På väg upp....

Nu tar jag ett djupt andetag och försöker redogöra för den senaste veckan. Jag har ju skrivit väldigt lite här under veckan, för jag har inte haft ork att skriva och fokus har jag behövt ha på annat håll som ni säkert förstår. Nu är jag på väg uppåt igen och ska nog snart komma över ytan efter de här ganska tuffa dygnen. Det började eg i slutet av förra veckan då vi inledde en del dygn då vi hade utomstående assistenter i huset fram till kl 21 flera dagar i rad. Jag visste att jag skulle dippa efter det, eftersom jag inte fixar en så pass lång period som det blev att jag/vi inte kunde vara hemma nåt. Tyvärr blev Turbo labil i samma veva, och det gjorde inte saken bättre.

Efter Oves sena kvällspass här i fredags, var jag tvungen att berätta för Turbo att det blivit ett hastigt byte av assistent till lördagen. Tyvärr funkar det inte så bra för Turbo med så snabba byten även om han tokgillar assistenten som kom på lördagen. Det blir liksom kaos i hans huvud med så snabba förändringar. Men bara att gilla läget förstås även om han mulnade.....

Efter en hel lång dag borta på lördagen kom jag och mannen hem när Timmy skulle gå av sitt pass. Frid och fröjd - som inte varade så länge. Turbo kom helt plötsligt på att han skulle leta fram en gammal dator han inte använt på 3-4 år. Japp, det var bara att ta striden och berätta att den är slängd! Ingen kunde väl ana att han efter flera år skulle komma på att han skulle ha vissa saker som fanns på den!? Den kvällen blev helt förstörd, kan jag säga.....

Sen trodde vi det skulle rinna av till söndagmorgonen, men det hade det INTE gjort. Utbrotten fortsatte. Nej, de här dagarna har inte varit roliga. Det var med blandade känslor vi lämnade över Turbo till assistent Timmy som skulle ha hand om varann i nio långa timmar. Assistenten förvarnades förstås så han visste hur läget var när han kom. Dagen hade gått bra för dem och Timmy vet precis hur han ska handskas med sonen, så det kunde inte bli bättre efter de omständigheter som rådde.
Att vi slängt datorn sitter kvar i Turbo fortfarande så det var en stor miss av mig och mannen. Det kommer att ta tid innan det lämnar Turbos hjärna, har vi förstått....

Till på köpet hittade jag en fästing på mig på söndag förmiddag. Den hade nog suttit där och gottat sig ett tag.... Urrrrk, bläää - tycker de är vidrigt äckliga! En väns sambo var så snäll och plockade bort den på mig och jag är evigt tacksam!
Sen kunde vi åka till vänner i en kuststad och koppla bort allt vad bekymmer heter. Jag trodde inte jag skulle klara det efter den morgonen vi hade, men det gick förvånansvärt bra. När vi åkte hem igen var humöret bättre. Mannen utförde en bedrift på bortaplan där han hade ett uppdrag att utföra. ♥ Fattar inte hur han kunde ladda om och vara alert efter utbrotten Turbo haft i vår närhet.

Ja, där har ni lite förklaring till hur vår senaste vecka har varit och varför jag inte varit på topp. Men så blir det ibland.
Tack alla för er omtanke efter inlägget om min tå/fot som var och är svullen! Trodde inte det skulle bli sån reaktion på det. Men, men, det ska säkert bli bra så småningom.
Jag kan ge er lite bakgrund till den, även om jag inte fattar vad som eg hänt. Efter en skogspromenad för ett antal veckor sen (kanske sex-åtta veckor....) så misstänkte jag något bett eller stick, men förstod inte hur det kan ha gått till då jag haft joggingskor på mig hela tiden i skogen. Detta gick inte över helt, men efter ett tag så träffades den där tån av ett flygande föremål under Turbos ett utbrott..... Det gjorde vansinnigt ont, men reflekterade inte över det så mycket. Smällar åker man ju på emellanåt här. Ja, det är historien. Sen vad som hänt innanför skinnet vet jag som sagt inte.

Nej, nu tar vi fredagsmyskväll tycker jag. Kram på er därute ♥

Svullet

Hm.... ytterligare ett kort inlägg här.... En vän till mig har kommenterat att hon gillar mina bilder jag lägger in här i bloggen. (Tack! Jag blir jätteglad!) Ofta försöker jag förmedla en känsla eller tanke med den, som hör ihop med budskapet i inlägget. Men idag blir det ingen vacker bild, utan en av mina sämsta haha.

Kort och gott tänker jag bara skriva att jag nyss varit ute och gått en halvmil på min redan svullna tå/fot och jag är liiiiite bekymrad över vad som hänt med den. Men, men, jag är som jag är och har gått länge med detta och tänkt att det går över. Nu blir det snarare sämre.... och promenaden gjorde det väl inte bättre, men tyckte jag behövde ut och röra mig och rensa hjärnan lite.

Sorry för en mindre vacker bild ;) 

Jag ska redogöra för historien bakom denna svullnad, i förhoppningsvis nästa inlägg som antagligen kommer att bli ett riktigt gnällinlägg (sorry). Ska bara resa mig lite till först. Vill ju egentligen ha en positiv blogg, men det är inte alltid det funkar.

Kram ♥

Andas....

Kikar in och lämnar ett spår efter mig.... Jag fortsätter på gårdagens tema och bjuder på en lite vissen bild igen. Men det kan vara vackert det med! Och jag kommer igen.... var så säkra! Ska bara andas lite.... får väl köra med djupandning kanske....

