Mindre lyckad dag

Ännu en dag har rullat på och närmar sig sitt slut. Morgonen var lite lätt orolig för Turbo, men det var inte så konstigt. Han och mannen hade en utflykt på schemat idag. Liseberg väntade på dem! Morgonen avlöpte precis likadant som den morgonen när Turbo och assistent Kent skulle dit. Först en visning på datorn och sen lite orosmoment innan de kom iväg. Rätt intressant att se att det var exakt samma scenario båda gångerna! Pga oron blev de försenade iväg båda gångerna, men det gör ju inte så mycket eftersom det är öppet länge.

Dagen blev kanske inte så lyckad som när Turbo åkte med korttidspersonalen eller assistent Kent. Mannen tålde inte lika mycket nu som han gjort förr. Kan det vara åldern, eller?? Efter en Helix och ett par andra åkattraktioner var mannen mer eller mindre döfärdig.... Trist för dem båda, men Turbo hade tagit det med ro och varit förstående! Det är stort, tycker jag! Visst håller han på att mogna rejält! Hoppas det håller i sig framöver också när skolan drar igång. Då ställs ju allt på sin spets.....

Jag fick iaf hem ett par killar som var, ja, den ena var rätt slut medan den yngre var piggare. Så kan det vara! Tur att inte Turbo var alltför besviken. Mannen hade förvarnat honom om att det fanns risk för att han inte skulle tåla så mycket.

I morgon väntar ytterligare en dag med en spännande händelse. Hoppas den dagen avlöper bättre än vad den här gjort, det skulle betyda mycket!
Kram på er ♥

Sammelsurietankar

Semestern börjar närma sig sitt slut... och här sitter jag på jobbet... Måste röja upp lite efter mig eftersom jag varit inne på en annan medarbetares revir och stökat lite en gång i veckan under semestern. Ordningen måste vara återställd på måndag då de övriga kommer tillbaka igen.

Det här inlägget blir nog ett riktigt sammelsurium av olika tankar som ploppat upp i min lilla hjärna. Igår t ex, så höll jag på att leta efter ett papper med ett beslut som vi fått för ett bra tag sen. Jag behövde det ganska omgående nu, men det var puts väck. Till slut hittade jag det och till på köpet så får jag äntligen ordning på alla papper ang Turbo och hans diagnoser. Har tänkt länge att jag skulle sortera dem i olika pärmar och fack, beroende på vad de gäller. Det blir en rejäl hög med papper!

Tänk vad papper det blir bara pga att vi utrustats med diagnoser i familjen! Och tänk vad tid det ligger bakom, tid som vi suttit i möten, tid som man tillbringat i telefonen m m. Ändå är det inga skolpapper inblandade i denna hög. I stället är det LSS, assistans, utredningar inför diagnoser m m.

När jag röjer och går igenom papper så blir det att jag läser vissa saker här och där. En grej som jag skummade över var ett utdrag ur en journal då Turbo var fem år. Det var den första läkaren vi hade efter att vi sökt för att få utredning. Hon var en vanlig barnläkare på en vanlig barnmottagning, MEN, hon snuddade redan då vid tanken på att Turbo skulle kunna ha en diagnos inom autismspektrat! Klarsynt av henne! När vi kom vidare till BUP och jag förde tanken på tal så fnös den överläkaren åt den teorin. Ja, ni ser....

Annars rullar livet med sommarlov och semester på ganska bra här hemma. Nu har värsta chocken över min ommålning av matbord och stolar lagt sig och lugnet har kommit åter. Vi har tagit tag i vissa saker som vi behöver jobba på när det gäller Turbo. Ni som följt bloggen en längre tid, kanske kommer ihåg att han fastnar i beroende väldigt lätt. Under en ganska lång tid, har han återigen varit i ett coca-cola-beroende. Detta tjat har jag varit oerhört trött på, men för att åtgärda det så behövs en social berättelse och att vi verkligen lägger hela vår själ i att följa det sen. Det går inte att slappna av för en minut, då ramlar han tillbaka igen. Men nu har vi fått med honom på noterna, verkar det som. Det känns så härligt att ha kunnat skära ner på mängden!! Vi har tydligen hittat rätt tillfälle och då måste man haka på när det är harmoni och lugn i Turbos kropp, annars är det dömt att misslyckas. Nu gäller det bara för oss att fullfölja detta.

Viss Coca-Cola-mängd kommer att bytas ut mot Ramlösa som Turbo själv valt.

