Sammelsurietankar

Semestern börjar närma sig sitt slut... och här sitter jag på jobbet... Måste röja upp lite efter mig eftersom jag varit inne på en annan medarbetares revir och stökat lite en gång i veckan under semestern. Ordningen måste vara återställd på måndag då de övriga kommer tillbaka igen.

Det här inlägget blir nog ett riktigt sammelsurium av olika tankar som ploppat upp i min lilla hjärna. Igår t ex, så höll jag på att leta efter ett papper med ett beslut som vi fått för ett bra tag sen. Jag behövde det ganska omgående nu, men det var puts väck. Till slut hittade jag det och till på köpet så får jag äntligen ordning på alla papper ang Turbo och hans diagnoser. Har tänkt länge att jag skulle sortera dem i olika pärmar och fack, beroende på vad de gäller. Det blir en rejäl hög med papper!

Tänk vad papper det blir bara pga att vi utrustats med diagnoser i familjen! Och tänk vad tid det ligger bakom, tid som vi suttit i möten, tid som man tillbringat i telefonen m m. Ändå är det inga skolpapper inblandade i denna hög. I stället är det LSS, assistans, utredningar inför diagnoser m m.

När jag röjer och går igenom papper så blir det att jag läser vissa saker här och där. En grej som jag skummade över var ett utdrag ur en journal då Turbo var fem år. Det var den första läkaren vi hade efter att vi sökt för att få utredning. Hon var en vanlig barnläkare på en vanlig barnmottagning, MEN, hon snuddade redan då vid tanken på att Turbo skulle kunna ha en diagnos inom autismspektrat! Klarsynt av henne! När vi kom vidare till BUP och jag förde tanken på tal så fnös den överläkaren åt den teorin. Ja, ni ser....

Annars rullar livet med sommarlov och semester på ganska bra här hemma. Nu har värsta chocken över min ommålning av matbord och stolar lagt sig och lugnet har kommit åter. Vi har tagit tag i vissa saker som vi behöver jobba på när det gäller Turbo. Ni som följt bloggen en längre tid, kanske kommer ihåg att han fastnar i beroende väldigt lätt. Under en ganska lång tid, har han återigen varit i ett coca-cola-beroende. Detta tjat har jag varit oerhört trött på, men för att åtgärda det så behövs en social berättelse och att vi verkligen lägger hela vår själ i att följa det sen. Det går inte att slappna av för en minut, då ramlar han tillbaka igen. Men nu har vi fått med honom på noterna, verkar det som. Det känns så härligt att ha kunnat skära ner på mängden!! Vi har tydligen hittat rätt tillfälle och då måste man haka på när det är harmoni och lugn i Turbos kropp, annars är det dömt att misslyckas. Nu gäller det bara för oss att fullfölja detta.

Viss Coca-Cola-mängd kommer att bytas ut mot Ramlösa som Turbo själv valt.

Något som också gladde mig, var att Turbo igår frågade efter den nya assistenten Timmy - Kents efterträdare. Turbo har bara träffat honom en gång och vi har lyckats pussla ihop tiderna så de ska få träffas i slutet på denna veckan. Jag hoppas allt kommer att gå bra, men sättet han frågade efter Timmy kändes positivt.

Nu väntar ett par dagar med speciella händelser för Turbo. Vi får leva på hoppet och tro att det ska bli bra dagar, eller hur?!?
Kram på er, kära läsare ♥

Skickat via Blogsy