Vad händer?

Vad är det som händer här? Inte ett blogginlägg på fem dygn!! Ja, så har det tyvärr blivit. Det har varit och är lite för mycket just nu. Många olösta pass som är superviktigt att de löser sig, osäkert med assistenter, en nära vän mår dåligt, en släkting har fått somna in, för att nämna något av det hela....

Men jag kommer tillbaka med nya tag strax!

Kram!

Skickat via Blogsy

Många möten....

.... blir det, både personligt och på telefon. Mitt i allt mötte jag en ekorre på en bro när jag tog en micropaus på fem minuter med kameran i släptåg idag.

Mötet med korren gick snabbt, därav det suddiga. På kvällen kom allt ikapp mig och jag blev också suddig. Försöker ta nya tag i morgon.

Kram!

Skickat via Blogsy

Avstamp

Dagen efter ett långt maratonmöte på assistansbolaget, var det dags för mig att ta ett assistanspass igen, på en tid där vi alltid brukar ha externa assistenter. Men i brist på assistenter så blir det så här emellanåt. Om det inte vore för att jag har ett annat jobb att sköta så skulle läget vara lättare, men jag halkar ju efter där när jag stannar hemma från det jobbet och assisterar i stället. Inte speciellt optimalt för en stressad kropp....

Om jag bortser från det negativa när det gäller det andra jobbet, så tycker jag ju att det är roligt, spännande och intressant att jobba med Turbo den tiden på dygnet.

Många olyckliga omständigheter har gjort att det blivit som det blivit för oss och Turbo. Det känns som att vi nu är nere på botten vad gäller hur assistansen funkar. På mötet igår hos assistansbolaget, där jag och tre verksamhetschefer möttes, rensade vi luften lite. Det känns skönt att vi från båda håll kan köra med öppna kort. Vi redde ut en massa, för att kunna göra ett nytt avstamp. Men tyvärr finns det en lite äldre händelse som satt djupa spår i mig (speciellt nu när vi är i botten) och som jag tyvärr ser ut att få lära mig att leva med. Ett fel (eller eg dubbelfel) begicks och Turbo och vi är de stora förlorarna. Helst hade jag sett att felet rättades till med lite pusslande..... men, men, vi gör ett avstamp och ett försök att börja om på nytt. Vi hoppas verkligen att det blir bra och vi hoppas det håller för vår del....
En eloge till den som ändå larmade om vår situation i nuläget!  

Och som sagt, nya tag är det som gäller, från nu och framåt!

Kram på er ♥

Hemma igen....

..... efter ett mer än tre timmar långt och komplicerat möte på assistansbolaget. Liiiiite trött nu, kan jag erkänna...

Fler bokstäver kommer från mig senare. Kram!

Skickat via Blogsy

Bubbel

Så har denna veckan också gått. Jag och mannen har väl gått lite på tå de senaste dagarna. En av favoritassistenterna skulle kommit i lördags och jobbat med Turbo hela dagen, men uteblev pga sjukdom. Sånt som händer, men olyckligt när de inte ses så ofta. Utbrott har väl hängt i luften, men vi sänkte kraven och än har det gått ganska bra här. Lite extra bilåkande har det blivit, för det har en lugnande inverkan på Turbo.

Jag och mannen passade på att fira lite på fredagskvällen. Det vi firade har med vårt företag att göra - alltså vårt andra jobb. Lite förändringar med nytt blod innanför väggarna, med allt vad det kan innebära. Vi har länge letat efter en lösning med tanke på den inriktning vi bestämt oss för att göra. Men vi har nästan trott att den lösningen var omöjlig. Efter ett antal möten med en person så bestämde den sig i fredags för att välja att jobba hos oss - detta är en person/lösning som vi inte trodde fanns! Men vi tackar och tar emot och går emot spännande tider! På sikt ska det generera i att både mannen och jag kan känna oss lite avlastade. Det känns för bra för att vara sant just nu. Gissa om vi lite försiktigt firade med lite bubbel på fredagskvällen?!