Något som också gladde mig, var att Turbo igår frågade efter den nya assistenten Timmy - Kents efterträdare. Turbo har bara träffat honom en gång och vi har lyckats pussla ihop tiderna så de ska få träffas i slutet på denna veckan. Jag hoppas allt kommer att gå bra, men sättet han frågade efter Timmy kändes positivt.

Nu väntar ett par dagar med speciella händelser för Turbo. Vi får leva på hoppet och tro att det ska bli bra dagar, eller hur?!?
Kram på er, kära läsare ♥

Skickat via Blogsy

Välkommen hem!..... IDIOT!!!

Gårdagen var lite hektisk för mig. Jag hade ett storröj framför mig när jag vaknade och städning av huset så det skulle se representabelt ut igen, när mannen och Turbo kom hem. De rullade sakta hemåt. De hade ca fem timmars körtid hem. Men med ett par pauser så blev det lite till förstås. Dessutom hade de varit tvungna att stanna ofrivilligt efter vägen när de kom mitt in i det djupa ovädret med skyfall, åska och blixtar. Det gick inte att köra alls! Men de tog det med ro. Jag körde på här hemma med det jag var tvungen att göra och hann färdigt precis innan de kom. Turbo har inte haft en aning om vad jag pysslat med när de var borta.

Han har ju sett den succesiva förändringen av matrummet innan, men nu var det bl a bordets tur att förvandlas från furu till svart och vitt. Det blev stoooor skillnad!! Det tog en stund innan han gick in i det rummet och upptäckte vad som hänt. När de kom hem fick jag en stor kram av honom, men när han upptäckte målarfärgen på bord och stolar så var jag inte värd så mycket längre! IDIOT!! DU ÄR DUM I HUVET!! .... det var den första reaktionen och sen kom utbrottet!

Stor skillnad blev det!! 

Nej, jag hade inte förberett honom inför helgen vad jag skulle göra. Han vet att rummet är under förvandling. Jag tror inte det spelat någon roll om jag berättade innan de åkte. Skillnaden hade nog blivit att ilskan och oron hade kommit på en gång och att det suttit kvar irritation under resan. Kanske blev detta ändå lugnare?? Fick en fundering på om det hade gått att skicka bilder till dem innan de kom hem? Ja, det hade jag kunnat göra men risken är att utbrottet kommit i bilen då.... Ja, ja, hur man än vänder sig så blir det så här ändå...

Idag har han bara pratat om det och tyckt att jag gjort det fult! Blir det inte värre än så här så får vi vara nöjda. Och som sagt, Turbo är i balans just nu så därför kanske det rinner av fortare. Sen får tiden göra att den nya färgen på bord och stolar m m smälter in hos honom.

Synd att resan fick ett sånt här slut, trots allt. De har haft det härligt och det har gått fantastiskt bra. Jag tror det är tredje sommaren i rad de gör den här utflykten. Och detta var nog den klart bästa. Turbo har mognat det senaste halvåret och eftersom han är i bra balans just nu så flyter allt på lättare. Samtidigt är det klart att allt var väl anpassat efter Turbos behov. Men man ser att han klarat mer i år än han gjort innan. Bl a har de badat i stort sett varje dag!

Här ligger kusinen och Turbo i plurret! 

De var iväg och spelade golf dagen innan de åkte hem:

Allt varvades med lugnare strapatser i mer enskildhet.

Själv hade jag väl behövt att vila i stället för att härja med målning. Men det är bara att välja - antingen vila eller försöka få något gjort som inte kan göras när Turbo är hemma! Nån gång måste det gå framåt också och jag valde att göra så mycket jag kunde i värmen. Nu är jag trött, men nöjd med det jag åstadkommit!

Kram på er ♥

Stress, målning och glädje

Här kommer det ett snabbt inlägg från mig. Det tar alltid längre tid än jag tror att måla. Tyvärr har jag inte kommit så långt som jag önskat, samtidigt ska jag vara glad att jag hunnit det jag gjort. Bordet är klart, stolarna är klara, väggen är klar, en bänkskiva är klar och skåpsluckorna är klara. Det sista jag målade ikväll var handtagen till skåpen.

Jag har belamrat snart hela nedervåningen med målningsobjekt. Här är ett par av stolarna, mitt i köket och på bänkarna står målarfärgen....

