Det händer en del....

Nu kämpar vi på denna veckan också och det är mycket som händer. Igår hade Turbo en mycket seg dag, så assistent Timmy hade det lite jobbigt med att få honom att göra det han måste. Men inga utbrott, utan Timmy anpassade dagen mycket väl efter behovet hos Turbo. Även idag blev det anpassningar, men det behövdes inte lika grova som igår. Turbo hade visst blivit störd i sin nattsömn natten till igår och inte sovit så mycket. Det var ljud utifrån som störde och det var ju liksom inte så mycket som någon av oss kunde påverka.

Igår var jag tvungen att berätta för Turbo att assistent Ronny slutar jobba här hos oss. Tyvärr stämmer inte arbetstiderna här hos oss, med hans övriga arbetstider. Det blir rejäl kollision och det är inte hållbart i längden. Tråkigt naturligtvis, men så är det ibland. Tyvärr har jag väntat in i det sista med att berätta för Turbo, för det känns alltid lika jobbigt. Det gäller också att ta sånt här vid rätt tillfälle, men igår fick jag skapa ett sånt tillfälle eftersom tiden runnit ut. Ronny är inne på sin sista vecka här nu. :(

Hur som helst så händer det en del nu, och jag inväntar ett spännande samtal från Kent ikväll. Sen får vi se vad det samtalet kan ge....
Ett "akutmöte" har vi satt in i morgon på assistanskontoret så vi får lösa lite akuta saker. Men allt löser sig säkert när vi alla hjälps åt så gott vi kan!

Idag har jag varit hemma hela dan. Hade massor på att-göra-listan, men fick även ta itu med akuta saker på jobbet fast hemifrån då.
Men idag hade jag bestämt mig för att inte ligga på latsidan utan jag ville få en hel del gjort. T ex som att städa Turbos lya! Det får man passa på att göra när han och assistenten är i skollägenheten.

Städningen inne hos Turbo är ju lite kul nu när det är nytt och fräscht och har jag bara tiden så gillar jag att pyssla om det lite.
Sen blev det lite bakning och lite müsli gjord också. Jag fortsätter att experimentera och försöka hitta bästa receptet på ex frallor utan vete. Inte lätt att få de bra, men nu tycker jag ändå att jag kommit hyfsat långt.

Det är en balansgång att försöka få nåt gjort och samtidigt ta det lugnt som jag behöver. Tycker ändå att jag mår hyfsat bra. Att jag däckar nån dag emellanåt, tillåter jag mig att göra. Konfrontationen med min sjukdom som jag gjorde i början på förra veckan var känslomässigt jobbig. Men efter det har det gått uppåt igen. Kanske blev jag lugnad av att se hur vissa hjälpmedel funkar... Jag har iaf lyckats lägga tankarna åt sidan hyfsat bra, tycker jag. Jag märker såklart av sjukdomen eftersom den inte lugnat sig, men jag förtränger den och försöker tänka positivt, eller inte tänka på den alls.... Samtidigt tror jag att gymmet har blivit som en ventil för mig. Oavsett om jag är glad, ledsen, arg eller vad som helst, så kan jag ge järnet där och pysa ut det som behövs för stunden.

Nä men, kram på er och ha en trevlig kväll ♥