Det får bli ett till inlägg med en bild på ett schabbigt hus... Trött, trött.... Men hoppas det kan bli lite bättre inlägg i morgon. Ska iaf ladda för morgondagen som ev vänder upp och ner på mina känslor, men jag hoppas jag står pall. Just nu försöker jag tänka på att det kunde varit värre, och försöker hålla modet uppe.
Nu sover vi på saken!
Kram på er ♥
tisdag 13 december 2016
måndag 12 december 2016
Uteblir
En sammanfattning av helgen skulle jag ha skrivit här idag, men det uteblir. Jag känner mig inte i fas idag. Huset på bilden får representera mig idag - lite vissen och sliten. Men tycker ändå att huset har en viss charm, vilket jag inte har när jag är vissen.... 😆
Återkommer!
Kram!
Återkommer!
Kram!
lördag 10 december 2016
Dagboksanteckning
Detta inlägg skulle egentligen ha kommit igår, men missade det.... ett inlägg som finns med enbart för mitt eget minnes skull och för att jag ska få med det som en liten "livshändelse". Det har med mitt första s k hjälpmedel att göra som jag faktiskt fick hem igår - snabba ryck. Men det är fortfarande ouppackat - jag förtränger det lite till....
Det är bara jag, mannen och "lillebror" som vet vad som döljer sig i den här mycket förvrängda bilden.... så får det förbli ett litet tag till....
Nu tar vi myskväll här!
Kram på er!
torsdag 8 december 2016
Benen undanslagna och ett rop på hjälp!
Idag har jag tagit en dag utan att åka till jobbet. Jag hade en hel del på att-göra-listan som jag var tvungen att beta av. Bl a jobb (haha) och en massa annat.
Ett första hjälpmedel när det gäller min sjukdom, har blivit beställt idag.... Försöker förtränga det så gott det går, men nu är det gjort iaf. Nu får tiden utvisa (om och) när jag behöver börja använda det. Det börjar bli på gränsen nu, känner jag, så det var tvunget att bli överstökat. Så tack för hjälpen, "lillebror"! Bra med någon i sin närhet som är insatt i både det ena och det andra.
Samtidigt blev det som att någon drog undan mattan under benen på mig idag.
Den person som jag alltid vänder mig till inom vården om jag behöver, och som jag har stort förtroende för, kommer att sluta ganska omgående. Har träffat honom för sista gången nu. Naturligtvis får jag träffa en annan person, men huh så läskigt det känns. Jag har ju fullständigt litat på den jag brukar gå till... och det är väl nu och framöver jag som mest skulle behöva honom, antar jag... Bara att hoppas på att efterträdaren är lika bra.
Usch, nu gick luften ur mig lite, men ska försöka att inte måla allting för svart ang bytet.
Annars är det väl lugnt här, efter omständigheterna iaf. Med Turbo får vi förstås vara lyhörda och det är ibland en svår balansgång. Men jag tänker ofta på att vi nu fått ett helt annat liv när han har sitt eget krypin med hjälp av bostadsanpassningen. Är sååå tacksam över hur bra det blev med utbygget, och allt detta med kommunens hjälp!
Med tanke på det så vill jag försöka hjälpa en god vän att hitta ett bra boende för en person med bl a autism. Detta är en person med liknande svårigheter som Turbo - alltså inte alls lättplacerad. Det är ju skillnad på ”autismboende” där man ”buntar ihop alla med samma diagnos under samma tak” och ”autismboende” där man har en pedagogisk kunskap och jobbar med individanpassning. Finns det sistnämnda i någon kommun? En kommunal gruppbostad där man tar hänsyn till individens behov och kan autism. Nån som känner till nåt, eller vet nån som känner till nåt? För behovet måste finnas på många håll i landet.
Är det någon av er läsare som har något att tipsa om, så är ni mer än välkomna att höra av er via kommentar här eller via mail. Detta är lite akut, skulle jag vilja påstå, så tveka inte att höra av er!