Men nu så är det så gott som klart. Ska bara vaxa benen, men det får bli en annan gång. Alltså benen på stolar och bord - den dagen min blogg handlar om att jag själv ska vaxa mina ben, den dagen ska jag lägga ner bloggen eftersom innehållet börjar bli väl fattigt! ;)

I morgon blir det storröj för det är verkligen ingen ordning här. Allt måste jag ställa till rätta och städa undan alla färgrester jag strött omkring mig. Det är tänkt att mannen och Turbo ska komma hem i morgon. Då måste det vara ordning igen. I eftermiddag tog jag en paus i målandet och var iväg och umgicks med lite vänner. Det var ändå skönt att få ett avbrott trots att jag har en del att göra....

Jag måste bara dela med mig av en bild på resenärerna. Det riktigt lyser glädje ifrån Turbo - hoppas ni kan se det trots att jag har kamouflerat honom lite. Bilden är tagen när de hälsar på mannens barndomsvän som befann sig någonstans i någon skog och byggde vägar.

(Tack B för att jag ärligt kunde stjäla bilden från dig ;) ) Visst syns det att de har skoj?!? Mannen och Turbo har plockat med sig en kusin till Turbo. En tjej som verkligen inte haft det lätt i livet. För ett par år sen upptäckte vi att hon och Turbo funkar bra ihop, så det är jättekul att de har sällskap av henne ett par dagar. Det uppskattas nog av alla parter.

Nu blir det lite räkor och vin här och möjligen en film. Ska försöka varva ner och koppla av.... Kramen till er alla <3

 

Skickat via Blogsy

Het målning

Värmen får man väl inte klaga på utan att bli lynchad, antar jag. Men det är väl varmt när man ska hålla igång och göra en del saker. Vaknade redan i morse med huvudvärk och det hör inte till mina vanligheter. Idag har det gått åt lite vatten som jag pimplat i mig. Och ett bad i poolen har jag svalkat mig med också ;)

Jag har inte pratat i telefon med mannen alls sen de stack iväg för två dygn sen. Det är svårt när man är ensam med Turbo, men några sms har vi växlat med varann iaf. Allt går kanonbra tydligen! Härligt! Idag har de letat på en av mannens barndomsvänner som just nu jobbar i skogen med att anlägga en väg (tror jag). De hittade honom vid vägs ände någonstans i Sverige!

Badat har de också gjort i nån sjö någonstans i Sverige! ;) Det går nog inte att undvika att bada i den här värmen.

Talfrida undrade om det var mer än bordsskivan jag har kvar att måla innan jag är färdig med rummet. Jo, det är lite smått och gott kvar. Även bordsbenen och stolsbenen ska målas. En halv vägg fanns kvar också, sånt där tråkigt som inte blivit av innan. Två skåpsluckor ska också målas (den ena skymtar nere i bilden nedan) och några tavelramar m m.

Jag har kommit en bra bit idag, men fy vad stökigt och rörigt det blir!

Jag hoppas resenärerna håller sig borta tills jag fått ordning igen. Röran skulle inte vara bra om Turbo landade i.... Jag tror han får en tillräcklig chock när han får se bordsskivan! Det blev en rejäl skillnad på furu och svart kan jag lova!!

Rejält trött efter den här dagen blev jag också. Det tar på kroppen att härja i värmen. Mannen tyckte i ett sms nu att jag skulle hyra en film och ta mig en svalkande grogg.... Vi får se vad det blir av den saken.

Kram på er alla i heta sommarsverige <3

 

Skickat via Blogsy

Akututryckning från hab

Nu är det nog dags för mig att varva ner den här dagen och försöka få ihop ett blogginlägg. Både gårdagen och den här dagen har gått i ett, men nu hoppas jag det ska lugna sig lite.... Jag kan börja med att berätta om gårdagens strul. Det började med att jag hämtade ut medicin till Turbo på apoteket. Ni som hämtar ut medicin vet att nuförtiden byter man ut den föreslagna medicinen mot en billigare. Det kan väl kanske vara ok i de flesta fall, MEN INTE FÖR EN SOM HAR AUTISM!!!

Förra gången jag hämtade ut, så betalade jag mellanskillnaden för att slippa byta, men igår kände jag mig snål och tänkte att det går säkert bra med en liknande tablett. Men de var inte ett dugg lika, såg jag när jag skulle portionera upp dem! Jag var tvungen att förbereda Turbo på detta och naturligtvis får han ett utbrott. Jag inser att det här inte blir bra eftersom mannen och Turbo kommer att befinna sig på resa när han ska ta den första tabletten av den nya sorten. Riskera utbrott på bortaplan känns inte bra alls..... Dessutom är risken överhängande att Turbo inte får i sig medicinen som så väl behövs.

