torsdag 16 februari 2017

Möten

Här rullar veckan på. Mötena avlöser varandra. I tisdags kväll hade jag möte med Kent. Vi håller på och skriver en grej som måste finnas i assistansbolagets system. Det var ingen liten grej, men nu har vi kommit en bra bit på väg iaf och det känns skönt.

Igår kväll var det dags för nästa möte, som vi hade på assistansbolagets kontor. Chefen för bolaget, Kent, och assistenter var närvarande förutom jag och mannen, så vi var några stycken. Ett välbehövligt möte eftersom det var längesen vi träffades och vi dessutom har en ny assistent i gänget. Det blev många ämnen vi diskuterade under kvällens gång och det var nyttigt för assistenterna att ventilera hur det bäst jobbas med Turbo i olika situationer. Duktiga killar vi har, även om de just nu är få.

Under mötets gång kom det upp flera förslag på killar som ev kan bli aktuella att jobba med Turbo framöver. Nästa vecka ska vi kolla upp någon av dem och jag tycker det ser riktigt spännande ut. Vi hoppas förstås att det ska vara nåt riktigt bra ämne till Turbo!



Efter mötet kände jag mig tvungen att ta två av personerna åt sidan för ett eget litet möte. En ganska stor grej har gnagt i mig under en längre tid och när jag tar upp det med dem en och en, så får jag olika svar. För mig går det inte ihop – en händelse kan inte ha varit på två heeelt olika sätt.
För att reda ut hur sanningen egentligen är, så såg jag ingen annan utväg än att konfrontera dem båda samtidigt. För mig funkar det inte att gå runt och ana att en av dem ev kommer med osanning. Lika bra att reda ut hur det eg ligger till.

Svaren jag fick är bara att acceptera, även om det är ett tråkigt och onödigt läge som hade gått att undvika.
Det var förstås tufft att göra detta, speciellt som en av dem är en mycket nära vän till mig. Men även nära vänner utsätter jag tydligen för plötsliga konfrontationer om det skulle behövas, även om vi vet exakt var vi har varann och vi känner varann utan och innan. Nu reddes allt ut tillsammans alla tre och jag fick veta varför det blev som det blev och hur saker och ting gick till och vad som är sanningen bakom det hela……

Och jodå, vi gav varandra en kram alla tre efteråt så vi går vidare. Bara att gilla ett tråkigt läge som blev för ett bra tag sen, även om det känns surt. Det är tyvärr inget som går att göra ogjort.
Inga hard feelings mellan oss tre efter det där lilla mötet. Den ena pratade jag en lång stund med i telefon igår senare på kvällen, och den andra har jag haft sms-kontakt med idag, så allt är i sin ordning.
Så – nu ska jag försöka skaka av mig detta en gång för alla även om det inte är lätt pga vad slutresultatet blivit av det hela. Hade allt varit rätt och riktigt så hade vår situation sett helt annorlunda ut idag,...



När jag och mannen kommit hem på kvällen efter mötet så strulade det på korttids. Turbo fick mycket riktigt också ett utbrott där. Jag hade kontakt med både honom och personalen, men det löste sig till slut och lugnade nog ner sig för jag hörde inget mer sen. Bäst för alla parter att slippa avbryta vistelsen och hämta hem Turbo. Skönt när det ordnar sig.

Kram 💗

5 kommentarer:

Nina sa...

Saknarkram <3

Annelie L sa...

Du är stark som vågar konfrontera, ni är så bra på det ni gör och jag är full av beundran ❤ Kramar

Trötter sa...

Bra gjort att konfrontera,lösa knuten och gå vidare. Kämpar med er i tankarna!😗🏋

Anonym sa...

Kramar!!! ♡♡♡

Anonym sa...

Från Strutgumman ^
|