"Ja ä inte bitter"

 

Fy, vad jag är sliten och slut och mannen likaså! Jag och mannen har jobb att sköta (egna företagare med anställda, och det är ingen piece of cake), massor av tid har också gått åt till att maila, skriva, leta efter info, lagar, skriva överklagan hit och skriva överklagan dit, m m. Allt detta sker nu när de dragit in vår avlastning åtta dygn/månad. Dessa åtta dygn betyder delar av 16 arbetsdagar/månad. Och nä, vi kan inte bara frånvara från jobbet så det är bara att jobba kvällar, helger och nätter. Tack snälla kommun! För att citera en kändis: ”nä, ja ä inte bittär”!  

Usch, vilken kamp! Har aldrig varit med om maken. Nu har jag skickat ett brev till annat ställe idag och även ett mail till kommunen. Det blir det sista för nu. Nu får vi se om de är villiga att göra det de är skyldiga att göra. Här är en familj som håller på att gå sönder och kommunen följer inte ens lagen – allt för att spara pengar, känns det som. Nu är vi kanske endast EN arbetsdag från att trycka på knappen till media. En sista chans har kommunen fått, via mitt mail idag, sen finns ingen återvändo. Men det vet de förstås inte om, att om jag får negativt besked efter det mailet så kablar vi ut detta. Jag har svart på vitt på vissa saker som skulle bli stora rubriker. Ingen väg vi vill gå egentligen, men, men... 

De senaste veckorna har inte varit roliga, de är som en dimma. Jag har stuckit huvet i sanden och bara malt på, både dag och natt. Omänskligt och det är ett under att kroppen håller så pass som den gör än.

För mig är det ofattbart hur man kan få anställning som chef och ha med människors öde att göra, när man inte förstår sig på de diagnoser man har att göra med. Att säga att Turbo ska klara sig själv åtta dygn/månad när han knappt klarar en kvart ensam – får ni ihop den logiken? Det får iaf inte jag.

Det här inträffade när någon av misstag knackade på hans ytterdörr:

Jodå, han klarar sig utan tillsyn under åtta dygn/månad! Det spelar ingen roll hur många bilder från utbrott jag visar, så förstår de inte ändå.

Jag kan visa en till bild om ni vill se och försöka förstå, det som inte LSS-avdelningen förstår.

Detta är sånt som händer av saker som vi andra tycker är banala, men inte Turbo för han har svår autism…. Jag känner att jag skriver av ren irritation här, men jag tror ni förstår.

Dessutom kan inte sonen laga mat till sig, men ensam ska han var i åtta dygn/månad.

Tack vare att Turbo haft vägledning och tillsyn från människor som har kunskap om autism och hur just han fungerar, så är han där han är idag. Jag är så tacksam för allt stöd och den lotsning han fått genom livet. Men nu kan man rasera allt på en dag, om kommunen i dagsläget får bestämma. Vi kommer att anlita proffshjälp för att försöka få ordning på den här härvan. Men det är inte kul nånstans.

Igår var jag i kontakt med IVO om en detaljfråga i ärendet. Där kommer det fram att kommunen bryter mot lagen. Allt för att spara pengar antagligen, och vi som familj får ta stryk. Bara jag hinner andas lite så ska jag ta tag i att skriva en anmälan till IVO. Den anmälan kommer att bli lååååång – jag har massor som inte känns ok.

Oj, vad mycket negativt det blev här. Men vet ni - snön var så vacker i morse när jag skulle till jobbet så jag kunde knappt med att sopa av bilen! ⛄

Snökram på er!