Tabletterna var inte lika nånstans... förutom färgen! 

Jag chansar och ringer habiliteringen och frågar om de har en läkare på plats som kan skriva ut nytt recept lite akut. Nej, det finns ingen förrän nästa vecka! Men sjuksköterskan förstår verkligen situationen och beklagar och funderar på om det finns någon lösning. Hon skulle försöka lösa det och återkomma till mig sen. Hon jagar upp en läkare i Göteborg (10 mil från oss) så inom 20 minuter var det löst och jag kunde åka till apoteket igen. MEN, tyvärr hade de inte den sorten hemma!! Typiskt! Apotekaren var vänlig och ringde runt och kollade upp var de kunde tänkas ha den och ja.... tre mil bort fanns den. Jag fick åka sex mil för att få tag på den, men vad gör man inte för att slippa utbrott och en förstörd resa för mannen och Turbo?!?

Igår kväll begav de sig iväg iaf, när jag äntligen kom hem med rätt medicin. De beräknas vara borta några dygn, men man vet aldrig vad som händer. Jag har iaf fått rapporter från mannen idag att dagen varit toppenbra. Jag hoppas det fortsätter så.

Idag har jag jobbat en stund, sen tog jag bussen till stan och köpte lite målarfärg. Jag fick sällskap av en god vän i Diagnoslandet och vi lunchade ihop i stan också. Frampå seneftermiddagen var jag hemma igen och kunde så småningom börja måla. Jag måste komma lite närmare slutet på matrummet som jag försöker förvandla från furu till svart och vitt. Här har jag gett mig på furubordet som ska få svart bordsskiva och vita ben.

I morgon fortsätter jag med målandet. Vi får se hur långt jag kommer. Bildbevis kommer säkert här på bloggen.
Ha det coolt därute om det nu går i sommarhettan! Kram på er iaf ♥

PS. Måste bara inflika att visst har vi världens bästa habilitering som är förstående och verkligen bryr sig och gör vad de kan?!?
Sen vet jag att läkaren kan kryssa i på receptet att medicinen inte får bytas. Men då måste jag säga till och detta har jag glömt säga när jag ringt för påfyllnad. Förhoppningsvis kommer jag ihåg det nästa gång efter denna incident. Sjuksköterskan skulle även ta upp det med deras läkare, för detta är nog ett ganska vanligt problem, skulle jag tro. DS.

Långt korttids

Jag blev lite full i skratt när jag läste Annelies kommentar i gårdagens inlägg. Annelie tipsade om att vi skulle åkt till Söderköping också, när vi ändå var i närheten. Och det var precis vad vi gjorde. Jag hann ju aldrig få med hemresedagen igår när jag skrev.... Men när vi åkte hem från Norrköping igår, så tog vi en liten omväg och stannade till i Söderköping. Vi strosade runt och såg på slussningen ett tag. Det är alltid lika fascinerande!

Vackert ställe det där, men phu så varmt det var att gå där! Det var så att t o m jag blev glassugen - är ingen glassoman i vanliga fall, men här var det tvunget att svalka sig lite.

Idag mitt på dagen har jag hämtat hem Turbo från korttids där han varit sen i torsdags. Fem dygn blev det denna gången och jag trodde faktiskt inte det skulle gå utan att få några hemlängtar-sms från grabben. Men inte en bokstav har jag fått från honom! Kanske har personalen (Tom, Alex och Otto) ansträngt sig extra dessa dygn. Bra jobbat i vilket fall som helst! Turbo var helt cool när jag hämtade honom och harmonin har lyst med sin NÄRVARO här hemma fortsättningsvis. Fattar ni vad skönt det är att slippa oro och utbrott?!? Det är helt underbart!

Ha det gott alla läsare och drick mycket vatten i sommarvärmen! Kram på er <3

Skickat via Blogsy

Semester i Norrköping

Nu är vi hemma igen. Jag och mannen har varit på en liten semestertripp i Norrköping. Jag lämnade Turbo på korttids i torsdags och vi åkte iväg ganska direkt efter det. Jag har inte haft tid att skriva under de dagarna utan det inlägg som kom i lördags var tidsinställt. Nu blir det lite bildbombning så jag får med de här dagarna också.

