". Sen kunde han berätta att han känner sig konstig när veckorna inte är som de brukar. Nån typ av inre oro skulle jag tro.

Turbo är iaf sån, att när väl tillfälle ges att ta upp sånt här, så öppnar han sig lite grand när vi har ringat in en oroande sak. Det kan oftast bara vara en eller två meningar, men de kan säga så mycket att jag kan nysta vidare med inblandade personer och på så sätt utröna vad som felar och behöver rättas till.
Hade Turbo markerat ledsen mun på någon lektion så har jag fått nysta vidare för att se om det är bemötandet, upplägget, omgivning, tidpunkt eller vad det kan vara som inte stämmer för honom. Det hade jag isf gjort på samma sätt.

Detta är EN metod och det finns många fler sätt, men detta tycker jag fungerar bra många gånger.
Nu ska jag röja färdigt efter hantverksbrötandet här så kanske jag hinner koppla av lite sen ikväll.
Ha en underbar fredagskväll alla som kikar in här och en stor kram får ni av mig ♥

Springande klocka

Klockan sprang ifrån mig och dagen gick alldeles för fort! Men så är det när man har trevligt! Återkommer i morgon och då kan det bli långt om jag har tiden på min sida.

Kram, kram till er alla <3

Skickat via Blogsy

Spårat ur

Nu kommer jag att skriva ett inlägg jag inte borde skriva, men jag gör det ändå. Det kommer att visa vilken dålig mamma jag varit idag. Jag behöver inte skriva om det, men jag vill ändå visa vad som händer när man inte bemöter en person med autism på det sätt som den behöver. Jag om någon vet hur min son behöver bemötas, men idag orkade jag inte, ville inte helt enkelt. Jo, orkade hade jag nog gjort, men idag var jag bara så trött på att vissa grejer inte funkar - såna saker som går plättlätt i en standardfamilj är ett stort problem för oss i den här familjen. Vi måste ALLTID och STÄNDIGT gå balansgång och anpassa och ta hänsyn.

Men jag ska ta dagen från början. Det började med att Kent försov sig, men som tur var så vaknade han innan Turbo klev på taxin så det var lugnt. Jag höll honom hemma tills vi visste att Kent skulle vara på plats, han har nämligen en bra bit att åka. Skolsköterskebesök väntade på morgonen för Turbo. En kvart innan vi skulle åka till skolan kom utbrottet - han skulle minsann inte gå dit. På något konstigt sätt har det blivit jobbigt för honom med det besöket. Ändå är han van vid det. Jag försökte pressa honom, men backade innan det gick överstyr.

Kent tog emot och han hade fått vända Turbos humör efter en stund och sen flöt dagen på bra. När han kom hem sen så påminde jag om att klippning stod på schemat. Nej, han ville inte klippa sig! Här kom min bestämdhet fram och att jag ville testa och se vad som hände om jag pressade. Här tänkte jag förstås standardtänk, inte autismanpassning. Ett standardbarn kan man kanske pressa och tvinga fram en klippning även om den egentligen inte vill, men INTE en person med autism. Det blev verkligen svart på vitt idag. Jag pressade, men hade situationen under kontroll. Jag känner min son väldigt väl och tycker mig ha den där fingertoppskänslan med honom. Jag var bara tvungen att backa till slut, annars hade jag kunnat driva honom till vansinne och dit vill vi ju inte. Jag hade ändå inte fått honom klippt utan det hade bara spårat ur, alltså finns det bara förlorare på att använda min metod, finns ingen som helst vinst med det hela. Även om jag pressade till max så hade jag fingertoppskänslan med mig och visste gränsen.
(Ska väl tillägga att orsaken till att jag gjorde så här idag ligger inte i själva klippningen utan en annan vardagsgrej som inte alls fungerar just nu och det gör mig en aning frustrerad.)

I o m det här inlägget så kanske alla kan lära sig att det enda som gäller är att anpassa och bemöta rätt. Det finns inget annat på kartan om man har med personer med autism att göra. Klart att jag visste detta innan, men idag flippade det ur men ändå under kontrollerad form. Jag bara ville att saker skulle fungera som det gör för andra. Men dit lär vi aldrig någonsin komma, bara att slå bort såna tankar snabbt som ögat.

