Pusslet med assistansschemat för nästa vecka fortsätter. Vi närmar oss en lösning. Men det är förstås ett stressmoment att inte ha allt fixat förrän i sista minuten. Is i magen....
Sen var det ju det där med skollägenheten och utbrott där pga störande moment. Vi trodde verkligen att den där lägenheten skulle fungera för det är ett lugnt läge, men omständigheter gjorde att det blev en helt annan bild av det hela.
Igår hade vi möte med skolledning och diverse andra personer inom kommunledningen. Där satte vi stopp för fortsatt vistelse för Turbo i skollägenheten. Han mår så pass dåligt så vi kan inte fortsätta driva detta utan får tänka på honom i första hand.
Tyvärr har man ingen annan lämplig lokal just nu till Turbo. Därför får vi ha honom hemma framöver. Inte alls optimalt för hans del. Jag är rädd för att vi då hamnar i ett läge då Turbo vägrar gå utanför hemmets väggar om denna lösning blir långvarig. Men hellre att han får sitta hemma än att tvinga honom att vara på ett ställe där han inte klarar att vara. Han har signalerat länge nog nu att han inte fixar det stället så det är hög tid att vi lyssnar på honom innan han sjunker för djupt.
Alla som var med på mötet är förstående och vill verkligen ordna allt så det passar Turbo. Vi har inget att klaga på där. Det som är problemet är att hitta något lämpligt ställe som passar Turbo. Nu har vi provat lägenhet och alla inser nog att det inte går. Vi får se vad som händer härnäst.
För att han inte ska komma ifrån undervisningen så erbjöds hemundervisning på stört. Vi hoppas att Turbo ska acceptera detta när han landat i det nya, det blir ju ett nytt moment och det kan kännas konstigt för honom. Vi får se....bara att hoppas på det bästa!
Torsdagen blev jobbig med utbrottet i lägenheten som jag skrev om tidigare. Jag fick ägna en hel del tid åt honom den dagen för att mota bort utbrott sen. Fredagen bestod av jobb och möte med skolledning m fl och när jag kom hem från jobbet på kvällen var jag ordentligt trött. Jag ville bara slänga mig i soffan och slappa! Men vad tror ni händer?? Jo, utbrott förstås och vi fick sopa glassplitter en stund på kvällen sen. Inte alls vad någon av oss var upplagda för. Så när vi äntligen fick lägga huvet på kudden så var jag mer än slut.
Jag bestämde mig för att dra iväg med kameran under lördagen. Försöka koppla bort ALLT och lite till. Assistent Erik jobbade hela dan med Turbo och mannen behövde jobba. Alltså hade jag ingen tid att passa - SKÖÖNT!! Som jag skrev i inlägget igår så glömde jag tid och rum. Det finns inte ord som räcker till för att beskriva hur jag njöt av att helt gå in i fotandet och inte tänka på något annat! Det där var en ventil som hette duga. Jag var förvånad själv över hur glad och nöjd jag var när jag kom hem på kvällen. Att en kamera kan göra sån nytta för en överbelastad hjärna!?! Samtliga bilder från dagens inlägg är från fotorundan igår. Ni kan bara ana hur jag njöt!
Glad och nöjd landade jag hemma, men lugnet varade inte så länge utan det blev utbrott igen från Turbos sida. Där gick mycket av den energi jag laddat på dagen, men det var väl ändå tur att jag hade laddat....
Nu tar vi sats för en ny vecka. Den veckan skulle jag gärna spola fram och hoppa över....
Kram på er ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar