HVB-hem ?

I förrgår (torsdags) var det så mycket känslor i kroppen. Det blev en lång dag, med alla möjliga och tänkbara känslor inblandade. Ibland måste man fatta beslut som man egentligen inte vill, men som bara är tvunget att göra för Turbos och familjens bästa. Hjärtat, viljan och känslorna skriker en sak, men förnuftet säger en annan sak – då blir det rejäl konflikt inombords. Men förnuftet måste få segra i det här fallet, även om det inte är lätt. För att prata klarspråk, så är det fruktansvärt svårt och känslomässigt jobbigt! Livet tar ibland vändningar man inte är beredd på och då är det svårare att hänga med. 

Ett telefonsamtal måste göras i torsdags, ingen idé att dra på det för det blir bara värre. Efter samtalet så låg mina känslor utanpå och dallrade. Jag var långt ifrån på topp, men det måste bli så här.

Som om det inte var nog så fick Turbo ett megastort utbrott på tidiga kvällen. Mannen svarade på ett telefonsamtal och råkade säga en mening som Turbo inte förstod innebörden av. Jag och mannen är rätt slutkörda just nu och går på knäna, så det är inte konstigt om det blir hjärnsläpp nån gång. Det var precis vad som hände, men är man i närheten av Turbo så måste man hela tiden vara på topp för att inte klampa i klaveret – rätt omänskligt i vår sits då vi inte har avlastning som vi borde.

Utbrottet resulterade i att vi hade glassplitter i hela TV-rummet, köket, hallen och hela verandan. Storstädning var väl inget jag orkade just då, men en nödvändighet. Vet inte om ni kan föreställa er hur det ser ut med smått glassplitter över stora delar av huset..? 

Som ni förstår så var det en torsdag som går till historien. Men jag måste försöka fokusera på det positiva som vi ändå hoppas på, nu när vi tagit det beslut vi tagit. Det blir några spännande månader nu. Återkommer om det mer senare.

Men det var inte det jag egentligen tänkte skriva om idag. Jag tänkte skriva om vad som händer i kommunen och hur läget är just nu.

Som jag skrev tidigare, så har Turbo fyra dygn/månad med korttidsvistelse beviljat sen årsskiftet. Tidigare och under många år har han haft åtta dygn/månad. Att det blivit sån drastisk skillnad beror på att vi har ny LSS-handläggare och det har kommit nya chefer ovanför honom - sen skriver jag inte mer om det här och nu... Vi har iaf överklagat till förvaltningsrätten om att vi ff är i behov av åtta dygn. Muntlig förhandling väntar där om några veckor.

Men sen årsskiftet så verkställs inte beslutet alls! Det innebär att Turbo ska klara sig själv under åtta dygn i månaden, vilket inte finns på kartan att han klarar då han inte klarar sig mer än några minuter ensam och då är det en chansning på att inget oförutsett får inträffa under de minuterna. Därav går jag och mannen på knäna eftersom avlastning saknas helt. Assistanstimmar har vi så vi kan sköta våra jobb utanför hemmet, men inte mer än så.

För några veckor sen blev jag och mannen kallade till möte med cheferna för korttids. Nu hade de en klar lösning angående hur de skulle verkställa beslutet på fyra dygns korttidsvistelse som de ville presentera för oss. Vi tyckte det hela lät konstigt, i o m att vi alltid varit involverade och tillfrågade i planeringsstadiet tidigare. När vi kom till mötet satt en annan man där också, som senare blev presenterad. Han började prata om ett ställe ca fem mil bort. Vi satt i nästan 2,5 timmar och pratade, men på slutet hängde jag och mannen inte med riktigt… Den främmande mannen ritade upp ett scenario om att Turbo skulle bo på stället på heltid – om ett halvår!! Vi har inte ansökt om något boende! Vi har ett beslut på fyra korttidsdygn och det var det vi trodde vi diskuterade. Jag och mannen lämnade mötet en aning förvirrade.

Så snart vi kommit ut från mötet så googlade vi ang stället och fick upp att det verkade vara ett HVB-hem. Ingen nämnde ordet HVB-hem under mötet – varför?! IVO upplyste senare om att detta hem inte ens har tillstånd att bedriva korttidsvistelse. Och om man ska ta emot en individ på HVB-hemmet, så behöver man ha ett SoL-beslut och inte ett LSS-beslut som Turbo har! Ni förstår säkert att förvirringen var total för oss. Vad menade kommunen nu??

Vi beslutade ändå att vi skulle besöka stället som vi sagt på mötet. Kanske fanns det en lösning där som vi inte såg. Men mannen tyckte att jag skulle ta med mig den assistent jag tidigare kallat Kent här på bloggen. Så han och jag åkte dit och det skrev jag om i detta inlägg.

Det var som vi trodde – ett HVB-hem med krav på SoL-beslut för individen!! Jag var verkligen sååå besviken och undrade vad kommunen håller på med. Jag och mannen har haft känslan under ett par års tid, att kommunens chefer vill ha bort Turbo från kommunen för att slippa bekymret. Återigen verkar det lysa igenom. Kosta vad det kosta vill, tydligen! 😥 Nu ville vi ha ett besked av cheferna för korttids, om vad det här var frågan om.

Vi fick till ett möte med högsta korttidschefen. Han säger att han inte visste att det var ett HVB-hem 😲!! När jag konfronterade chefen för HVB-hemmet om varför det inte nämndes under det första mötet, så säger han att han trodde vi var informerade om det av chefen för korttids! Här skyller man alltså på varandra och ingen tar ansvar. Vem ska vi tro på?? Var det en fälla för oss att gå in i? Eller var de ovetandes om hur det låg till? Men kommunen måste väl ändå vetat att tanken var att Turbo skulle bo där om ett halvår, eller?? Annars skulle de ju ha protesterat under det första mötet vi var på, där den främmande mannen ritade upp scenariot. Kommunen - skulle de sen fixa ett SoL-beslut utan att vi ansökt, eller hur tänkte de att det skulle gå till?? Kan man som kommun ha långa förhandlingar med ett ställe utan att helt förstå vad det är för ställe man har kontakt med och utan att förstå vilka kriterier som ska vara fyllda? Frågorna är många som ni förstår och förtroendet är väl inte på topp. Jag får absolut inte ihop ekvationerna! 

För den oinsatte kan jag nämna att HVB-hemmet för Turbo skulle vara ren katastrof. Hemmet är säkert bra för den rätta målgruppen, men definitivt inte för Turbo med de diagnoser han har. 

Det var en del tankar om verkställighetssidan. LSS-sidan då? Ja, där är förtroendet ungefär på samma  nivå – men det är en annan historia…

Som avslutning... I höstas och vintras bestämde jag mig för att jag denna våren/sommaren skulle försöka satsa på lite plantor ute i trädgården och göra liiiite fint iaf. Tid, ork och intresse saknas, men jag skulle ändå göra ett försök, tänkte jag. Nu vet ni att inget löst sig till det bättre så vi får se hur det blir med den saken. I torsdags köpte jag ändå en pelargon som en början. Mannen och Turbo frågade om den enda pelargonen skulle lysa upp HELA trädgården?! Haha, ja som sagt så är det en början. Blir det bara den, så får den lysa upp tillvaron. 😂

Årets pelargon "Astrid"

Kramar till er därute 💟