Endast fritids

Idag har jag ingen inspiration till ett längre inlägg. Håller på och filar på ett kommande inlägg och då tappar jag fokus från dagens. Men det har inte hänt så mycket här så det är ingen förlust.

Jag har varit hemma på förmiddagen och assisterat Turbo. Det blev ingen skola alls idag pga Kents sjukfrånvaro. Men eftersom det går bort mycket jobbartid för mig i en sån här situation så utnyttjade vi iaf den fritidstid som Turbo har på onsdag eftermiddagar. Turbo ville väldigt gärna dit, han tycker nog det är tomt utan Kent. Så jag körde in honom till dess och sen fick jag ett par timmar att jobba. Det är ett pusslande med tider och jag får väl jobba ikapp i helgen det jag missat i veckan här, men det får väl ordna sig.

Så mycket mer blir det inte från mig idag. Men vet ni, jag saknar vår bil vääääldigt mycket. Den blev ju bärgad i onsdags kväll, som ni kanske kommer ihåg.

 
Än har vi inte fått något besked om hur den mår!! Surt! :( Något fel är det uppenbarligen eftersom den inte vill gå, men vad är det ingen som klurat ut än. Men jag skulle väldigt gärna vilja ha tillbaka den - helst igår! Bara att ge sig till tåls....

Kram på er ♥

En liten seger och en skön bekräftelse

Ooops, vad nyfikna ni blev på mina sista rader i förra inlägget! Bäst jag skriver en förklaring, blir väl lynschad här annars ;) Men så stort är det inte... eller, jo, för oss är det stort men för en standardfamilj så är det inget särskilt. Jag ska förklara.
Detta är sista veckan i skolan inför sommarlovet. Assistent Kent är sjukskriven och därför måste Turbo vara hemma månd - onsd. Torsdag och fredag jobbar Nisse så då ska väl allt vara ok igen. Men det betyder att det inte blir mer lektioner än det som är på torsdag. Tråkigt för både Turbo och lärare med ett sånt abrupt avslut. Det kändes inte alls bra.

Sen kom jag på en idé som jag tänkte köra på! Jag la fram idén för Turbo och här kände jag att jag kunde min son utan och innan och tryckte på rätt knapp. Sån underbar känsla när det gick hem!
Jag la fram idén som en bestämd tanke från mig, ingen fråga utan "nu tänkte jag att vi gör så här". Lite vågat kanske, men det kändes rätt i situationen.
Idén var att jag skulle skjutsa in Turbo till skolan precis till lektionstid, han skulle ha lektion medan jag väntade och sen skulle vi åka hem igen. Och vet ni, det funkade!! Vi genomförde det!

Detta betyder att Turbo känner sig trygg med läraren Ulla som började i februari! Helt fantastiskt skönt att få det bekräftat! Han hade protesterat mot min idé annars, han hade inte åkt till skolan om inte tryggheten fanns.
Nu hör det till att det inte finns andra elever runt Turbo. Den enda han träffade, var Ulla, så det fanns inga andra störande moment omkring honom. Nu var han med mig eller Ulla, vuxna personer som han känner. Det här kändes oerhört bra! Jag kommer att utveckla detta med skolpersonal och hur det kunnat bli så här bra, senare i veckan.

I övrigt har väl dagarna flutit på bra här. Det märks att Turbo är i harmoni och det är så otroligt skönt med en sån period, nu när det ändå är lite struligt med sjukskriven personal. Det underlättar väldigt mycket om Turbo är i balans. Jag och mannen går i skift här för att sköta våra jobb. Men det funkar om det inte blir nån längre period.

Nu behöver jag lotsa Turbo lite så det får bli allt för idag. Kram på er ♥

Svårt kapitel....

Hämtning av Turbo kl 8 på korttids var min första uppgift för dagen. Ingen skola idag pga att Kent är sjukskriven och Nisse kunde inte hoppa in och ta det i stället. Båda har ju andra jobb på sidan om och ibland kan det funka att rycka in i den andres ställe, men ibland inte. Så det får bli hemmadagar nu, men har en liten plan för Turbo i morgon, få se om det går hem...