Ha en go kväll, fina läsare!
Kram, kram ♥
Ett första hjälpmedel när det gäller min sjukdom, har blivit beställt idag.... Försöker förtränga det så gott det går, men nu är det gjort iaf. Nu får tiden utvisa (om och) när jag behöver börja använda det. Det börjar bli på gränsen nu, känner jag, så det var tvunget att bli överstökat. Så tack för hjälpen, "lillebror"! Bra med någon i sin närhet som är insatt i både det ena och det andra.
Samtidigt blev det som att någon drog undan mattan under benen på mig idag.
Den person som jag alltid vänder mig till inom vården om jag behöver, och som jag har stort förtroende för, kommer att sluta ganska omgående. Har träffat honom för sista gången nu. Naturligtvis får jag träffa en annan person, men huh så läskigt det känns. Jag har ju fullständigt litat på den jag brukar gå till... och det är väl nu och framöver jag som mest skulle behöva honom, antar jag... Bara att hoppas på att efterträdaren är lika bra.
Usch, nu gick luften ur mig lite, men ska försöka att inte måla allting för svart ang bytet.
Annars är det väl lugnt här, efter omständigheterna iaf. Med Turbo får vi förstås vara lyhörda och det är ibland en svår balansgång. Men jag tänker ofta på att vi nu fått ett helt annat liv när han har sitt eget krypin med hjälp av bostadsanpassningen. Är sååå tacksam över hur bra det blev med utbygget, och allt detta med kommunens hjälp!
Med tanke på det så vill jag försöka hjälpa en god vän att hitta ett bra boende för en person med bl a autism. Detta är en person med liknande svårigheter som Turbo - alltså inte alls lättplacerad. Det är ju skillnad på ”autismboende” där man ”buntar ihop alla med samma diagnos under samma tak” och ”autismboende” där man har en pedagogisk kunskap och jobbar med individanpassning. Finns det sistnämnda i någon kommun? En kommunal gruppbostad där man tar hänsyn till individens behov och kan autism. Nån som känner till nåt, eller vet nån som känner till nåt? För behovet måste finnas på många håll i landet.
Är det någon av er läsare som har något att tipsa om, så är ni mer än välkomna att höra av er via kommentar här eller via mail. Detta är lite akut, skulle jag vilja påstå, så tveka inte att höra av er!
Ha en go kväll, fina läsare!
Kram, kram ♥
måndag 5 december 2016
Trevligheter, maraton och kuligheter
Det känns som livet går i 180 och jag vill hoppa av det snabba tåget och ta det lite långsammare. Men hur gör man då? Skulle ju behöva varva ner igen nu, så får försöka beta ikapp det jag måste och sen hoppas jag det blir bättre.
Lite trevligheter var vi ute på i lördags iaf. Eller, mannen var borta hela långa dan, men jag vägrade följa med på en utflykt som var ca sju mil härifrån. Det skulle ta en massa timmar och det hade eg varit väldigt skoj, men jag behövde den tiden på hemmaplan i stället. Mannen har blivit "smittad" av vår äldste son Charlie och var med i en liten turnering gällande ett brädspel. Kul grej, tycker jag! Önskar jag hade tid över så skulle jag ge dem en match.... 😄
Efter turmeringen kom mannen hem med andan i halsen och svirade om. Sen drog vi på lite fest med assistansbolaget - både brukare, assistenter, anhöriga, kontorspersonal m m. Trevligt att kunna sitta och prata lite i lugn och ro, även om det förstås var mycket folk. Men vi i vår sits får så sällan tid att prata med våra assistenter eftersom det inte funkar med Turbo, om det blir snack i närheten av honom.
