Orosutredning

Det händer så mycket här just nu, så om jag inte skriver här nu så glömmer jag bort alla händelser. Allt kan och vill jag inte skriva ut heller, men jag ska försöka skriva så gott jag kan utan att lämna ut för mycket med hänsyn till Turbo.

I mitten på förra veckan dippade Turbo märkbart i humöret. Utbrotten avlöste varandra. Även på korttids protesterade han. Allt verkade fel och han tålde ingenting som gick emot, och så blir det när han är i obalans av någon orsak. Vi har försökt att pejla läget lite med honom, men har inte fått fram vad det är som ställer till det för honom.

För mig känns det som att det finns en bakomliggande grundorsak som gör att han tänder på allt. Under veckan som gick fick jag en liten magkänsla om en ev orsak. När jag ventilerat den med både mannen och Kent så märker jag att de inte riktigt vill tro på den orsaken. Men min magkänsla har tyvärr förstärkts de senaste dygnen. Men jag hoppas förstås att jag har fel för det är ingen "rolig" orsak.

Utbrotten har som sagt, kommit och gått varje dag den senaste veckan. Jobbigt för alla parter förstås och lite skakad blev jag efter ett speciellt utbrott i söndags kväll. Ska inte gå in på i vilken situation det inträffade, men i det läget brukar jag alltid kunna få stopp på Turbo. Tyvärr gick det inte denna gången och det gör mig väldigt bekymrad, samtidigt som jag förstår hur allvarligt och djupt oron sitter i honom. Vi måste ju omgående åtgärda det som oroar bara vi får reda på vad det är.

Skönt var det iaf att jag fick ventilera den situationen med Kent, som har rätt stor erfarenhet av autism. Intressant att höra hur han hade gjort i en liknande situation och de tankarna ska jag ta med mig ifall det skulle hända igen. Tillfälle fanns att diskutera saken eftersom han och jag hade ett möte med en tredje person igår em/kväll. Men det mötet är ett helt annat kapitel som jag kanske återkommer till en annan gång. Vi får se....

Nu ska jag ta sats och försöka konfrontera Turbo på ett anpassat sätt, för att försöka utröna vad som oroar honom så mycket att inget i vardagen fungerar som det ska. Jag måste få veta vad det är.... Utbrott var det in i det sista igår kväll och frågan är hur han reagerar när jag konfronterar honom ikväll.... Men som sagt, jag måste ju....

Kram på er 💗