Turbo var hyfsat lugn när jag hämtade honom. Han hade väl kanske inte helt landat efter uppvaknandet, men inget ovanligt med det. Helgen på korttids verkar ha gått i harmonins tecken. Underbart skönt! Alla tre av de som jobbar med Turbo (Tom, Alex och Valle) hade jobbat under helgen och alla tre hade haft bra dygn med honom. Härligt! Nu har man kommit så långt så det finns tre ordinarie personalkillar som jobbar med Turbo och det känns riktigt bra!

Det där med personal är ett svårt kapitel. Många utomstående har svårt för att förstå varför vi nu måste hålla Turbo hemma från skolan i tre dagar under Kents sjukskrivning. Man kan tycka att det är skolans skyldighet att ordna så Turbo kan gå i skolan, ingen elev ska behöva vara hemma pga att en personal är sjukskriven. Jag kan hålla med om det, men samtidigt är det inte så enkelt. Vi har två assistenter i skolan och de båda delar på veckorna. Eftersom de båda jobbar halva tiden var, så måste de ha andra arbeten att dryga ut veckorna med. Alltså kan det bli svårt med inhopp på kort varsel.

Krävde vi att skolan ska fiska fram en person att vara med Turbo så gjorde de säkert det, men då blir det någon som Turbo inte är trygg med och så kan vi inte hantera honom! Och att ha en tredje person - en reserv som alltid kan hoppa in - är svårt. Att han ska känna sig trygg i skolmiljön betyder att den tredje personen också behöver vara rätt ofta i skolan och jobba så vanan finns där. Men Nisse och Kent kan inte ha mindre tid i skolan, då blir deras tjänst alldeles för liten. Så, hur vi än vänder och vrider på det så är det svårlöst, som jag ser det iaf.

Men visst känns det surt att Turbo ska vara hemma när han egentligen kan och vill gå. Samtidigt vet vi ju att det inte fungerar på annat sätt. Livet med autism är annorlunda, det är bara att inse och utgå ifrån det och anpassa som det behövs. Surt också för Kent som inte mår bra och som klättrar på väggarna och vill jobba, men inte kan. Förhoppningsvis har han lärt sig en läxa, att ta det lite lugnare under flera månaders tid tills skadan läkt ordentligt! Vi är nog många som hoppas på det, men det är fart och fläkt i den där killen.... ;) Men en liten pekpinne är nog på sin plats - ingen fotboll eller annan lagsport på evigheter nu, tack!! ;)
Ojdå, nu läxar jag visst upp vår fina personal, inte meningen.... men de är för värdefulla för att gå sjukskrivna....

Nu är det bäst jag slutar för idag innan jag läxar upp nån mer oskyldig.... Nä, men det är med glimten i ögat jag skriver det och jag hoppas den som läser förstår det.
Nu ska jag ringa en lärare och sen hoppas jag vi kan fixa till en liten seger i morgon.... jag har nämligen fått en lysande idé i huvet.... Spännande morgondag alltså!!

Stora kramen till er alla ♥

Fullt ös....

Det är tydligen dags för ett nytt blogginlägg här! Märkte t o m i en kommentar att jag var saknad och det blir jag glad för förstås! :) Det har varit fullt ös här ända sen jag lämnade Turbo på korttids i torsdags kväll så jag har inte hunnit med att blogga. Men nu så, tänker jag ta mig tid en stund.

Jag lämnade Turbo precis efter att han fått veta att assistent Kent är sjukskriven under nästa vecka och alltså inte kommer att assistera i skolan månd - onsd. Om personalen Tom fick se något utbrott eller nåt liknande pga det, vet jag inte. Jag har inte hört ett ljud från korttids sen jag lämnade av Turbo där. Vet ni, det har varit kanonskönt att kunnat koppla bort bekymren och känna sig trygg med att personalen isf fixat ett utbrott! Denna gången har vi kunnat vila våra stressade hjärnor från att behöva ligga steget före och/eller lotsa Turbo igenom något som är jobbigt. Nu återstår det att se hur han är i morgon....

Jag och mannen klev upp väldigt tidigt i fredags för att åka med på en bussresa med en massa vänner till Danmark - närmare bestämt Holbaek. Vi hade önskat att få ett extra dygn tors - fred på korttids för att kunna åka. Eftersom vi hade ett dygn tillgodo sedan tidigare så lyckades man pussla ihop det så det funkade! Heja vårat korttids!!
Iväg kom vi och resan var lång, men otroligt trevlig.

Resan tog oss till ett ställe som bl a innehöll ett mycket intressant museum.

