Sorg, död och cykling

Hoppas ni har det fint i sommarvärmen! Visst har vi fått en fin sommar!?!

Nu tänkte jag ta tillfället i akt att svara på lite frågor som ligger och väntar. Jag börjar med en fråga från Nina. Frågan kom då Turbo var med på en begravning för några veckor sen. Personen som gått bort, berörde honom tydligen djupt. Nina undrade om Turbo känt sorg förut och om han vet vad död innebär?

Det är svårt att svara på då vissa saker är svåra att veta när det gäller Turbo. Hans mormor dog tyvärr när han bara var fyra månader och hans farfar när han var ett år, så dem minns han ju inte. Vi stod varandra väldigt nära så det hade han känt av om han varit äldre. En liten parentes här - hans mormor sa flera gånger att det var något speciellt med Turbo - om hon bara visste....

Nästa närstående som gått bort, är hans morfar. Det hände efter lång tids sjukdom när Turbo var nio år. Det långa avståndet gjorde att de inte träffades så jätteofta, det blev några gånger per år. De sista åren åkte jag dessutom ensam till honom eftersom det var svårt att vistas bland folk med Turbo pga hans diagnoser. Han var heller inte med på begravningen då det inte hade fungerat alls. Så hur hans tankar gick där, är svårt att säga. Känslor har ju alltid varit ett svårt kapitel för honom.

Att han vet vad död innebär är jag ganska övertygad om. Vi har pratat rätt mycket om det och varit öppna med det. Turbo behöver raka besked när han undrar något, så vi har inte lindat in det i något som kanske inte är sant utan varit raka samtidigt som vi naturligtvis försökt vara taktfulla och gett honom svar på den nivå som han klarar.

Lena hade en undran också - det är ibland lite svårt att få ihop det att Turbo har så otroligt svårt med det sociala men ändå klarar han t ex en begravning eller att åka till Liseberg eller Stockholm. Det där är ett svårt kapitel. Det är inte alltid jag heller får ihop det. Men jag tror det beror på att han är så otroligt fokuserad när det händer något sånt där speciellt. Han har ett mål med sin resa eller vad det kan vara och ser fram emot det. Mannen har också en teori om att den stora massan runt Turbo är okänt folk. Hade det t ex varit en känd skolklass el dyl så hade han blivit mer störd av dem eftersom han känner dem och lättare blandar sig med dem isf.

Ja, det är bara våra egna funderingar.... Men en sak är säker, det skulle inte fungera om det blev vardag med dessa utflykter. Då skulle inte Turbo vara lika fokuserad på det.

Lena undrade också lite om Turbo och cykling, när och hur han lärde sig. Ofta finns det motoriska hinder för barn med NPF-diagnoser som gör att de har svårt att lära sig cykla och simma t ex. När det gäller simning så fick han extra undervisning i skolan. Han fick åka och simma i stort sett varje vecka under en period. Är glad och tacksam för det och nu simmar han som de flesta andra. Hur det gick till när han lärde sig cykla kommer jag knappt ihåg. Men det var nog som det brukar gå till - man springer efter och släpper när man tycker det är dags... Stödhjul har vi aldrig haft till varken Turbo eller Charlie och det har gått bra. Kanske att Turbo var något år senare än man brukar, innan han lärde sig, men inte anmärkningsvärt sen. Idag är cykling det enda sättet att få honom att röra på sig. Något konkret råd har jag tyvärr inte att ge dig ang ditt barn, även om jag skulle vilja. Jag hoppas att det löser sig på något sätt.

Det var lite försök till svar på frågor. Har jag missat någon så får ni tjoa till. Nu får ni ha det fortsatt gott, vad ni än gör och var ni än befinner er. Kram på er

 

 

Skickat via Blogsy