Igår var det jobb och sen var jag iväg och träffade lite vänner på seneftermiddagen. På kvällen blev det ett oväntat maratonsnack med "lillebror" då jag blev ganska chockad - oj, oj, nödvändigt med stöttning emellanåt! Lite dåligt med sömn blev det allt inatt efter det där. Ett kortare snack idag, men riktigt ordentligt på djupet, och jag får lite dåligt samvete för min urladdning idag som inte var tänkt att komma just den här dagen.... men, men.... jag behövde tydligen få ur mig några djupa tankar och jag tror ändå att det tas emot och förvaltas väl av "lillebror".
Nu ni, tänker jag och mannen ta lite siesta, eller iaf vara hemma en kväll utan några måsten mer än att sköta om Turbo. Det verkar lugnt här så jag hoppas och tror att vi kan få varva ner lite. Så ska man inte tänka i vårt hus, för vi vet så väl hur snabbt det kan vända. Men jag och Turbo har garvat rätt skapligt här nyss. Han är såååå svår att få in i duschen, men nu fick jag in honom på två röda sekunder. Haha, undrar hur jag bar mig åt?!? 😂😂😂 Och det är tyvärr inget som går att upprepa så värst ofta, om ens någonsin, haha! Men lite kul ska man ha ibland!
Kram på er ♥
Lite trevligheter var vi ute på i lördags iaf. Eller, mannen var borta hela långa dan, men jag vägrade följa med på en utflykt som var ca sju mil härifrån. Det skulle ta en massa timmar och det hade eg varit väldigt skoj, men jag behövde den tiden på hemmaplan i stället. Mannen har blivit "smittad" av vår äldste son Charlie och var med i en liten turnering gällande ett brädspel. Kul grej, tycker jag! Önskar jag hade tid över så skulle jag ge dem en match.... 😄
Efter turmeringen kom mannen hem med andan i halsen och svirade om. Sen drog vi på lite fest med assistansbolaget - både brukare, assistenter, anhöriga, kontorspersonal m m. Trevligt att kunna sitta och prata lite i lugn och ro, även om det förstås var mycket folk. Men vi i vår sits får så sällan tid att prata med våra assistenter eftersom det inte funkar med Turbo, om det blir snack i närheten av honom.
Igår var det jobb och sen var jag iväg och träffade lite vänner på seneftermiddagen. På kvällen blev det ett oväntat maratonsnack med "lillebror" då jag blev ganska chockad - oj, oj, nödvändigt med stöttning emellanåt! Lite dåligt med sömn blev det allt inatt efter det där. Ett kortare snack idag, men riktigt ordentligt på djupet, och jag får lite dåligt samvete för min urladdning idag som inte var tänkt att komma just den här dagen.... men, men.... jag behövde tydligen få ur mig några djupa tankar och jag tror ändå att det tas emot och förvaltas väl av "lillebror".
Nu ni, tänker jag och mannen ta lite siesta, eller iaf vara hemma en kväll utan några måsten mer än att sköta om Turbo. Det verkar lugnt här så jag hoppas och tror att vi kan få varva ner lite. Så ska man inte tänka i vårt hus, för vi vet så väl hur snabbt det kan vända. Men jag och Turbo har garvat rätt skapligt här nyss. Han är såååå svår att få in i duschen, men nu fick jag in honom på två röda sekunder. Haha, undrar hur jag bar mig åt?!? 😂😂😂 Och det är tyvärr inget som går att upprepa så värst ofta, om ens någonsin, haha! Men lite kul ska man ha ibland!
Kram på er ♥
lördag 3 december 2016
Förvånad
På nåt konstigt sätt är det förvånansvärt många som kikar in här just nu. Passar på att önska er en trevlig lördagskväll! Själva ska vi ut på lite galej ikväll!
Kram på er!
torsdag 1 december 2016
Blixthalka med sms
Just nu känns det som livet är mer än stressigt. Hoppas det lugnar sig snart, men tror att nästa vecka ska bli bättre.