Vi hade lite trevligheter för oss under resan, och kom hem sent på kvällen trötta och nöjda med dagen.
En sovmorgon satt fint på lördagen. Vi segade oss igång och till slut så enades vi om vad vi skulle göra med dagen.... vi hade några olika alternativ.... Vi satte lite fart med förberedelserna.
Umgicks med lite vänner på bortaplan på eftermiddagen och senare till kvällen bjöd vi hem några stycken. Vi tog en liten fortsättning på bussresan från fredagen och umgicks vidare :) Härligt med goa vänner och härligt att vi äntligen tog oss i kragen och orkade fixa till en bjudning med lite grillat!

Det blev en sen kväll igår med, men så mysigt och värt det! Vi fick ju sovmorgon i morse också :)
Efter en sen frukost idag, drog vi in till stan. Vi behövde köpa en grej till poolen så vi kunde sätta fart på den idag. Värmen verkar ju komma så då är det bäst att passa på så den kan komma upp i badvänlig temperatur snart.

Väl hemma från stan var jag tvungen att hasta iväg till jobbet. Hur segt som helst!! Hade ingen lust att jobba. Hade mera lust att göra ingenting! Men det var bara att sätta fart och göra det jag skulle. Jobbet den kommande veckan blir ett enda stort pusslande pga personalbortfall runt Turbo. Men vi får göra det bästa av det och hoppas situationen snart löser sig till det bästa så fort som möjligt!

Nu tänker jag strax hoppa i säng för att vara redo för en ny dag i morgon. Hämtning av Turbo på korttids tidigt i morgon bitti, är det som står först på schemat.
Kram på er ♥

Personskada och bärgningsbil

Ja, hörrni! Gårdagen var ett kapitel för sig självt! Strul, strul, strul och ännu mera strul. Och dagen slutade med S-T-R-U-L!!!!

Det började väl vid lunchtid nån gång. Fick telefonsamtal från assistent Kent som meddelar att han skadat sig igen och inte skulle kunna jobba som idag. Denna dagen hade Turbo längtat och sett fram emot och vi hade också tänkt introducera en ny sak för dem, men det får vi ta en annan gång. Surt för Kent som inte mår bra och surt för Turbo förstås. Men huvudsaken att Kent blir återställd snart! Han får ta hand om sig och krya på sig, helt enkelt!

Detta skulle jag samla energi till att berätta för Turbo under eftermiddagen och det är inte så lätt, som ni vet. När jag så hämtar honom efter fritidstid efter skolan, så kommer "fel" fritidspersonal ut med honom. Det sista jag sa till Turbo när han åkte iväg till skolan på morgonen var att upprepa vem som skulle jobba på fritidstid - och så var det fel person. Jippi, tänkte jag, vilken bra uppladdning inför att ge ett negativt besked!! :(

När vi kör vår omväg hem från fritids så berättar jag att det inte blir någon Kent som idag. Som tur är så är han i balans just nu och han tog gårdagen förhållandevis bra. Det gick ett par timmar och efter att han landat så gav jag mig iväg ut i skogen och joggade och tränade lite om vartannat. Behövde bli av med lite frustration och jag tyckte det var ett bra sätt ;) Jag tog bilen till ett område ungefär en halvmil från oss.

På vägen hem stannar jag till på affären och handlar lite, svettig som jag var. Övervägde ett tag om jag öht skulle gå in i affären i träningskläder och svetten lackade, men jag gjorde det. När jag kommer ut så funkar inte bilen som den ska. Den startar, men lägger av efter tre sekunder! Jahapp.... Efter lite funderande över vad jag gör för fel eller nåt, så kommer jag fram till att det beror nog inte på mig att den inte vill gå.... Nya bilar är det otroligt mycket teknik i och det piper och tjuter ibland och man fattar inget. Jag ringer på mobilitetsgarantin som ingår i nybilsköpet. (Vi har haft bilen exakt två månader, så den är inte gammal.)

Efter lång väntan - som egentligen kunde varit mycket längre - kom bärgningsbilen. De ska kolla om de kan åtgärda felet, men han ville inte ens titta under huven pga all teknik som är omöjliga att åtgärda på plats. Det var bara att försöka få upp bilen på bärgningsbilen och åka till närmaste verkstad. Där lämpade vi av den och sen var han så snäll och körde mig hem, han skulle ändå åt det hållet. Så där kommer jag hem i en stor bärgningsbil och mannen han ler åt mig. Vi ger varann en kram och ett leende... en del fixar sig ju extra äventyr. Jag som skulle hem och städa undan lite, men det hade mannen redan gjort åt mig som tur var. Klockan gick ju rätt skapligt innan jag var hemma på tidiga natten!

