Jag vill vara proffs.... **** AS/ADHD

....proffs på att hantera sonen på bästa sätt i alla situationer, även vid utbrott. Nu när vi har haft riktig semester förra veckan och fått avlastning med sonen så har vi fått fylla på batterierna och man känner sig inspirerad att förbättra vissa saker och ta tag i olika typer av problem. Naturligtvis får vi ta lite förändringar i taget och inte för mycket på en gång.

På förmiddagen idag var jag ensam hemma med sonen. (Det var mannens tur att åka på sånt som vi i normala fall hade gjort gemensamt.) Sonen satt vid sin dator och knåpade ihop nånting och helt plötsligt hänger sig det han gör och allt är tydligen förstört. Utbrottet kom omedelbart, grejer och möbler flyger runt. Under utbrottets gång så råkar jag säga att han får städa och plocka upp efter sig själv sen.... Resulterar i att utbrottet tar ny fart. 

När sonen argt springer in på sitt rum och jag får "lugnt" hos mig så analyserar jag det som hänt. Vad hade jag kunnat göra för att förbättra situationen? Det bästa är nog om jag varit tyst, tills han lugnat sig. Att försöka prata med en son som är hiskeligt arg gör ingen nytta, det gör saken bara värre. Jag ska nog ta och rita upp vad som händer när han river till och kastar saker = han får städa upp efter sig. Sen får man gå igenom det med honom när han är på bra humör, då vet han förhoppningsvis vad som gäller vid utbrott. Kanske kan jag göra en sån lapp som jag visar för honom när det krisar till sig?!? Vi får se.

Efter förra inlägget så undrade Nina om vi inte kunde använda en boxningssäck till sonens utbrott. Japp, vi försöker. En sån hänger hela tiden framme i dörröppningen mellan kök och matrum så den är lätt tillgänglig. Men sonen vägrar använda den. Det blir liksom inte naturligt för honom att använda den. Men jag tror jag ska använda den själv några gånger varje dag för att visa honom. Då blir han nog sugen att prova samtidigt (men då är han ju på bra humör). Så småningom kanske han kan ta till den när han är på argt humör också. Jag drömmer fortfarande om den dagen, och jag vill inte ge upp.

En sån här underbart vacker solnedgång tittade jag och sonen på igår kväll. Fotade himlen från sonens rum. Han uttryckte också ett "wow, vad fint"!