Vi packade med oss cyklarna på bilen och när vi kom fram till Norrköping på torsdag kväll så började vi vistelsen där med att cykla och kolla på centrum lite. Ett vackert centrum, tycker jag.

Vi hittade också ett ställe att äta på, men tyvärr var det väl inte den bästa maten vi hade ätit. Vi blev mätta iaf.

Fredagen blev det att vi cyklade igen, förstås. Det fanns mycket att se i Norrköping, så det var bara att välja och vraka. Vi hade fått flera tips om att vi skulle besöka "Gubbens café" så det gjorde vi förstås. Väldigt mysigt ställe, måste jag säga, och väl värt ett besök.

Det fanns också flera muséer i stan, varav vi gick igenom två iaf.

På seneftermiddagen/kvällen hade jag bokat in en träff med en vän i Diagnoslandet. En vän som jag aldrig tidigare träffat. Men sån mysig och trevlig stund vi fick! Vi satt och pratade några timmar över en bit mat och lite vin. Hon var precis så go som jag föreställt mig att hon skulle vara. Tack för pratstunden, mamzell <3

Jag och mannen var ju bara tvungna att lufta cyklarna igen efter att vi skilts åt från vännen på kvällen! Det var ju så underbart härligt sommarväder och vackert i stan!

Sen kom lördagen! Den innehöll också ett spännande möte! Ytterligare en vän i Diagnoslandet skulle vi träffa under dagen. Detta möte hade jag också verkligen sett fram emot och jag är glad att det gick att genomföra den träffen. Vi mötte Talfrida och Troll vid Kolmården och fick en heldag med varann därinne. Sååå trevligt! Här sitter mannen och Troll och vilar sig lite i en lugn vrå som vi hade turen att hitta.

Men vet ni, akta er för att gå in på Kolmården! Så här blå tunga fick Troll efter ett tag - läskigt!

Nåja, med eller utan blå tunga så såg vi faktiskt lite djur mellan varven också. Här nedan en snöleopard.

Den här asiatiska vildhundsvalpen hade gärna fått följa med mig hem ;)

Efter en hel massa timmar på djurparken tillsammans, så var vi tvungna att skiljas åt. Jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan vi kan ses igen. <3

På kvällen gick jag och mannen ut och åt en lite finare måltid. Vi firade att vi hade några dagars riktig semester. Det blev en trerätters på ett fantastiskt bra ställe.

Det var lördagen det! Sen kom söndagen i vanlig ordning. Nu stod det cykling på programmet. Vi hade bestämt att vi skulle cykla ut till Löfstad slott. Men det var lättare sagt än gjort. Vi cyklade och cyklade i solgasset och cyklade förstås lite vilse. Men vi träffade trevliga människor efter vägen och vi fick se mycket natur.

Till slut hittade vi fram och vi gick en guidad tur i värmen. Det var inte nådigt så varmt det var denna dag. Det var t o m så varmt så en tjej i gänget svimmade under visningen. Lite läskigt och jag hoppas det gick bra och att det inte var något allvarligare än värmen det berodde på. Guiden fixade det på ett bra sätt och duktig var han på att berätta historia också.

Efter lite förfriskningar i magen var vi tvungna att trampa tillbaka igen. Vi hade ingen lust att cykla mer i värmen, men hade ju inget annat val. Vi måste ju tillbaka.... Men nu hittade vi iaf. Närmare tre mil blev det cyklat den dagen :P

Den kvällen gick vi tillbaka till den trevliga restaurangen vi var på kvällen innan, men vi slog inte på lika stort. Men vi gillade stället - bra kvalité på maten och enormt trevlig personal! Mannen ville prova någon av deras annorlunda ölsorter innan semestern var slut. Det blev en Kwak medan jag nöjde mig med en mindre ovanlig drink - Cosmopolitan ;)

Om man beställer in någon viss sorts rätt där kyparen kombinerat mat och dryck, så sätter han sig och berättar om hur och i vilken ordning man ska äta och dricka det man får in.

Jag kan varmt rekommendera detta ställe - The black lion inn!

Idag har vi sakta men säkert rullat hemåt igen. Nu blir det inga fler bilder för idag, det räcker nog nu, eller hur?!? Ha det fint i värmen! Varm kram <3

 

Skickat via Blogsy

Sorg, död och cykling

Hoppas ni har det fint i sommarvärmen! Visst har vi fått en fin sommar!?!