Det var gårdagen det! Dagen har flutit på förhållandevis bra. Vi har haft en hemmadag, jag och Turbo, eftersom inte Kent kom och jobbade. Så det blev alltså ingen skola idag för Turbo. Nisse försökte byta bort sina uppdrag på annat håll, men det lyckades inte. Kent ringde på eftermiddagen och meddelar att han tyvärr är sjukskriven åtminstone närmaste veckan. Alltså ett nytt negativt besked! Jag meddelar detta till Turbo när vi åker iväg till korttids på kvällen. Han stelnar till, men håller sig skapligt lugn i bilen. Nu hoppas jag att inte Tom (korttidspersonalen) fått ut några efterverkningar av detta! Men man vet aldrig....

Strul, strul, men nu tänker jag koppla bort detta - iaf under morgondagen! Ha nu en go´ kväll ute i stugorna eller var ni än befinner er!
Kram på er alla ♥

Tillknäppt

Egentligen skulle jag inte kika in här alls idag, för det blir bara dumt om jag skriver nåt... Känner mig..... tillknäppt, eller nåt.... Schemamissar, motgångar och annat strul... Återkommer nog i morrn, tror jag!

Men jag kan inte låta bli att kramas iaf, så, kram på er ♥

Biggest loser

Om gårdagens morgon var bra så var denna dagens morgon ännu bättre. Turbo överraskade med att komma in och väcka mig i stället för tvärtom, som det brukar vara. (Vi hade inte försovit oss utan Turbo vaknade ovanligt tidigt.) Ett glatt humör hade han med sig till mig! Kan det bli bättre start?!?
Glad i hågen åkte han iväg till skolan med taxin och allt var frid och fröjd!

Under dagen fick jag ett mail från läraren Ulla. Hon brukar maila mig ofta och berätta hur det går mellan henne och Turbo på lektionerna. Idag hade hon för första gången stött på lite patrull! Ett svårt område i svenskan hade hon gett sig på. Inget hände mer än att Turbo kändes mycket obekväm och orolig under lektionen. Men det är fantastiskt med den kommunikation vi har nu mellan skolan och hemmet. Så fort det dyker upp minsta lilla, så ber hon om råd och hjälp så hon inte bemöter Turbo på fel sätt när hon går vidare. När det blir så här så konfererar vi allihop, läraren Ulla, assistenterna Kent och Nisse och vi föräldrar. Kanonbra att ta vara på allas erfarenhet! Möte på skolan väntar i morgon då vi kommer att diskutera mer.

Annars har det varit en lugn dag. Det har inte märkts något på Turbo om att han kände oro under lektionen. Han har varit på ett strålande humör hela eftermiddagen. Men, haha, han är inte som andra, min son :) Alldeles nyss frågade han vad jag trodde om provet i morgon och hur det skulle gå.... med ett stort leende på läpparna :) Jag visste inget, men han ska tydligen ha matteprov i morgon. Andra kursen på gymnasienivå! Snacka om att ta det coolt! Inga nerver där inte, men det är underbart att han inte känner någon press inombords.

Hehe, jag fick också besked från assistansbolaget att mitt "bråk" resulterade i 1-0 till mig ;) Men jag hoppas fortfarande att den av våra assistenter som det berör, inte ska få känna av några sura efterverkningar av det. Vi är rädda om vår personal runt Turbo som är guld värda!

Innan jag slutar för idag så ska jag väl "klä av" den där bilden på min man och en till. Så här såg det alltså ut när vi träffade Biggest Loser-tjejen Emma.

Ni som sett det den här säsongen, vet att hon lämnade över sin finalplats till en annan tjej - en fantastiskt ödmjuk gest. På det viset miste hon chansen att vinna 250 000:-!! Igår förlorade hon hemmapriset på 100 000:- med minsta möjliga marginal. Men så grymt bra jobbat av tjejen (och alla andra förstås)!

Och en sak till!! Ni är så gulliga i era kommentarer här - jag uppskattar dem ♥

Nu är det bäst att ta tag i kvällsbestyren här! Kram på er ♥