Ros och ris...

Efter mötet igår hade jag en go och härlig känsla i kroppen av olika orsaker (ska återkoppla till det sen, tror jag). Jag kände mig härligt uppåt av framtidstro när det gäller Turbo! Den känslan finns kvar även om den dämpades av utbrott idag. Utbrott från Turbo redan på morgonen för att saker gick snett och utbrott även sen under dagen. Jag fick till slut göra en utryckning till "stugan vid sjön" och hämta honom. Surt förstås, men sånt som händer. Det blev många mil i bilen sen....

Lärdomen idag är att man kan ALDRIG någonsin slappna av när man är i Turbos närhet - inte ens om man känner honom otroligt väl och har jobbat med honom länge. Men även de mest rutinerade råkar ut för detta ibland.... och då går det illa.... Jag har sagt det förut och skriver det här inlägget för att poängtera för den oinsatte - det är inget lätt jobb att jobba som assistent till Turbo. Det kräver sin man, hela tiden!

Nu är jag trött och jag hoppas jag är piggare i morrn efter en natts sömn. Det är mycket som händer....

Kram på er alla ♥