Fullt ös och stort tack! ♥

Det är redan tisdag idag och dagarna har bara flugit förbi. Ikväll kommer äntligen min kära man hem. I skrivande stund sitter han uppe i luften och dinglar med benen, nånstans mellan Chicago och Köpenhamn. Sen är det bara Köpenhamn - Landvetter kvar och resan till hemmet. Lite mer än sju dygn har han varit borta, men dagarna har trots allt gått väldigt fort. Jag har haft många trevligheter för mig, så jag har inte haft tråkigt.

Lördagen var det fullt ös hela långa dagen. Jag åkte hemifrån kl 9 och kom inte hem förrän 18:30. Träffade goa vänner och hann även med att jobba ett par timmar. När jag kom hem var jag ordentligt trött och orkade knappt göra mig nåt att äta.
Tog mig lite sovmorgon på söndagen, men hade egentligen planerat annat. Men ibland får man backa på något även om det är trevligheter.

Lunchen gick jag ut och åt med ett par vänner som är på besök i trakten denna veckan och även med en nära vän på hemmaplan. Såååå mysigt och trevligt. Vi hade så trevligt så jag glömde bort att fota lunchtallriken. Men tre av oss fyra åt iaf en mycket god hälleflundra som var så där perfekt tillagad.

Sen fastnade jag och vännen i ett djupt samtal där vi avhandlade livets djupheter.... ♥
I stället för att lägga mig på soffan efter det, så drog jag iväg till gymmet! Det där var lite kluvet - jag hade både behövt gymma och även pustat lite på sofflocket, men båda grejerna hanns inte med så jag valde gymmet denna gången. Andas två minuter och sen var det dags att ränna iväg och träffa en massa vänner igen - underbara vänner! Vilka härliga dagar det blev, även om det inte blev så mycket vila. Ska dra i nödbromsen allt jag kan nu, men ville utnyttja denna helgen till en massa roligheter som stod på schemat.

Turbo har varit på korttids torsdag till söndag och jag hade t o m bett om några timmars förlängning på söndagen för att hinna vara med på det jag ville. Korttids är inte omöjliga utan Tobias ställde snällt upp och jobbade lite längre än vanligt. Det gjorde min dag!

Turbo var cool när jag hämtade och det kändes harmoniskt och gott. Härligt! Vi hade en mysig kväll framför TV:n sen och det var bara att njuta av lugnet.

Innan jag avslutar det här inlägget vill jag tacka för allt stöd jag fått de senaste dygnen! Ni är underbara allihop med era kommentarer och dyl, eller att ni bara finns där. Även om ni inte vet vad det är som drabbat mig, så stöttar ni! Om ni visste vad det värmer! ♥ Hoppas ni inte känner er åsidosatta när ni än så länge inte får veta vad det är, men det är fortfarande bara mannen, äldste sonen Charlie, den som för mig blivit som en "lillebror", och ett par nära bloggvänner (som inte bor nära mig) som vet vad jag drabbats av. Så jag särskiljer ingen i min omgivning och jag hoppas ingen känner sig utanför. Men jag känner att jag måste göra så här just nu....

Kram ♥