torsdag 16 juni 2016

Arg som ett bi!

Ja, hörrni! Usch, vilket humör jag varit på under det senaste dygnet. Kan lugnt erkänna att jag varit arg som ett bi - verkligen inte avkopplande för kroppen, men något blev helt fel!



Jag var riktigt arg på en av mina närmaste vänner. Kändes inte bra alls. I det här fallet, visade det sig att jag inte hade alla fakta, men innan jag visste det så hade mina tankar flaxat iväg ganska långt. Men när det kom fram så fick jag bättre förståelse för varför det blev som det blev igår. Innan jag visste det så var situationen för mig helt oförståelig, obegriplig och förvirrande - jag fick inte ihop det alls och jag kände mig oerhört sviken av en mycket god vän! Så kan det gå när man inte har tid att prata med varann, utan skickar snabba ofokuserade sms där man inte får med viktiga detaljer som gör att storyn ser helt annorlunda ut.

Men vi har en öppen, rak och djup relation så jag tror vi reder ut det mesta som skulle kunna uppkomma. Tror knappt det går att ha en rakare kommunikation än vi har.
Det kändes oerhört gott när vi rett ut det på telefon idag, för jag vill inte mista en så nära vän!
Nu går vi vidare och vänskapsrelationen är inte skadad av det här - som sagt, tack vare vår öppenhet så reder vi ut det som uppstår. Men usch, det var ett jobbigt dygn eftersom det rörde om ordentligt hos mig.
Så nu vet ni läget! Ni var många som brydde er igår - tack alla för er omtanke, den värmde!



Dags att lämna en rapport angående bostadsanpassningsbygget här. Jag och mannen har ju undrat lite om de har koll på läget. Det är ju faktiskt bara ett par veckor kvar tills allt ska vara klart. Mannen pratade med chefen för byggbolaget igår och vi fick klart för oss att allt är under kontroll. Skönt att höra! Vi har ju själva en deadline då Turbo inte har nånstans att vara på dagtid, bygget måste vara klart tills dess, annars får vi problem. Men nu känns det lugnt.

De största grejerna som inte varit klart är det som elektriker och rörmokare ska fixa med. Så här såg det ut i förrgår morse:



Och nu ser det ut så här:



Elektrikern har alltså varit här i delar av två dagar och fixat sitt, så nu är han klar med alla dragningar. Härligt när det går framåt!
Först idag har jag börjat fundera lite över vissa grejer om hur man skulle kunna fixa det när Turbo flyttat in i sitt eget. Men än vet vi ju inte om han kommer att vilja sova i utbyggnaden direkt eller om han vill vänja sig lite sakta men säkert först. Det ska bli spännande att se hur han tänker där. Naturligtvis får allt komma i hans takt och på det sätt han behöver. Det är inget vi behöver skynda på. Huvudsaken är att jag och mannen kan återta vårt hem när utomstående assistenter är här. Vi känner båda att vi börjar gå på knäna nu och orken börjar sina.

Det får bli allt för idag. Kram på er ♥