Idol-final 2017

Skrivarlusten finns inte just nu, jag har tydligen fokus på annat håll. Men jag måste ändå försöka få ner här lite grand om vår utflykt för ett par veckor sen med Turbo, så det hamnar på rätt år. En utflykt som var heeeelt otrolig, om inte helt omöjlig egentligen. Jag, mannen, Turbo och assistent Kent tog en weekend i Stockholm. Egentligen så gick många saker fel under resans gång, en hel del incidenter blev det. Men med en trygg assistent och en Turbo som fullständigt litar på Kent, så löste allt sig till slut ändå, på ett eller annat sätt. 

Turbo och Kent tog flyget upp till Stockholm. Jag sitter helst inte på samma plan som dem, så jag och mannen tog tåget upp. När killarna skulle checka in på flyget, så upptäckte man att Turbos fidget spinner låg i handbagaget. Inget man får ta med sig på flygplanet förstås - inte med de spetsarna som är riktigt vassa!! 

När de åker fast för en sån här grej, så vill det till att Kent finner sig väl i situationen och att Turbo känner fullständig trygghet med den han har med sig. Fidget spinnern är inget de bara kan kasta (Turbo skulle få spelet då) så den måste förstås tillbaka till bilen. Phu, att hinna det också!! 🏃

Väl ombord så kom de lyckligt iväg och landade i Stockholm efter en stund. Samma kväll skulle vi försöka oss på det omöjliga - att ta med Turbo till globen och se idolfinalen! Jag kan erkänna att jag  var rejält skeptisk till detta från början. I hemlighet fixade jag en back-up-plan så storebror Charlie skulle stanna med Turbo på hotellrummet om det krisade och Turbo backade ur innan vi kom iväg till globen. Men vi kom iväg alla fyra! 

Vi hade platser bokade som var anpassade till Turbos behov, MEN, när vi kommer fram så blir vi stoppade. Det visar sig att avdelningen där vi har fått platser, den avdelningen har man stängt av! Nu kunde vi hamna var som helst, mitt i nån rad el dyl. Vi som hade platser längst fram på sektionen så Turbo inte skulle ha någon framför sig - suck! 

Jag och mannen gick iväg till nån typ av reception för att få andra anpassade platser, medan Kent fick vänta med Turbo i röran. Tur vi är vana att snacka för Turbos skull, så till slut lyckades vi få nya platser utan att ha nån framför oss och heller ingen utanför oss. Det blev kanonplatser! Vi hamnade bakom mixerborden och det blev extra intressant inte minst för Turbo som fick lite teknik att kolla in. 😀

Det se ut som vi sitter på ”plattan”, men vi sitter näst längst ner på läktaren längst bak. Raden längst ner är alltså tom, det går inte att sitta där eftersom mixerborden skymmer sikten helt och hållet. Sååå perfekta platser vi fick till slut, men det var lite svettigt innan allt löste sig. Omändringar och osäkerhet är inget bra läge när man är ute med Turbo. 

Här kommer lite blandade bilder från idol-finalen som vi fick uppleva på plats! 

När finalen väl var slut, så hade vi förberett Turbo på att vi sitter kvar och väntar tills de flesta lämnat globen så slipper vi trängas. Och vår plan gick hur bra som helst. Vi tog oss ut fint och försiktigt bland de sista då allt lugnat sig. 😊

Morgonen därpå får jag sms från Turbo och jag förstår att det är labilt. Kent och Turbo har sovit lite för länge så Turbo hinner inte i ordning innan frukosten stänger på hotellet. Kent rusar ner och jag hjälper honom att rafsa ihop frukost till dem, som de kan äta på rummet. Allt löser sig förstås, men det är små incidenter som lägger sig på hög i Turbo. 

Mitt på dagen hade vi bestämt träff med storebror Charlie och ett av våra barnbarn. Vi käkade på ett lite lugnare ställe i ett litet köpcentrum. 

Allt gick bra, men mot slutet så kom Turbo fram till mig och sa att han ville därifrån direkt. Då blev det för mycket för honom. Fantastiskt bra gjort att han kunde säga ifrån själv, innan det blev utbrott av det. Turbo och Kent tog sig tillbaka med tunnelbana till rummet, sen blev det rumsmys för dem en stund. Jag löste av Kent på em så han och mannen fick lite slappatid för sig själva och jag fick mysa med Turbo. 

När mannen var ute och gick på fm, så stötte han ihop med ett par släktingar som också varit på idolfinalen. Vi bestämde att vi skulle gå ut och käka tillsammans på kvällen. Inget som Turbo följde med på förstås, han behövde lugn och ro så han och Kent var kvar på rummet resten av dagen och kvällen. Jag och mannen fick en trevlig kväll ute. 

Dagen efter var det dags för hemresa. Jag och mannen tog tåget och Kent och Turbo tog flyget igen. Vad tror ni händer denna gången då. Jo, Turbo fastnar i kontrollen där de tar stickprov för drogtest!! Ja, men det är väl lika bra att ta allt på en gång så har vi klarat av det här också. 😜 Med Kent vid sin sida så klarades detta också av. 

Som avslutning på resan, ville Turbo att vi skulle stråla samman på Burger King och äta därinne. Vi ifrågasatte verkligen om han skulle klara det, men han ville att vi gjorde det. Men efter att vi ätit upp så kom det ett utbrott därinne. Inte alltför roligt förstås... Väl hemma så lugnade det ner sig, men helt klart behövde det ut lite saker efter resan som såklart var ansträngande för Turbo. Det blev ju många incidenter under resans gång som skulle lösas och det blev förstås extra orosmoment för Turbo. Men med rätt personer omkring sig så gick det ändå så bra det kan gå. En stor eloge till Kent som orkar med såna här dygn - han är inte direkt utvilad efter dessa dygn! Känselspröten är ju ute hela tiden, aldrig slappna av. 