Nu tänkte jag ta tillfället i akt att svara på lite frågor som ligger och väntar. Jag börjar med en fråga från Nina. Frågan kom då Turbo var med på en begravning för några veckor sen. Personen som gått bort, berörde honom tydligen djupt. Nina undrade om Turbo känt sorg förut och om han vet vad död innebär?

Det är svårt att svara på då vissa saker är svåra att veta när det gäller Turbo. Hans mormor dog tyvärr när han bara var fyra månader och hans farfar när han var ett år, så dem minns han ju inte. Vi stod varandra väldigt nära så det hade han känt av om han varit äldre. En liten parentes här - hans mormor sa flera gånger att det var något speciellt med Turbo - om hon bara visste....

Nästa närstående som gått bort, är hans morfar. Det hände efter lång tids sjukdom när Turbo var nio år. Det långa avståndet gjorde att de inte träffades så jätteofta, det blev några gånger per år. De sista åren åkte jag dessutom ensam till honom eftersom det var svårt att vistas bland folk med Turbo pga hans diagnoser. Han var heller inte med på begravningen då det inte hade fungerat alls. Så hur hans tankar gick där, är svårt att säga. Känslor har ju alltid varit ett svårt kapitel för honom.

Att han vet vad död innebär är jag ganska övertygad om. Vi har pratat rätt mycket om det och varit öppna med det. Turbo behöver raka besked när han undrar något, så vi har inte lindat in det i något som kanske inte är sant utan varit raka samtidigt som vi naturligtvis försökt vara taktfulla och gett honom svar på den nivå som han klarar.

Lena hade en undran också - det är ibland lite svårt att få ihop det att Turbo har så otroligt svårt med det sociala men ändå klarar han t ex en begravning eller att åka till Liseberg eller Stockholm. Det där är ett svårt kapitel. Det är inte alltid jag heller får ihop det. Men jag tror det beror på att han är så otroligt fokuserad när det händer något sånt där speciellt. Han har ett mål med sin resa eller vad det kan vara och ser fram emot det. Mannen har också en teori om att den stora massan runt Turbo är okänt folk. Hade det t ex varit en känd skolklass el dyl så hade han blivit mer störd av dem eftersom han känner dem och lättare blandar sig med dem isf.

Ja, det är bara våra egna funderingar.... Men en sak är säker, det skulle inte fungera om det blev vardag med dessa utflykter. Då skulle inte Turbo vara lika fokuserad på det.

Lena undrade också lite om Turbo och cykling, när och hur han lärde sig. Ofta finns det motoriska hinder för barn med NPF-diagnoser som gör att de har svårt att lära sig cykla och simma t ex. När det gäller simning så fick han extra undervisning i skolan. Han fick åka och simma i stort sett varje vecka under en period. Är glad och tacksam för det och nu simmar han som de flesta andra. Hur det gick till när han lärde sig cykla kommer jag knappt ihåg. Men det var nog som det brukar gå till - man springer efter och släpper när man tycker det är dags... Stödhjul har vi aldrig haft till varken Turbo eller Charlie och det har gått bra. Kanske att Turbo var något år senare än man brukar, innan han lärde sig, men inte anmärkningsvärt sen. Idag är cykling det enda sättet att få honom att röra på sig. Något konkret råd har jag tyvärr inte att ge dig ang ditt barn, även om jag skulle vilja. Jag hoppas att det löser sig på något sätt.

Det var lite försök till svar på frågor. Har jag missat någon så får ni tjoa till. Nu får ni ha det fortsatt gott, vad ni än gör och var ni än befinner er. Kram på er

 

 

Skickat via Blogsy

Reaktion

En del reaktioner kommer det från Turbo efter dygnet då vi hade besök. Allt har gått bra och det har inte blivit några tråkigheter av det. Aningen trött har han verkat, men annars bara positivt. Men det märks att det var längesen de sågs. Turbo har frågat flera gånger vad som hänt med "17-åringen"?? Ett antal år har gått, tror ingen av dem var tonåring senast de sågs. Då var den här killen en pojke som var MYCKET pratglad och det är det som Turbo minns. Numera är han en mycket blyg och försagd kille som man får dra ur orden. En markant skillnad, men alla utvecklas vi olika.

