TACK för ett proffsigt agerande!

Sådärja... nu är det gjort! Nu vet Turbo vad som gäller när skolan drar igång igen i höst = ingen Kent! Jag pustar faktiskt ut idag, eller redan igår kväll när beskedet lagt sig hos Turbo. Sen blev jag supertrött, antagligen av den anspänning jag samlat på mig inför beskedslämnandet. Ett stort TACK måste jag rikta till assistent Kent som är superproffsig och kunnig på autismbiten och dessutom känner Turbo ganska väl vid det här laget och har fingertoppskänsla med i spelet! Kent gjorde att vi tog oss igenom gårdagen på ett bättre sätt än vi kunnat ana. Ni kommer att förstå när ni läser inlägget vidare....

Hur som helst så var det mycket tankeverksamhet och planerande innan gårdagen. Sent på kvällen innan, konfererade jag och Kent på telefon om upplägget. Han hade då samlat på sig lite mer uppgifter att framhålla och som han sammanställde. Allt för att minimera risken för ett megautbrott från Turbos sida... Till slut kom vi fram till att jag ändå skulle ta den svåraste biten - att delge Turbo vetskapen om att Kent slutar! Allt annat kändes trots allt lite krystat och onaturligt.

När jag hämtade Turbo på fritids efter jobbet tog vi en extra sväng med bilen. Det kändes mest avslappnat att berätta under en biltur, för Turbo gillar att åka bil. Jag tog sats - och använde några väl valda ord. Jag fick inte trampa i klaveret och använda fel ord så det verkar alltför negativt. Måste försöka vända det till något så positivt som möjligt. Och vad hade jag för positivt att framhålla i det här då? Det finns två mycket viktiga detaljer som Kent står för....

En sak var att jag behövde inte använda ordet "slutar", det är ett sånt förkrossande ord för Turbo som vi vet gör att han bryter ihop. Vi har ju vart med förr när favisar slutat och den gråten är otröstlig! Man har inget att komma med som tröstar. Här har Kent ordnat så han kommer att vara hos Turbo emellanåt. Vi ska försöka få till träffar med några veckors mellanrum så det inte känns finito för Turbos del. Detta är en mycket positiv sak även om det inte kommer att ske så ofta som innan!

En annan sak var att Kent fixat sig en ersättare!! Vid ett tillfälle förra veckan frågade jag Kent om han inte visste någon som skulle kunna vara lämplig. Vi har diskuterat hit och dit och även om assistent Nisse erbjudit sig att ta över Kents skolassistanstimmar (TACK Nisse!) så känns det ändå inte som den allra optimalaste lösningen. Det är otroligt sårbart med endast en assistent - den kan ju bli sjuk, säga upp sig m m... Och att vara två gör att Turbo inte hinner tröttna. Är det samma hela tiden så kan det bli att det stagnerar. Assistenten måste ändå vara den som lockar honom till skolan när skolan känns tung. Ett tufft jobb som kräver att assistenten är på alerten hela tiden varje dag. Kan man dela denna börda mellan två så är det nog det allra bästa.

Kent hade ett par stycken som han kunde tänka sig, och den han tyckte skulle passa allra bäst nappade när han senare under kvällen ringde och frågade! Detta är en kille som vi i familjen inte vet vem det är, men vi litar helt på Kents fingertoppskänsla där. Jag skulle bli förvånad om han inte träffar rätt i sitt val. Jag kommer säkert att berätta mer om den här killen i ett senare inlägg.
Ni som har följt bloggen en lång tid, vet hur svår Turbo är med nya personer i sin närhet. Vi lärde oss en sak när Kent kom in i Turbos liv. Det gäller att "sälja" in den nya på ett bra och positivt sätt, att trycka på de rätta knapparna hos Turbo! Och det måste naturligtvis vara en med en personlighet som passar ihop med honom. Här fixade Kent en fyndig grej som jag kunde använda mig av: en presentation av den nya killen!

Direkt när jag sagt några meningar till Turbo om förändringen med Kent så drog jag fram papperet i bilen så han fick titta på den samtidigt som jag berättade lite om vad som stod där. Bild på nya killen och lite vad han har för intressen (sånt som Turbo också gillar). Det blev som en liten aptitretare! En fantastiskt lyckat sätt att introducera ny personal på!
Turbo läste och begrundade det som stod, han kom med frågor under bilfärden och det sjönk sakta in. En viktig fråga han kom med, var om Kent skulle sluta helt. Det var så oerhört skönt att kunna säga att han inte skulle försvinna helt, så ni anar inte!! Det hade verkligen varit ett katastrofscenario!

Efter en lång arbetsdag hos annan brukare, var Kent snäll och kom förbi här på kvällen igår - han åkte ca 12 mil enbart för detta. Allt för att hjälpa Turbo med sin bearbetning av den kommande förändringen. Papperet med presentationen av den nya killen hade jag strategiskt lagt fram på bordet där Turbo satt. Då kan det naturligt komma frågor från Turbo som Kent kunde besvara. De fick ett par timmar där de kunde prata lite mer när Turbo behövde det. Lite oro i kroppen fanns där hos honom, men det lugnade sig innan kvällen var slut. Det tackar vi för!

Papperet låter jag ligga framme, väl synligt för Turbo. Det gör att han kan vänja sig och förbereda sig på det nya som kommer. Även idag har det kommit flera frågor när han tittar på papperet, så visst gör det nytta!

Ja, detta är nog ett av de svåraste beskeden vi delgett Turbo... Men mitt i allt det negativa så verkar det ändå som vi, med gemensamma ansträngningar, lyckats vända Turbos humör till något positivt. Tack återigen till Kent för ett mycket proffsigt hanterande av en känslig brukare! Som sagt, denna assistent är ett unikum! Jag är bara sååå glad och lycklig över att vi har ett helt hem och en hyfsat lugn Turbo efter gårdagen! Finns inga ord som räcker till för att beskriva min lättnad så jag ger upp och hoppas ändå ni orkade läsa mina ord idag som trots allt blev rätt många :)

Stora kramen till er alla ♥