Upp.... och ner... och upp....

Nya tag idag var det väl... Jag har inte varit riktigt lika låg idag som igår och sen var det förstås full fart på jobbet också där jag tar i lite extra nu när mannen är borta.
Men jag ska backa tiden lite och börja sammanfatta där jag sist skrev här på bloggen.

Jag var ju ensam på "okänd" ort förra helgen. Det var så underbart skönt att slippa vara uppkopplad! Jag lutade mig tillbaka och litade på mannen, att han skulle fixa allt med Turbo - för det vet jag ju att det funkar alldeles utmärkt. Turbo köpte min ide om att jag helt och fullt skulle få ägna mig åt att fota i lugn och ro utan att bli störd av någon. Han var nöjd med situationen. Och vilken härlig batteriladdning det blev för mig!

Nackdelen som var under helgen när jag bara hade mig själv att tänka på, var väl att jag märkte av min sjukdom lite extra. Men visst, jag märker av den mera nu också, antagligen för att den "öser på".... men det är som det är och inget att göra åt.

Sen kom tisdagen. Gemensam frukost, och jag och Turbo (tillsammans med assistent Timmy) vinkade av mannen eftersom han skulle ut på en av sitt livs resa. USA väntade på honom. Egentligen skulle vi ha kunnat åkt båda två, men som jag skrev innan, så backade jag eftersom det kändes som lite för mycket för mig nu när jag behöver varva ner så mycket som det bara går. Jag vet hur mycket mannen längtat till USA, så jag pushade honom faktiskt till att åka utan mig. Han var tveksam först, men efter mycket övervägande så bestämde han sig för att åka. Jag unnar honom verkligen denna resa och han blir säkert väl omhändertagen av ressällskapet från Sverige som blev ca 20 personer.

Det kändes förstås lite vemodigt att bli kvar på hemmaplan, men vet ni, just den dagen hittade jag ett ganska stort paket i brevlådan! Helt otippat kom det en present till mig med fem små grejer i. som jag uppskattar något enormt! Wow! Det blev mitt i prick från en ganska nyfunnen vän! Ett hjärta av guld! Oj, så glad jag blev och den dagen gick genast mycket lättare. Stort tack för den fina uppmuntran! ♥

Onsdagen fungerade också rätt bra. Fullt upp på jobbet, men roligt och trevligt hade vi. När jag kom hem sen så fick jag ett negativt besked, som kanske inte kom helt oväntat men ändå oförberett. Tog det rätt bra då, men jag tror att det, tillsammans med min sjukdom, gjorde att gårdagen blev lite låg för mig. Jag var iväg och träffade några vänner mitt på dagen igår, men resten var jag för mig själv och försökte ta det lite vackert. Som terapi skötte jag om min återupptagna hobby en stund, för det är väldigt läkande för mig och jag mår bra av det.

Nya tag idag efter att jag fått sova riktigt bra inatt. Turbo blev lämnad på korttids igår, så jag har varit ensam hemma inatt. Jobbade för fullt på dan och drog in till stan på seneftermiddagen. Fick låna "lillebror" en stund så jag kunde ventilera lite, både ang min sjukdom och annat negativt (och även positiva saker förstås). Det lättar alltid när man får prata av sig och han kan alltid fiska upp mig. Så nu känns det bättre och jag tänker ha lite egen-fredagsmys här hemma.

Så tack för att jag fick låna dig en stund, trots att du var mer än fullbokad - värdefullt. Och du fick ju tillfälle att äta en stoooor middag - eller var det mellanmål kanske?! ☺

....utan pommes..... :(

Ha det gott alla därute och tack för att ni kikar in här hos mig!
Passar på att tacka för en kommentar som gav mig ett leende häromdagen.... "Ove" var namnet. ☺

Kram till er alla ♥