I går (lördag) så tyckte mannen att jag kunde åka iväg och träffa lite vänner på fm. Vi skulle ju egentligen ha varit iväg båda två, men eftersom assistenten blev sjuk så kunde vi inte komma loss båda två. Det var förstås skönt för mig att komma loss lite och det ger så mycket att umgås med dessa vänner.
Sen var det en av vännerna som erbjöd sig att hjälpa mig att städa på ett ställe, där jag och mannen skulle hjälpts åt. Men nu löste det sig ju galant ändå. Tack vännen! ♥

Nu satsar vi för en ny vecka! Vi får se vad den för med sig....
Kram på er ♥

Mycket att fundera på....

Denna veckan har jag tänkt klarare och framåt efter min hjärnrensning i lördags. Det känns väldigt befriande och skönt att jag fått tankarna uträtade!

Turbo har känts lugnare efter att vi backat rejält när det gäller ett plan i assistansen. Nu gasar vi lite igen och det är förstås lite pirrigt. Ska vi hamna på den där tunna isen igen, eller är det fastare mark som vi går på nu? Det lär snart visa sig, men tills dess så funderar vi naturligtvis på hur det ska gå.

Igår skulle jag och mannen ha träffat "lillebror", men det mötet uteblev pga sjukdom. Då fixade mannen ett annat möte för oss - en affärslunch genom jobbet. Trevligt var det och väldigt intressant. Hur det nu var så kom vi in på lite psykologisnack, vilket jag tycker är sååå intressant! Vi får se vad det där mötet leder till i förlängningen, men det har mest med vårt andra jobb att göra - inte så värst mycket med assistansen att göra, men man vet aldrig....

När vi ändå var i stan så passade jag och mannen på att kolla lite på det där med ett ev avslut på "kapitel tre" och isf kanske påbörja "kapitel fyra" som jag nämnde i förra inlägget.  Jag bara fick ett spontant infall och ja.... det är mycket som tål att diskuteras....

Igår och idag har jag assisterat hos Turbo. Det känns iaf skönt att han i stort sett har accepterat att jag assisterar på dagtid emellanåt, bara han vet om det långt i förväg.
Idag hade Turbo en tandläkartid som vi väntat på länge. Så skönt att det blev av idag - tandläkaren ringer ofta återbud, men idag funkade det och det var välbehövligt. En tand behövde lagas och det började kännas smått akut med den långa väntetiden som blev på den här tiden. Men eftersom vi helst inte vill byta tandläkare så blev det så.
Turbo var sååå otroligt duktig idag! Han blev rikligt belönad efteråt, kan jag säga!

Efter det som hände mig med Turbo för några veckor sen, på offentlig plats, så är jag inte längre så säker på att han håller ihop tills vi kommer ifrån offentligheten.... Men detta gick kanonbra och vi kunde båda pusta ut!

Kram på er 💗

Över stock och sten, hjärnrensning och "svansjön"

Efter en mentalt tuff vecka så drog jag iväg igår på en ensam hjärnrensningstur - bara jag och kameran, men även solen var med mig hela dan. Oj, vad jag behövde detta! Mannen offrade sig och uträttade det han skulle, tidigare på morgonen för att jag skulle få komma iväg på det jag så väl behövde. ❤ Att åka iväg med kameran i högsta hugg utan en endaste tid att passa, att åka dit jag känner just för stunden, att utforska småvägar och fota det jag stöter på - det finns inget bättre sätt för mig att rensa hjärnan på. Såna där dagar är guld värda för mig och nu var det verkligen välbehövligt!

Ett enda mål hade jag och det var att sitta vid någon sjö vid solnedgången när det var dags för den. Jag hade siktat in mig på en rätt stor sjö om jag inte hittade något annat, bättre objekt, på vägen dit.
Men dagen låg framför mig och rutten gick över stock och sten i naturen. Jag hittade bl a en bygdegård:

...nåt ödehus...

.... en otroligt blank sjö mitt inne i den allra djupaste skogen...

Jag tog en lätt lunch på en upp och nervänd båt vid nån liten pöl i skogen där det var väldigt lugnt och stilla.

