En enorm känslovecka

Ytterligare en vecka har gått och jag tror det varit den mest känslosamt jobbiga vecka på år och dar. Haha, varför kan livet inte vara lugnt och bara flyta på?!?

Ja, ja, lördagen var iaf en mycket trevlig dag även om jag strejkade från förmiddagens inplanerade aktivitet. Det hade varit ett turbulent dygn med Turbo på korttids och jag var helt slut efter det, så jag var tvungen att vila mig lite på fm. Men sen slog jag följe med mannen och övriga gänget på det som var planerat. En härlig dag med en massa vänner, även om ett par nyckelpersoner saknades! 

Men sen när tisdagen kom.... Den dagen började bra, och jag var på lite spexhumör. Tidigt på morgonen hade jag min sista smärtsamma behandling att ta mig igenom, men glad att det är över för den här gången. Senare under fm fick jag mig en chock och det blev ett, minst sagt, urjobbigt dygn. 

Jag var nära att mista en mycket nära vän. 😠 En person som jag pratar med var och varannan dag, och som blivit den (förutom familjen) som jag ventilerar ALLT med och har gjort de senaste åren. Att risken fanns att mista en sån person ur sitt liv, ja, det var en pärs kan jag lova! 💔 😢 Tur att mannen fanns vid sidan, men det blev inte mycket jobbat för oss under det dygnet. Vi gick flera gånger åt sidan från jobbet för att få ur oss lite känslor åt alla håll och kanter. Efter drygt ett dygn var faran över, så på onsdagskvällen kunde vi alla pusta ut. Torsdagen vaknade jag och var sprudlande glad - jag hade kunnat krama hela världen, så glad var jag! 💚

Torsdagen var också händelserik. Jag körde bl a upp min frissa från sofflocket. Ett litet missförstånd orsakade detta. Hon hade brutit nyckelbenet för 2,5 vecka sen så hon jobbade inte just nu. Men hon hade sagt att ska hon ta en enda kund så var det mig hon skulle ta. Haha, vad vi flabbade! Hon var inte kurant och klarade inte alla rörelser så jag låg halvt nedhasad i stolen emellanåt. Jag tvingade henne naturligtvis inte att utföra detta, jag hade fått vänta om det var så. Men hon propsade på att göra det som gick och hon lyckades genomföra det jag var inbokad för. En prestation kan jag säga!

Senare under torsdagen hade vi ett spännande möte på jobbet lite i smyg. Och det här är lite lustigt. Idag fick jag en påminnelse på ett forum att det var exakt ett år sen som jag och mannen firade att vi tagit steg ett i en förändring som gäller vårt företag. 

Denna planerade förändring grusades för två veckor sen och det blir inte som vi tänkt oss. Det var som att benen slogs undan på oss. I det läget kändes jag mer positiv än mannen, men jag försökte peppa. Kanske var vår plan inte den bästa, utan ur detta negativa kanske det kommer något bättre. Och nu har vi nya och andra planer som är riktigt spännande! Som sagt, det blev ett långt "hemligt" möte på kvällen och vi är otroligt hoppfulla! Vi vågar inte knysta nånting om vad det gäller, för rykten går så snabbt och det är inte alltid de är sanna. 

Under fredagen var det dags för nästa möte och nu gällde det Turbo och hans vistelse på korttids. Det blev ju ett mycket akut läge förra helgen och vi måste komma fram till en lösning snabbt nu. Ett extremt våldsamt utbrott i torsdags förra veckan resulterar nu i att han inte får komma tillbaka till sin lokal på korttids. Kan tyckas vara ett märkligt beslut, men det finns omständigheter som gör att det måste bli så. Sen kan man tycka att man kunnat förutse detta och orsaken till det senaste utbrott hade kunnat förhindras med lite framförhållning. Tyvärr blir det Turbo som allt går ut över i slutänden och det är tragiskt.

Men, men, nu är läget som det är och vi måste alla göra det bästa av den uppkomna situationen. Cheferna har diskuterat fram och tillbaka och vi vet alla att det kommer att bli stora förändringar för Turbo framöver, både när det gäller personal och lokal. Pga personalförändringar som vi visste om sen innan det här hände, så förväntar vi oss en jobbig period med många utbrott och att i det läget sätta honom i en helt främmande lokal helt plötsligt och utan förberedelse... nej, det vill vi nog helst undvika. Skönt när cheferna ser till Turbos bästa i det här läget. Beslutet de tagit är att korttids kommer att verkställas i hemmet under en ganska lång period nu. Inte helt optimalt för vår avlastnings skull, men det bästa för Turbos skull när det ändå kommer oundvikliga förändringar. 

Det var dagens rapport! Är det någon som tycker att den har ett händelsefattigt liv så kan ni ju alltid byta med oss. 😉

Men hörrni... vad är det här?? Har jag fått skrivarlusten tillbaka?? 😲

Ha en fin lördag! Kram! 💗