När jag backade på klippkravet så fick Turbo vara delaktig i hur vi skulle lösa denna situation. Jag fick klippa fem minuter för att jämna till och ta lite kanter, sen tar vi en riktig klippning om någon vecka.
Jag kunde också ha ett bra ritprat med honom efter det. Jag ville forska i vad som är så jobbigt för honom med tanke på det rejäla utbrottet igår när Kent åkte hem.

Jag fick fram att allt var bra utom att denna veckan inte ser ut som alla andra. Det är ju helgdag på torsdag och klämdag på fredag - alltså ställer det till det i rutinerna. Det var så jobbigt så det fanns inte plats i mina kolumner för det på papperet. Fantastiskt att han kunde berätta det och nu får vi göra det bästa av det.

Nu säger vi godnatt och tar nya tag i morgon, eller hur?! Kram, kram ♥

Swisch.... här svänger det snabbt!

Här svänger humöret snabbt och jag vet inte var jag ska börja skriva nånstans. Bäst att börja i vilket fall som helst annars blir det inget, trött som jag är. Men som sagt var, jag och mannen lämnade Turbo hemma i fredags när vi tog tåget till Stockholm och firade bröllopsdag. Assistent Kent bodde här och tog hand om honom på allra bästa sätt.

Men nu tar jag resan från början och bildbombar lite. Bland det första vi gjorde var att ta oss till vår äldste son Charlies arbetsplats. Äntligen fick jag komma in och titta på stället där han jobbar. Tyvärr fick jag inte fota där inne eftersom det är top secret det de håller på med. Och jag med min kamera skulle med lätthet kunnat zooma in hemligheter.... ;) Men utsikten från Skrapan fick jag iaf fota :)

På fredagskvällen gick vi sen ut för att fira vår en-hel-massa-årig bröllopsdag. Vi hade siktat in oss på ThaiBoat, ett otroligt mysigt ställe. Men det var väntan där, ingen bokning i förväg utan man fick vackert slå sig ner i sanden i solgasset och vänta!

Sonen Charlie i sanden! 

Under tiden som vi väntade provade vi var sin drink.

Drinkarna smaksatta och garnerade med chili

Först smakade jag på Charlies gula drink - oj, chock!! Den var grymt stark av chili och ingefära! Jag hoppades att mannen inte tagit samma till mig.... Nej, jag fick en röd, också med chili. Stark var den, men inte riktigt som Charlies så den slank ner. Jag ville absolut inte ha en söt drink och där fick jag för den önskan! ;)

Efter lång väntan fick vi mat.

För den som orkade blev det en glassdrink efteråt.

Lördagen blev det lite shopping och senare ett härligt möte med vänner från förr i tiden. Tror inte jag umgåtts med detta par på flera årtionden pga avståndet i vårt avlånga land. Nu har de flyttat till Stockholm och då kan vi förhoppningsvis träffas utan att det ska gå årtionden emellan iaf.

På kvällen festade vi till det igen eftersom Charlies flickvän var upptagen med politiskt arbete på fredagen och inte kunde vara med och fira vår bröllopsdag. Men lördagen gick bättre även om hon även då hade fullt upp.

En mycket trevlig helg hade vi. Den var intensiv men kort. Söndagen kom snabbt och det var dags att resa hem igen. Innan vi lämnade Stockholm så träffade vi på en halvkändis. Tyvärr fick jag inte lägga ut en bild offentligt på personen så därför blev bilden så här:

Om några veckor får jag lägga ut bilden utan kamouflage ;)

På eftermiddagen igår så anlände vi till vårt hem igen. Det finns inte ord för att förklara hur glada vi är över att ha kunnat åka iväg så här och inte vara det minsta oroliga över hur det går med Turbo. Kent har fixat helgen galant! Mmm.... njuter!! Tack Kent!

När Kent lämnat vårt hem så märker vi ändå på Turbo att det är bäst att gå på tå för att det inte ska hända något. Turbo behöver landa lite med oss nu, men han la sig rätt tidigt för tröttheten tog överhanden. Han har lagt sig väldigt sent under helgen. Men roligt verkar de ha haft iaf och det tyckte vi var huvudsaken.