Så kan det vara... Annars har den här dagen varit lugn. Mannen åkte till jobbet i morse en stund, så jag och Turbo var ensamma när vi körde igång dagen. Lugnast så! När Turbo väl landar i dagen så flyter det alltid på lättare. Nu hoppas vi att det fortsätter lugnt.

Hare bäst, ni som kikar in här och kram på er <3

 

Skickat via Blogsy

Färdigtestat

Nu så har vi testat gränserna färdigt för den här gången. Det gick så bra som jag önskade och trodde att det skulle gå. Turbo har ansträngt sig för han ville så gärna att det skulle fungera. Han var med på noterna när vi planerade detta dygnet och ville försöka.

Det senaste halvåret har Turbo mognat väldigt mycket. Hösten var ju kaotisk med en katastrofal skolsituation, så då kan man inte se att det gått framåt, det går inte att se annat än bakslag i såna perioder. Men när det lugnade sig där och man åtgärdade allt som inte passade honom så har han gått framåt väldigt mycket. Det betyder ju allt, att det är väl anpassat överallt, om livet ska kunna gå framåt för Turbo.

Vi har inte haft gäster på flera år när Turbo är hemma. Jo, förra sommaren var vår f d stödfamilj på besök. De hade då inte setts på ett par år. Men det gick väldigt bra och det var en ganska kort stund. Nu tyckte vi det var dags för Turbo att få träffa en släkting som vi umgicks med mycket då barnen var små. Men sen gick det inte längre pga Turbos hyperaktivitet eller vad man ska säga.... Den här killen är 17 år, alltså ett år äldre än Turbo. Han kom hit vid lunchtid igår och åkte iväg vid lunchtid idag. Det blev alltså en nattgäst så vi hade både kvällströttheten och morgonkaoset med Turbo samtidigt som vi hade besök. Lite pirrigt var det allt, men det gick bra.

Jag och Turbo hade gått igenom lite utvägar om det skulle bli jobbigt. Vi hade en plan B på hur han skulle kunna agera. Han tog t o m morgonmedicinen innan han klev ur sängen för att den skulle hinna verka innan alla kom igång här. Det är en brytning mot de vanliga rutinerna, men han förstod nog att det var det bästa.

Dags att skjutsa 17-åringen till tåget

Vi ska väl kanske tillägga att den här 17-åringen är världens lugnaste och världens tystaste så han gör inga väsen av sig alls. Annars tror jag inte det hade funkat eftersom Turbo är så pass ljudkänslig och inte vill ha en massa snack runt sig. Det var väl inte mycket de gjorde tillsammans, de är väldigt olika i sättet, men vi är ändå glada att det gick att ha en nattgäst här och det verkar som att Turbo är nöjd med dygnet.

Det var det det! Skönt att det funkade. Det går säkert inte alltför ofta eftersom det kräver ansträngning från Turbos sida. Men det känns ändå som att han gör framsteg, så det finns nog hopp även om jag tvivlat genom åren.

Go´kväll på er alla ♥

2048

Snart har den här dagen också gått. Bara kvällsprocedurerna kvar. Vi får se hur det går idag när vi testar Turbos gräns. Återkommer i morgon om hur det har gått. Kvällen nu och morgonen i morgon blir ju ett jättetest och jag hoppas verkligen att vi gjort rätt och att allt ska avlöpa väl. Hittills är allt väl och jag och Turbo har pratat lite om hur vi ska lösa det på bästa sätt när det blir jobbigt för honom.
Skönt med lite ledigt från det andra jobbet iaf, även om det inte är helt ledigt därifrån heller. Är man egen företagare så är det inte bara att bomma igen några veckor. Det är bara att passa verksamheten och göra det man måste ändå. Igår slog jag och Turbo iaf våra kloka huvuden ihop och försökte synka min iPhone med iPaden (efter sisådär ett år). Det var inte helt enkelt, men till slut så funkade det - YES!!! Sen fick han mig på fall - jag som in i det längsta vägrar spela spel på de här manickerna. Nu är jag fast!

2048 heter spelet och det blir lätt ett gift när man väl börjat. Men idag närmade jag mig Turbos rekord och då blev han lite skakig ;) Kul har vi iaf. Igår kväll när vi satt och spelade alla tre vid köksbordet så hade han en störtskön humor. Vi garvade rätt rejält allihop! Härlig stämning och bara att njuta!

Nu är det bäst jag kollar av läget hos Turbo och övriga! Vi ses! Kram på er

Skickat via Blogsy