fredag 17 augusti 2012

Snart på krigsstigen igen

I morse väckte jag Turbo med spänning! Skulle gårdagens utbrott över skolan rinna upp hos honom på morgonen eller hade det runnit av honom. Jag vet ju fortfarande inte vad det var som var felet. Men morgonen gick helt smärtfritt, han vaknade med ett leende på läpparna och vi fixade allt galant! Hur skoldagen varit idag vet jag inte eftersom jag sitter kvar på jobbet fortfarande. Mannen har hand om Turbo i eftermiddag och kväll. Tror de varit in till stan på en utflykt som de planerat tillsammans och jag hoppas de haft det trevligt.




Hm... idag blev jag lite på krigsstigen igen... eller jag laddar för att kriga lite till när det gäller skolan... Att det aldrig kan ta slut nån gång!! Jag är rädd för att samman misstag när det gäller personal håller på att upprepas inför detta läsår som det gjorde inför förra läsåret. Fick nämligen ett telefonsamtal idag som bekräftar min oro. Jag har hela tiden hävdat att skolpersonalen MÅSTE ha utbildning om de dels ska orka med jobbet för egen del och dels för att eleverna ska må bra. Jag var på rektorn under förra läsåret om det - "finns inga pengar", fick jag till svar. När vi då gick på skolchefen om detta så sa han att det finns pengar! Japp, då skulle rektorn fixa detta. Nu håller hon på att väva in "utbildningen" i nånting helt annat där det inte finns.... känns som det bara dribblas bort... vet inte om hon är medveten om det själv även om jag påpekat det. Ska ta tag i detta ganska omgående för nu vill vi inte vara med om ett till läsår med flera personalbyten för Turbo. Det finns ju nåt som heter "skolinspektionen" har jag för mig.... (är ironisk och bitter) men ska man behöva gå så långt??




Vi fick beröm av läraren Palle när vi träffade honom i veckan här. Han tyckte det var fantastiskt att vi orkar kämpa för Turbo som vi gör. Finns ju flera orsaker till att vi fortsätter strida för honom. Skulle vi ge upp så har vi en son som inte skulle må bra alls och utbrotten skulle hagla omkring honom. Hur hans liv skulle se ut efter ett tag.... ja, han skulle nog kunna hamna väldigt snett och självförtroendet i botten.
Om vi skulle ge upp så drabbas hela familjen av detta. Styr man inte upp runt honom så får vi snart en period igen med en massa utbrott, och det vet jag inte hur länge jag skulle fixa. Det är fruktansvärt jobbigt och det kostar på mer än man kanske tror. Efter att ha legat i utmattningsfeber i våras/försommaren så är jag glad för att jag just nu mår bra. Sommaren har varit lugn och skön och utbrotten har varit sällsynta. Så att ge upp skulle innebära att familjen inte orkar sköta nånting omkring sig, med allt vad det skulle föra med sig.... vågar inte utveckla den tanken mer än så....

Jag måste tacka dig, mariellejohnsson, för tipset igår med kattbekymret! Ska fundera över ditt råd där om det skulle behövas, men jag hoppas vi slipper hamna där förstås. Jag ska vara lite extra observant på Turbo och katten under helgen nu, så får vi se hur det verkar.

Jag önskar er alla en trevlig helg ♥ Helgkram ♥

2 kommentarer:

Nina sa...

Men alltså... Jag hade ju kontaktat skolinspektionen för länge sen!!! Låt det inte gå längre nu, dom har fått fler chanser än dom förtjänar och det är Turbo, och ni, som får betala!

Styrkekramar!
Nina

mariellejohnsson sa...

Vad gullig du är! Massa kramar!