I morse var Turbo också väldigt trött. Han ville helst ha sovmorgon, men det ville inte jag att han skulle ha. Lite sena blev vi så jag fick vinka iväg taxin och jag körde honom till skolan där Kent väntade igen. Sen har Kent haft ett eftermiddagspass här idag. Men det tog nog inte tre röda sekunder när han åkte iväg innan Turbo exploderade. Vet inte om det beror på brytningen mellan dem nu. De har levt med varann intensivt de senaste dygnen och nu ska vi återgå till vardagen igen. Brytningar är aldrig populärt för Turbo. Eller också är det en trötthet efter helgen som satt sina spår. Det har ju varit väldigt annorlunda och det tar på krafterna även om det är jätteskoj för honom. Han har redan börjat fråga när vi kan boka in en ny helg med Kent....

Det blev alltså ett ganska ordentligt utbrott här ikväll som jag fick gå in och försöka bryta. Turbo lugnade väl ner sig efter en stund, men det såg ut här efteråt kan jag säga. En del grejer gick sönder och det blev lite stökigt, men det där med tidningshögar är inte så dumt det!

Det var en del frustration som ville ut ikväll. Nu återstår det att se hur det går i morgon bitti. Av egoistiska skäl så vill jag verkligen ha iväg Turbo till skolan. Jag behöver ta det lite lugnt i morgon. Kände att det blev lite för mycket dagen innan vi åkte iväg och sen fick jag stressreaktion under första natten i Stockholm så sömnen föll bort. Nu behöver hjärnan vila en dag, känner jag.
Dessutom har Turbo ett besök hos skolsköterskan som skulle behöva genomföras. Ikväll kan det ha varit det som spökar för honom också. Vi får se hur det går.

Hoppas ni orkade läsa till sista raden, det blev lite långt. Nu önskar jag er alla en god natts sömn! Kram till er alla ♥

En viktig trygghet

Efter en hektisk dag igår så ska jag nu försöka komma ner i varv. Jag hade arbetsuppgifter igår på jobbet som krävde en hel del hjärngymnastik. Samtidigt var min hjärna fullspäckad med detaljer om Turbo som jag behövde skriva ner. Så idag känner jag mig lagom mör uppe i knoppen ;) Men det ska säkert bli bra.

Gårdagen flöt på bra för Turbos del, inga problem. I morse var han glad och uppåt och han kom iväg till skolan på ett gott humör! Märkligt! Jag ser ingen oro i hans kroppsspråk just nu, ändå har han en ovanlig helg framför sig nu. Jag och mannen lämnade hemmet en stund efter att han åkt till skolan och kommer tillbaka på söndag eftermiddag. Assistent Kent kommer att bo hemma hos oss och ta hand om Turbo hela helgen. Detta är en helt ny händelse, men det verkar som Turbo känner sig trygg ändå.

 

Under veckan som gått har jag försökt anteckna så många rutiner som möjligt för att kunna instruera Kent på bästa sätt. Allt för att det ska bli så lugnt som möjligt för dem. Skulle det vara något så vet jag att Kent fixar det ändå, men det är ändå bra om han känner till så många saker som möjligt som vi vet är viktiga för Turbo. Turbo har bett mig berätta vissa grejer så Kent vet hur han vill ha det. Även om Turbo känner sig trygg med att ha Kent hos sig i hemmet så är han ändå lite bekymrad över hur Kent ska veta vissa rutiner. Då är det bäst att mamman gör sitt för att underlätta.

Båda våra fina assistenter har ett lugn i sig som behövs när man jobbar med barn som mitt. Inför helgen nu så utstrålar Kent, som vanligt, en trygghet och ett lugn som gör det lätt för oss föräldrar att lämna hemmet. Igår under genomgången med honom så uttryckte han sig som att "det värsta som kan hända är ju att det går åt pipsvängen, men då är det ju så då", med glimten i ögat ;) Han har en positiv och skön inställning och det kommer man långt på! Det känns gott att åka iväg och slippa oroa sig även om jag är nyfiken på hur de har det! Vi vet att Turbo är i trygga och säkra händer.

Nu sitter jag och mannen på tåget till Stockholm och vi ska njuta denna helgen. Ikväll firar vi vår bröllopsdag tillsammans med äldste sonen Charlie. Det blir nice det! Är djupt tacksam för hur bra vi har det ordnat runt Turbo på alla plan just nu! <3

En massa kramar till alla mina läsare <3

 

Skickat via Blogsy