Trööött

Igår var jag sååå trött så jag hade kunnat stupa när klockan var 20. Men det gick ju inte för sig. Klockan slog faktiskt exakt 00:01 när jag kom i säng. Först då var kvällsproceduren över med Trubo, och det är så det brukar se ut. Och idag väntade en ny dag med många och en del långa telefonsamtal och jagande efter folk och information av olika slag. 

Nu när orken tryter - tänk om man skulle lägga sig platt och säga att kommunen får göra vad de vill - men nej, det blir troligtvis inte till Turbos bästa just nu, så det går ju inte. Så vi nystar vidare så får vi se vart vi hamnar. 

Aldrig hade jag kunnat drömma om att jag skulle vara saknad här på bloggen. Det värmer verkligen att höra det. 💕 Det var t o m en som hörde av sig idag om att h•n drömt om mig, antagligen av oro över hur jag mår. Rörande! 💕

Kram till er alla 🌺

Motarbetas

När man har den känslan att kommunen motarbetar hela tiden, i stället för att ta sitt fulla ansvar och ta hand om invånarna på bästa sätt… den känslan är inte go´ och ingen vidare bra PR för kommunen. 

Kroppen värkte i morse så jag ville helst dra täcket över huvet (ja, jag har fått fibromyalgi – men det är inte den ”hemliga” sjukdom jag skrivit om tidigare), men vet ni vad jag ägnat den här dagen åt? Jo, jag har forskat, ringt, skrivit, mailat och donat, för att Turbo ska få det så bra som möjligt framöver.

Just nu känns det lite tufft. Jag skulle behöva lägga min energi på annat i stället, men det är bara att mobilisera krafter och kämpa så länge man orkar. Turbos bästa kommer alltid i första hand för mig och mannen. 

Jag hann inte riktigt så långt som jag tänkt mig idag, men fortsättning följer i morgon. Tog faktiskt fram kameran en stund här hemma, för jag hade nån liten grej att fota. En söt liten raring som hör till min hobby jag återupptog för 3-4 år sen. 

En kort, liten skogspromenad fick det bli också, för även där rensar jag tankarna och kopplar bort lite. Kände mig stressad när jag åkte bort till skogen men bestämde mig för att koppla bort tankarna den stund jag var därute. Vackert och njutbart med all ljung som blommar nu!

Kram, kram!

Nystar lite...

Ser man på - ett inlägg idag också! Jag behöver tydligen skriva av mig. Det har varit en bra medicin tidigare genom åren, så jag får väl ta till den igen nu när det krisar ordentligt. 

Tyvärr kan jag inte skriva i detalj än, vad det gäller, men Turbo och vi övriga i hans närhet blir inte väl behandlade just nu. Det är riktigt tragiskt när inte brukaren får komma i första hand. I det som händer just nu, så är det Turbo som kommer att fara värst illa. Han gick igång ordentligt i helgen när vi ville höra hans åsikt om vissa delar av det. Vi har inte vågat berätta om vilken kalldusch vi fick i fredags och vad det innebär i förlängningen. 

Eg har jag annat att lägga min energi på, men för Turbos skull har jag och mannen börjat nysta i det hela idag. Vi drar i många trådar samtidigt för att allt ska bli så bra som möjligt. Vi vet inte idag vart det landar, men vi börjar med en av de ansvariga som jag väntar besked från, efter att jag ringt upp henne idag för att få en förklaring. Under morgondagen fortsätter jag nysta i härvan... 

Det blev inte mycket vettigt ni fick ur mig i det här inlägget, men det lossnar nog så småningom. 

Kramar till er som kikar in. 🧡

Livet fortsätter...

 

Livet med Turbo rullar vidare. Om det är någon som tror att allt lugnat ner sig, så tror den fel. Igår kom en riktig käftsmäll. Vår kommun har varit världens bästa, där vi fått stöd och hjälp genom åren - men just nu känns det som de vill stjälpa i stället för att hjälpa oss.

Tyvärr går det ut över Turbo (som nu hunnit bli 22 år) – brukaren som enligt kommunens policy ska stå i centrum, men här tar han skada och det gör mig väldigt ledsen. Att sen vi som föräldrar går på knäna, ja det är också en historia i det hela.

Det finns en journalist som ligger på mig om att jag borde skriva en bok om vårt liv med Turbo. Senast igår, fick jag påtryckning därifrån. Kanske börjar det bli läge att skriva den….

(Ville bara skriva av mig lite, vet ju inte om någon läser detta eftersom det var så längesen jag bloggade. Lusten att skriva finns, men tiden och orken tryter liksom.. Men kanske, kanske blir det något mer inlägg framöver...)