Sammanfattning av den senaste tiden

Oj, vilken paus det blev i skrivandet för mig här! Måste nog ta nya tag, känner jag.

Veckoslutet som gick var Turbo på korttids. Torsdag morgon till måndag förmiddag. Jag och mannen var ute på vift och upplevde något som var helt fantastiskt. Många höjdpunkter var det under helgen, men en av de stora höjdpunkterna var ändå när jag fick träffa och krama om min underbart goa barn- och tonårskompis! ♥ Det var mååååånga år sen vi träffades, men nu äntligen fick vi möjlighet. Vi bor liksom "bara" ca 85 mil ifrån varandra. Lite svårt att hålla tillbaka glädjetårarna där...

Jag och mannen kom hem natten till måndagen, trötta men glada och uppåt. Jag hämtade Turbo kl 11 på måndag förmiddag. Han var glad och uppåt och det hade nog gått väldigt bra, även om det var vikarie insatt. Men det var förstås förberett innan så det var ingen överraskning för Turbo. Otto jobbade några dygn och det verkar som de trivts ihop. :)

Vi tog en omväg hem, eftersom Turbo gillar bilåkande. Efter ett par timmar hemma, kom assistent Erik och jobbade fram till kvällen. Det funkade förstås kanon som vanligt. Sent på kvällen tog jag och Turbo oss en biltur igen. Turbo ville det och jag kände att vi två behövde lite egentid och bilåkandet är ett bra sätt. Denna gången åkte vi inte så långt, men det tog ändå tid eftersom vi åkte på små, små skogsvägar. Turbo var t o m lite skraj i skymningen och mörkret ute i skogen, även om han själv var med och bestämde vägen. En älg med älgkalv såg vi också, men de var för snabba att springa in i djupa skogen igen, så det blev tyvärr ingen bild på dem.

Efter en natts sömn kom så tisdag morgon. Väckning stod på schemat eftersom en assistent skulle komma redan kl 9 och då vill Turbo vara färdig med alla morgonrutiner. (Ett långsiktigt mål är att slussa in så assistenter kan/får sköta vardagsrutiner också.) Men det är så underbart och en njutning utan dess like när assistenter kommer och de fångar upp Turbo på direkten, som om de inte hade varit ifrån varandra alls. Det är en fröjd att se och höra Timmy och Turbo tillsammans!

En stund efter lunchtid när Timmy gick av sitt pass, var det dags för mig och mannen att packa ihop lite pinaler. Mannen och Turbo skulle nämligen iväg på sin årliga resa de gör under semestern varje år. De åker iväg och är borta några dygn och jag får välbehövlig egentid. Bra kombo, tycker jag och mannen gör ett megajobb på dessa utflykter. ♥
Jag har fått rapporter om att de avverkat iaf ett utbrott med fullsatt bil, men som mannen sa, då fattar de att vi inte överdriver om hur vår vardag kan se ut...

Jag då, vad hittar jag på i min ensamhet? Denna gången har jag tvingat mig själv till att inte ha något speciellt projekt på g. I slutänden blir det stress av det även om det är roliga projekt, typ att måla om något. Så nu tar jag dagen som den kommer och gör det jag känner för, även om jag har vissa måsten att göra, men inget jättestort.

Igår tog jag bussen in till stan. Jag hade ett par korta ärenden att uträtta. Sen tog jag ett lunchmöte med assistansbolagets Kent. Vi spånade lite om framtidsassistans för Turbo. Åh, vad jag längtar till att bostadsanpassningen ska bli satt i verket och färdigställd!! Vill ju ha in assistanskillar snabbt och helst igår! Vi kommer att få ett nytt liv då! Men det där har ni hört förut, eller hur?! Och allt ligger på is nu under semestern...

Lite rädd är jag för att det är för mycket inplanerat för Turbo denna semester. Men vi kör på och hoppas att han håller. Det känns som att han hinner inte mer än hem så ska han iväg igen. Även om det är roligheter så tar det förstås på krafterna. Om nån vecka kommer höjdpunkten för honom... oj, oj!!

Nähä, nu ska jag ta och göra lite nytta (jobba lite, även om det är semester :P). På återseende och jag hoppas ni har det bäst därute i sommaren! Kram på er! ♥