Livet med Turbo rullar vidare. Om det är någon som tror att allt lugnat ner sig, så tror den fel. Igår kom en riktig käftsmäll. Vår kommun har varit världens bästa, där vi fått stöd och hjälp genom åren - men just nu känns det som de vill stjälpa i stället för att hjälpa oss.
Tyvärr går det ut över Turbo (som nu hunnit bli 22 år) – brukaren som enligt kommunens
policy ska stå i centrum, men här tar han skada och det gör mig väldigt ledsen.
Att sen vi som föräldrar går på knäna, ja det är också en historia i det hela.
Det finns en journalist som ligger på mig om att jag borde
skriva en bok om vårt liv med Turbo. Senast igår, fick jag påtryckning
därifrån. Kanske börjar det bli läge att skriva den….
(Ville bara skriva av mig lite, vet ju inte om någon läser detta eftersom det var så längesen jag bloggade. Lusten att skriva finns, men tiden och orken tryter liksom.. Men kanske, kanske blir det något mer inlägg framöver...)
5 kommentarer:
Åh vad kul att du skriver igen <3
Kram!
Tänk om vi kunde göra nåt för att uppmärksamma problemet. Eller tänk om vi kunde starta något. Tänk om vi slapp lägga all energi på att stångas till ingen nytta :(
Saknarkramar!
Hej ! Så roligt att du skrivit på bloggen. Jag har tänkt så mycket på er och hur det går. Du är saknad. Kram
♡ kramar
Vad kul att du skrev. Är inne någon gg om året och kollar.
Skicka en kommentar