Jag kom fram till den stora sjön lite för tidigt för att det skulle vara solnedgång. Men där är så vackert så det var bara att njuta av utsikten.

När jag satt där i solskenet så ringde "lillebror". Han visste att jag haft en mentalt tuff vecka. Jag kunde där och då ventilera på djupet med honom, bl a om en tanke där jag snöat in mig och kört fast. Han gav mig ett råd/tips som jag själv snuddat vid tidigare, men som jag slagit bort. Men jag kanske måste tänka så för att låsa upp min tankebana där jag kört fast.
Och i förlängningen - kanske är det dags att vända blad, sätta punkt på kapitel tre och börja med kapitel fyra. Kanske är det den bästa lösningen.....? Det känns som ett stort kliv, men kanske ändå det rätta. Mannen och jag får vända och vrida på den tanken. Jag lär återkomma här om det sen. Tack vare det där långsnacket igår så tänker jag idag lite rakare i ämnet än jag gjort under veckan som gått. Vi får se vad det leder till.
Men jag kunde inte klaga på utsikten iaf - en underbar solnedgång hann det bli innan vi pratat klart.

I skumrasket innan jag styrde kosan hemåt så stannade jag till vid "svansjön" när jag ändå var i närheten. Älskar att fota svanar! Och jodå, ett svanpar simmade snällt i den spegelblanka sjön igår också. 👍 Tyvärr var jag väldigt frusen och kall efter solnedgångsinväntan, så jag tog mig inte tid med att vänta in rätta tillfällen för att få nån kanonbild precis. Men jag var nöjd ändå! 😊

Dagen var fullbordad, en underbar dag - jag hade fått uppleva en massa vackert, hjärnan var rensad och hemma väntade myskväll med familjen! ❤

Kram på er 💗

Ute på tunn is

Detta är en mentalt tuff vecka på många plan. Jag kan väl inte påstå att jag känner mig avslappnad inombords. Det är mycket tankar i min lilla hjärna som just nu snurrar runt, om lite olika saker.... Bl a så har vi assistans som just nu inte funkar som den ska och då går min hjärna igång eftersom det finns många frågetecken.

I tisdags var det bredvidgång hos Turbo och det är alltid lite oroligt men lite extra oroligt just nu av lite olika orsaker. Jag får väl erkänna att jag var på helspänn, mycket hängde på denna dagen. Måste tacka Nisse som fixade det så bra och hade känselspröten ute extra och läste av läget väldigt bra!

Samtidigt som jag jobbade under gårdagen (onsdagen) så laddade jag inför konfrontationen med min sjukdom på em. När jag sen kom hem på tidiga kvällen så slängde jag mig i favoritfåtöljen, sen satt jag (läs: halvlåg jag) där resten av kvällen och dåsade framför TV:n. Det kändes verkligen att jag laddat mentalt för besöket.
Besöket gick ändå väldigt bra - jag hade humöret uppe och vi kunde skoja lite mitt i allvaret. Men nu får det bli tätare besök framöver.... bara att acceptera läget och hitta nåt positivt i det hela (för det finns alltid något att vara positiv över).

Som sagt - många tankar snurrar hos mig. När det gäller Turbo och sitsen runt honom så känns det som att vi är ute på tunn is och går - måtte det bara hålla! Men det vet vi inte i nuläget. Backa från den tunna isen eller fortsätta gå och hoppas att det håller? Visst låter det tryggt och bra?!?

En vardag kvar på denna veckan....

Kram på er 💗

Resumé från senaste tiden

Nä, nu får jag tvinga mig till att skriva ett inlägg här. Det har redan gått alldeles för lång tid sen förra inlägget. Men jag har ingen go känsla i kroppen just nu - jag sväljer och sväljer och tränger undan tankarna så mycket jag kan (konstigt uttryckt, men jag tror ni fattar 😉 ).

Förra veckan backade vi rejält när det gäller assistansen. Nisse tog måndagen och sen tog jag resten av veckan. Mannen stöttade så gott han kunde, men behövdes på jobbet. Jag kan ju jobba lite hemifrån när tillfälle ges. Att jobba med Turbo på dagtid var både spännande, krävande, intressant och mysigt.

