Ute på tunn is

Detta är en mentalt tuff vecka på många plan. Jag kan väl inte påstå att jag känner mig avslappnad inombords. Det är mycket tankar i min lilla hjärna som just nu snurrar runt, om lite olika saker.... Bl a så har vi assistans som just nu inte funkar som den ska och då går min hjärna igång eftersom det finns många frågetecken.

I tisdags var det bredvidgång hos Turbo och det är alltid lite oroligt men lite extra oroligt just nu av lite olika orsaker. Jag får väl erkänna att jag var på helspänn, mycket hängde på denna dagen. Måste tacka Nisse som fixade det så bra och hade känselspröten ute extra och läste av läget väldigt bra!

Samtidigt som jag jobbade under gårdagen (onsdagen) så laddade jag inför konfrontationen med min sjukdom på em. När jag sen kom hem på tidiga kvällen så slängde jag mig i favoritfåtöljen, sen satt jag (läs: halvlåg jag) där resten av kvällen och dåsade framför TV:n. Det kändes verkligen att jag laddat mentalt för besöket.
Besöket gick ändå väldigt bra - jag hade humöret uppe och vi kunde skoja lite mitt i allvaret. Men nu får det bli tätare besök framöver.... bara att acceptera läget och hitta nåt positivt i det hela (för det finns alltid något att vara positiv över).

Som sagt - många tankar snurrar hos mig. När det gäller Turbo och sitsen runt honom så känns det som att vi är ute på tunn is och går - måtte det bara hålla! Men det vet vi inte i nuläget. Backa från den tunna isen eller fortsätta gå och hoppas att det håller? Visst låter det tryggt och bra?!?

En vardag kvar på denna veckan....

Kram på er 💗