Kram! ♥

Sliten och skamfilad

Just nu känns vardagen lite tung och tuff. Vi är inne i en typ av period som jag vet att jag inte fixar så bra. Många timmar att vara hemifrån utan någon dag med andrum - jag vet att jag däckar till slut, när det blir såna perioder. Så att jag dippar nu är inte helt förvånande. Tyvärr sammanfaller detta med att Turbo vände och är otroligt labil. Det har sin orsak och jag ska redogöra för det sen. Men ikväll sparar jag på orden....

Snart är klockan 21 och då kan jag och mannen åka hem. Erik går av sitt pass då, men jag tycker synd om honom ikväll. Hans pass har inte varit lätt! Har haft sms-kontakt med honom några gånger under passets gång.... Och jag förväntar mig inte att vår kväll ska bli lugnare.

I dagens inlägg får en bild på en flugsvamp symbolisera min känsla. Den ser heller inte ut att vara på topp, utan den ser ganska sliten, skamfilad och trasig ut....

Kram, kram!

Skickat via Blogsy

Silvertejp

Det som inte går att laga med silvertejp är verkligen trasigt! Det kör vi med i vårt hem iaf.

Ikväll tejpade jag mattan som "gick sönder" i ett utbrott. Hur nu det går till, men blixtsnabbt gick det iaf!
Men ibland hoppas man det finns undantag från regeln jag nämnde i första meningen....

Som ni förstår är det utbrottigt ikväll. Men de här orden får bli allt från mig idag. Kraften behövs på annat håll....
Kram, kram!

Skickat via Blogsy

En lång dag

Fyyy, vad vi är trötta här, mannen och jag! Det har varit en lång dag idag och vi börjar båda känna att vår situation är näst intill omänsklig. Även om jag inte vet hur det ska gå till så gäller det att bita ihop några dygn nu.

I morse hade jag som vanligt morgonpasset med Turbo och det kräver oftast sin kvinna. Direkt efter att Turbo åkt iväg med Timmy kl 8, så stack jag och hämtade en arbetskamrat. Vi drog iväg en timme bort för att sitta på utbildning till kl 16. En sån där utbildningsdag som mest känns som ett nödvändigt ont. Det är bara att pressa i sig kunskapen även om vi inte brinner för det ämnet. Men vi måste kunna det....

När vi var färdigmanglade åkte vi hemåt igen. MEN jag åkte direkt till jobbet, för hem kunde jag ju inte åka även om kroppen och knoppen skrek efter att få lägga sig på sofflocket. Turbo var hemma med assistent och då får vi vackert hålla oss borta. Kl 21 kunde jag och mannen åka hem då Ove skulle gå av sitt pass. Nu sitter vi i soffan och försöker ladda för att orka ta läggningsproceduren med Turbo. Japp, heja, heja....

Gokväll och kram på er!

Skickat via Blogsy

Arg och irriterad!

Just nu är jag en aning upprörd och irriterad! Ja, jag vet - jag borde inte skriva när jag är uppretad.... Men varför ska det vara så svårt att förstå instruktioner vi ger angående Turbo. Det vi förmedlar är jätteviktigt för att livet ska fungera för honom! Vi försöker inte krångla till saker runt honom bara för att vi tycker det är kul - nej, det är för att han havererar annars. Varför ska det vara så svårt för folk att förstå vilka enorma behov han har?!?

Det är sagt att ingen, INGEN, får komma till stugan vid sjön där Turbo är med en assistent på dagarna, utan att det är förberett! Det har fungerat tills idag! När Turbo klev innanför dörren här hemma i eftermiddag när han blev avsläppt av assistent Timmy, så exploderade han direkt. Jag förstod förstås omedelbart att det hänt något. Som tur var, berättade han vad det var.

Någon hade kommit till stugan och klippt gräset utan att meddela mig så jag kunde förbereda honom innan. Vi har gjort upp att ingenting sånt får ske utan att jag är informerad så jag kan förbereda Turbo ett par dagar innan. Nu ser vi hur det går när man gör på annat sätt. Woosh, vad arg han var när han kom hem!!  Bara att huka sig och göra sig så liten som möjligt..... Bl a detta gick sönder i eftermiddags och det känns helt onödigt!

Kanske finns det en naturlig förklaring till att detta hände, så jag ska väl inte vara upprörd i onödan.... hm...
Jag och Turbo har tagit bilen och åkt en sväng i skogarna ikväll för att han ska varva ner lite.

Ja, ja, det blir en ny dag i morgon med nya tag.
Gårdagen var hektisk och intensiv. Jobb på förmiddagen och sen tryckte jag in en akuttid för mig för att fixa till mig lite. Dumt av mig kanske, men jag ville få det gjort igår. Sen upp från britsen, där jag legat stilla 1,5 timme, och iväg för att hämta mannen som var kvar på jobbet. Vi skulle åka en del mil och ha en träff med assistenterna och verksamhetschefen. Det blev några goa timmar med fina assistenterna Timmy och Ove och härliga verksamhetschefen Kent.

Det blev både allvarssnack och en hel del garv. Assistenterna pratade minnen de fått med Turbo och det är jätteintressant för mig och mannen att höra. Härligt är det också att höra att de trivs att jobba med Turbo och har roligt på sitt jobb. En härlig humor finns i alla dessa killar och de är helt underbara allihop. Tyvärr saknades Erik och Nisse som hade förhinder. Men, men, det blir fler gånger.

Timmy och Ove är suddade, eftersom jag missat att fråga om lov att lägga ut dem här. Mannen och Kent vet jag är med på noterna. :)

Jag och mannen känner oss iaf lyckligt lottade över att ha ett så fint gäng omkring oss och framförallt Turbo. Önskar att alla fick ha det så här bra, med förstående personal runt sig! Det betyder så mycket! Dessa killar är guld värda för oss!

Nä hörrni... en natts god sömn på det här skulle sitta fint! Kram på er ♥