På onsdagen var jag tvungen att åka till assistansbolagets kontor i ett ärende. Det visste jag sedan innan, så jag förberedde Turbo på att vi skulle behöva göra en utflykt dit under dagen. Det är ju några mil att åka. Först när jag förberedde honom på det, så höll han på att få utbrott, men det la sig ganska snabbt. Men ju närmare onsdagen vi kom så såg det ut att kunna fungera. Och iväg kom vi och det blev lyckat. Vi satt oss t o m på kontoret och tjötade lite.

Men jag kan skriva under på att den här mamman satt som på nålar och hade alla tentakler ute utan att försöka visa det för Turbo. Efter allt som hänt det senaste så vet jag hur labil han var och vet alltför väl vad som skulle kunna hända. Men allt gick bra och vi var nöjda och glada efteråt.
Turbo hade nog ansträngt sig rejält så det var skönt för oss båda att sitta i bilen och äta lite McDrive-mat efteråt.

Helgen kom och det var korttidshelg. Den kom lägligt, då vi hade en del som vi ville vara med på och vi behövde även få koppla bort lite.

På lördagen var vi med lite vänner och försökte göra lite nytta. Mitt på dan blev det lite picknick inomhus (om det nu kallas för picknick när man är inne? 👀 ) Mysigt och trevligt var det iaf och så härligt att både jag och mannen kunde vara med. Två av dem som var med var vår hårt arbetande assistent Nisse och hans goa fru. Nisse tillhörde bekantskapskretsen långt innan han började som assistent här, och som nu blivit en stor klippa för oss och Turbo.

( Båda har godkänt att vara med på bild här 😊 )

Efter det där och lite till, så kliade det i mina fotofingrar så vi tog en liten omväg hem så jag fick stilla mitt fotobegär. Här börjar min fullständiga avkoppling:

Vi fortsatte avkopplingen med en härligt slapp bastukväll. Inte ofta vi hittar nåt lämpligt tillfälle för det nuförtiden, så det var faktiskt premiär för den här vintern, som snart är slut....

Så var förra veckan slut och nu har en ny vecka börjat. Vi tar sats igen på vissa plan, så får vi se hur det går. Jag ska inte orda något om denna veckan än, pga lite olika orsaker.... men det kommer sen...

Innan jag slutar måste jag bara berätta att de där plastglasen jag införskaffade för några veckor sen, har räddat oss många gånger från att behöva städa hela Turbos krypin från glassplitter. Dessa plastglas håller att kasta i golvet. 😁 Men annat går sönder i stället....

Men det är inget vidare med glassplitter så så här långt är vi väldigt nöjda.
Men jag känner att vi måste spåna vidare på detta med Turbos utbrott, hur vet jag inte.... Skulle behöva experthjälp, som vi skrikit efter i säkert tio års tid men som inte verkar finnas. 😨

Mitt i allt så fick jag mig ett gott och välbehövligt skratt igår när jag pratade med "lillebror". Vi kom in på min sjukdom eftersom det kan bli tufft ang den i veckan nu. Jag fick ett "tips" av honom om hur jag kunde förenkla för mig. Även om det kan vara nyttigt att förenkla sitt liv, så tror jag inte jag skulle må så bra av att förenkla på just det där sättet. Men haha, jag är glad så länge jag kan skoja om eländet. Lite humor piggar upp och jag hoppas jag kan behålla humorn genom "resan".

Kram på er 💗

Dubbeljobbar

Det är några dagar då det är dubbeljobb för mig eftersom jag tagit fyra dagpass med Turbo denna veckan. Dessa dagpass brukar alltid någon utomstående assistent ha, men inte nu då vi backat en del för att Turbo ska komma i fas igen. Så jag sliter på och jag får säga att det är både intressant och mysigt, men också stressande eftersom jag har ett annat jobb att sköta också.

Men, men, vi gör så här den här veckan så får vi se vad som händer nästa vecka. Men innan dess ska jag försöka skriva ett inlägg om vad som hänt de senaste dagarna.
Kram! 💗