Störigt

Gårdagen blev väl inte riktigt enligt planerna, men så är det att leva i bokstavslandet. Eftersom Turbo skulle till korttids efter skolan igår så var jag tvungen att berätta om en förändring som kommer nästa vecka. Jag tyckte han behövde veta det så det inte skulle komma alltför plötsligt senare. Det gällde ett byte av assistenter nästa vecka. Det är en sak som aldrig landar väl, men ibland är det ju tvunget. Så det blev lite oro i lägret sen, men han kom iaf iväg med taxin som han skulle.

Idag är jag rätt öm i armen efter gårdagens morgon. Det blev ju inget utbrott, men dock en stressad Turbo. Då blir han yvig och slagbenägen. Inget jag eg reflekterar över, men kan komma på mig själv efteråt med att... oj, vad ont jag har där!... Ja just ja, morgonen var lite stökig... Normal vardag, eller hur?!?

Under själva skoldagen höll det sen på att bli katastrof. Mitt under ett pågående arbete ändras instruktionerna och Turbo störs i sin tankebana. Som tur är går han undan, låser in sig på toa, och sms:ar mig. Endast tre ord får jag av honom och jag förstår direkt att nu är det allvarligt. Jag sms:ar Nisse och larmar att de får bryta lektionen, annars smäller det. Turbo lugnar sig efter ett idogt sms:ande mellan honom och mig, men jag får ändå hämta honom för att ta honom på en lugnande biltur sen.

Men phu... så skönt att vi slapp ett utbrott i skolan! Och Turbo fick beröm av mig i sms:en! Han förklarade sååå bra var problemet låg och varför han var arg. Det är ett stort framsteg av honom att det inte smäller det första det gör. Men min puls stiger när jag får ett kort sms och förstår att utbrottet bara är sekunder bort.
Det löste sig iaf och jag fick pratat och förklarat lite för Tobias som skulle jobba med Turbo på korttids sen.

Nu kommer jag in på utbildningen igen, som vi var på i tisdags på assistansbolaget.
En problematik vi har här hemma och som vi tog upp på utbildningen, förklarade handledaren orsaken till och det var så skönt att få en förklaring till varför Turbo gör som han gör i det specifika läget vi tog upp. I korthet så förklarade hon att Turbo befinner sig på en 3-årings nivå känslomässigt i just den situationen! Det är ju det jag varit inne på i vissa andra sammanhang också, han är inte mogen känslomässigt efter sin egen ålder.

Många tankar cirkulerar i huvudet efter den där utbildningsdagen både om själva utbildningen men också om assistenter som skulle kunna tänkas fungera med Turbo. Skulle sååå gärna vilja ha in ett par stycken av dem här i huset.... mm..... rena drömmen ihop med Turbo!

Nu får jag ta tag i lite mera strul här och bereder mig på en labil Turbo i morgon.... just nu är han på korttids.
Kram och godnattens ♥