Resumé från senaste tiden

Nä, nu får jag tvinga mig till att skriva ett inlägg här. Det har redan gått alldeles för lång tid sen förra inlägget. Men jag har ingen go känsla i kroppen just nu - jag sväljer och sväljer och tränger undan tankarna så mycket jag kan (konstigt uttryckt, men jag tror ni fattar 😉 ).

Förra veckan backade vi rejält när det gäller assistansen. Nisse tog måndagen och sen tog jag resten av veckan. Mannen stöttade så gott han kunde, men behövdes på jobbet. Jag kan ju jobba lite hemifrån när tillfälle ges. Att jobba med Turbo på dagtid var både spännande, krävande, intressant och mysigt.

På onsdagen var jag tvungen att åka till assistansbolagets kontor i ett ärende. Det visste jag sedan innan, så jag förberedde Turbo på att vi skulle behöva göra en utflykt dit under dagen. Det är ju några mil att åka. Först när jag förberedde honom på det, så höll han på att få utbrott, men det la sig ganska snabbt. Men ju närmare onsdagen vi kom så såg det ut att kunna fungera. Och iväg kom vi och det blev lyckat. Vi satt oss t o m på kontoret och tjötade lite.

Men jag kan skriva under på att den här mamman satt som på nålar och hade alla tentakler ute utan att försöka visa det för Turbo. Efter allt som hänt det senaste så vet jag hur labil han var och vet alltför väl vad som skulle kunna hända. Men allt gick bra och vi var nöjda och glada efteråt.
Turbo hade nog ansträngt sig rejält så det var skönt för oss båda att sitta i bilen och äta lite McDrive-mat efteråt.

Helgen kom och det var korttidshelg. Den kom lägligt, då vi hade en del som vi ville vara med på och vi behövde även få koppla bort lite.

På lördagen var vi med lite vänner och försökte göra lite nytta. Mitt på dan blev det lite picknick inomhus (om det nu kallas för picknick när man är inne? 👀 ) Mysigt och trevligt var det iaf och så härligt att både jag och mannen kunde vara med. Två av dem som var med var vår hårt arbetande assistent Nisse och hans goa fru. Nisse tillhörde bekantskapskretsen långt innan han började som assistent här, och som nu blivit en stor klippa för oss och Turbo.

( Båda har godkänt att vara med på bild här 😊 )

Efter det där och lite till, så kliade det i mina fotofingrar så vi tog en liten omväg hem så jag fick stilla mitt fotobegär. Här börjar min fullständiga avkoppling:

Vi fortsatte avkopplingen med en härligt slapp bastukväll. Inte ofta vi hittar nåt lämpligt tillfälle för det nuförtiden, så det var faktiskt premiär för den här vintern, som snart är slut....

Så var förra veckan slut och nu har en ny vecka börjat. Vi tar sats igen på vissa plan, så får vi se hur det går. Jag ska inte orda något om denna veckan än, pga lite olika orsaker.... men det kommer sen...

Innan jag slutar måste jag bara berätta att de där plastglasen jag införskaffade för några veckor sen, har räddat oss många gånger från att behöva städa hela Turbos krypin från glassplitter. Dessa plastglas håller att kasta i golvet. 😁 Men annat går sönder i stället....

Men det är inget vidare med glassplitter så så här långt är vi väldigt nöjda.
Men jag känner att vi måste spåna vidare på detta med Turbos utbrott, hur vet jag inte.... Skulle behöva experthjälp, som vi skrikit efter i säkert tio års tid men som inte verkar finnas. 😨

Mitt i allt så fick jag mig ett gott och välbehövligt skratt igår när jag pratade med "lillebror". Vi kom in på min sjukdom eftersom det kan bli tufft ang den i veckan nu. Jag fick ett "tips" av honom om hur jag kunde förenkla för mig. Även om det kan vara nyttigt att förenkla sitt liv, så tror jag inte jag skulle må så bra av att förenkla på just det där sättet. Men haha, jag är glad så länge jag kan skoja om eländet. Lite humor piggar upp och jag hoppas jag kan behålla humorn genom "resan".

Kram på er 💗