Idag tog jag en långtur bort till assistansbolagets kontor. Jag behövde skriva på ett papper, så det var bara att bege sig dit. Men vilken tur jag hade som kom fram och som kom hem igen. Totalstopp på vägen pga olycka och det visade sig vara en fruktansvärd plötslig blixthalka. Det hade lika gärna kunnat vara jag som råkat ut för olyckan, för det var riktigt förrädiskt. Tror inte jag varit med om nåt liknande nån gång. Huh....
Väl framme på kontoret blev jag som vanligt väl emottagen. Vet ni att ni är för goa och underbara därborta, allihop?! Även om jag saknar den där "skräddarsydda detaljen" förstås...... (den som vet, den förstår.... Hehe, f´låt, men kunde inte låta bli. 😆)
Hem kom jag igen iaf, och jag är glad och tacksam för det! Jag kom hem med andan i halsen, precis minuterna innan jag skulle lösa av assistent Nisse. Han tecknade till mig att det varit lite dallrigt och oroligt i Turbos kropp idag. Jag fick en förklaring av Turbo på sms sen.....
Jag får säga det att Turbo är fantastiskt duktig på att uttrycka sig i skrift. Han har svårt att prata om sina känslor och vad han tycker och tänker, men däremot går det helt fantastiskt för honom att beskriva det i sms. Jag fick ett lååångt sms från honom idag om en grej som tryckt honom länge - stackar´n! Men nu fick han äntligen ur sig det med hjälp av bokstäver och jag upphör aldrig att förundras över hur bra det blir när han skriver. Man förstår verkligen hur han tänker när man läser orden han skriver. Men tänk att det ska vara så svårt för honom att uttrycka det i ord när man pratar. Sen laddar han alldeles för länge inför att skriva av sig. Men bra att det finns ett sätt att förmedla sig, när han väl kommer till skott. Men innan dess är det mycket oro i kroppen, tyvärr.
Nu väntar bingen för lite sömnladdning!
Kram på er ♥
Idag tog jag en långtur bort till assistansbolagets kontor. Jag behövde skriva på ett papper, så det var bara att bege sig dit. Men vilken tur jag hade som kom fram och som kom hem igen. Totalstopp på vägen pga olycka och det visade sig vara en fruktansvärd plötslig blixthalka. Det hade lika gärna kunnat vara jag som råkat ut för olyckan, för det var riktigt förrädiskt. Tror inte jag varit med om nåt liknande nån gång. Huh....
Väl framme på kontoret blev jag som vanligt väl emottagen. Vet ni att ni är för goa och underbara därborta, allihop?! Även om jag saknar den där "skräddarsydda detaljen" förstås...... (den som vet, den förstår.... Hehe, f´låt, men kunde inte låta bli. 😆)
Hem kom jag igen iaf, och jag är glad och tacksam för det! Jag kom hem med andan i halsen, precis minuterna innan jag skulle lösa av assistent Nisse. Han tecknade till mig att det varit lite dallrigt och oroligt i Turbos kropp idag. Jag fick en förklaring av Turbo på sms sen.....
Jag får säga det att Turbo är fantastiskt duktig på att uttrycka sig i skrift. Han har svårt att prata om sina känslor och vad han tycker och tänker, men däremot går det helt fantastiskt för honom att beskriva det i sms. Jag fick ett lååångt sms från honom idag om en grej som tryckt honom länge - stackar´n! Men nu fick han äntligen ur sig det med hjälp av bokstäver och jag upphör aldrig att förundras över hur bra det blir när han skriver. Man förstår verkligen hur han tänker när man läser orden han skriver. Men tänk att det ska vara så svårt för honom att uttrycka det i ord när man pratar. Sen laddar han alldeles för länge inför att skriva av sig. Men bra att det finns ett sätt att förmedla sig, när han väl kommer till skott. Men innan dess är det mycket oro i kroppen, tyvärr.
Nu väntar bingen för lite sömnladdning!
Kram på er ♥
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