Jag brukar alltid skriva en årskrönika och lägga ut på nyårsdagen. I år är den inte skriven än, inte ens påbörjad så vi får väl se när den dyker upp. Nu är f ö min time-out-tid från jobbet slut, så vi får väl se hur mycket tid jag kommer att ha framöver att skriva på. Fokus får först och främst läggas på det viktigaste i vardagen. Tiden jag varit från jobbet har varit nyttig för mig...

Kramar ❤️

Lite turbulent

Jag vet snart inte var jag ska börja skriva, men försöker väl få till en liten rapport här idag. Det senaste har det varit lite turbulent och humöret är inte på topp. Dagen i förrgår blev ingen höjdare. Efter att lite snabbt pratat med ”lillebror” på självaste julafton, så insåg vi att vi måste ha ett akutmöte som i förrgår (juldagen). Vi bor inte precis grannar så vi försökte hitta ett öppet ställe nånstans mitt emellan oss och det blev ett så charmigt ställe som McDonald’s. 😉 Vi hade bara en kort stund på oss för ingen av oss hade tid med detta egentligen. Ett stressat och pressat ämne avhandlade vi och sen var nog ingen av oss på topp... Men vi gjorde ändå det bästa av situationen och ett nytt möte lär det bli rätt snart. 

När jag kom hem sa jag till mannen att jag var rädd för att jag inte skulle vara världens bästa assistent till Turbo, eftersom jag inte var på topp. Man måste alltid vara på topp när man är i närheten av honom, annars kan man lätt trigga till utbrott. Och utbrott är det sista man vill lotsa någon igenom när man själv inte är alert. 

Timmarna gick och jag gjorde det jag måste, men mitt i natten kom det ändå ett utbrott från Turbos sida. 😕 Jag försökte vara lite pedagog och gick igenom schemat för de närmaste dygnen. De ser lite annorlunda ut mot de brukar vara, och då var det någon detalj som inte alls föll Turbo i smaken. Men med extra helgdagar och mellandagar och allt vad det kan vara, så är det ofrånkomligt att det blir lite annorlunda. Jag bet ihop och sopade upp spillrorna sen. Jag kom i säng kl 01:00. Sov tre timmar, sen blev jag väckt av Turbo! Efter den där dagen ville jag sova, men inte! Efter det där scenariot blev det kanske en timmes sömn för mig. Gäsp!! 💤💤

Vi har ju en specialare just nu. Eftersom det strular på korttids med sovtider och vakentider och personalens arbetstid, så har LSS-handläggaren gjort ett tillfälligt beslut. De korttidsdygn som ligger på vardagar är omgjorda till assistanstid och sker alltså på hemmaplan. Vår klippa till personalkille på korttids har sagt ja till att ta dessa dygn hemma. Vi får se vad som händer i förlängningen, men helt klart så behöver vi avlastningen... 

Kram på er alla ❤️

ALLT och lite till

Vad dagarna springer iväg här... Jag skulle för länge sen ha rapporterat om förrförra helgen som blev väldigt speciell med Turbo. Men det har inte varit läge för mig att få ro och skriva än. Och denna veckan.... mannen tycker att jag pressar in ALLT och lite till nu under min sista time-out-vecka från jobbet. 

Igår var jag för tredje gången på massage för min onda nacke och axlar. Massören har fått en pansarquinna att mjuka upp. 😂 Men de ska inte alltid ha det så lätt. 😉 

Idag har jag varit på en helt annan slag av behandling, så just nu mår jag inte alls bra. En sån VIDRIG SMÄRTA under behandlingen... 😵 Hon som utförde behandlingen på mig, berättade att hon väntar på att få bli sövd för att genomgå detta - hon fixar inte smärtan! Tack för den upplysningen, jätteuppmuntrande att få höra detta precis innan jag ska plågas. 😉 Yr och illamående är jag just nu, eftersom kroppen är rejält chockad. Men det går över och jag kommer att skratta åt detta om ett tag, det vet jag. 😜🙃

Men jag lever faktiskt på den underbara stund jag fick med kameran igår när jag var på väg hem från massören. Det var inte meningen från början, men jag fick för mig när jag åkte hemåt att jag inte skulle köra motorvägen utan köra småvägar en bit. Hittade en sjö som såg intressant ut och där nånstans efter skogsvägen, hittade jag ett övergivet hus på en kulle. Ett helt fantastiskt läge! Tyvärr var huset bortom all räddning, men tomten köper jag gärna och bygger ett litet charmigt hus på! Jag blev helt kär! 💕 Jag tog en print screen på kartan i mobilen så jag ska kunna hitta tillbaka igen. För som vanligt när jag åker med kameran i högsta hugg så vet jag aldrig vart jag är när jag kört en bit in i vildmarkerna. 😂

(Och nej, jag har inte varit in i huset! Bilden på köket är taget genom fönstret som inte hade någon ruta kvar.) 

Detta blev en kort och snabb fototur, men oj så härlig och faktiskt hjärnrensande också. 

Kram på er ❤️

Spänningar...

En liten och snabb sammanfattning av den senaste veckan, får det bli nu. 

Helgen som gick var härlig. Vi hade t o m tillfälle att gå bort till goa vänner. Vi har försökt länge att få tiden att klaffa, men inte förrän nu funkade det för oss. Turbo var på korttids i helgen och det är ju endast då som vi kan komma bort på det här sättet. 

Sen har veckan rullat på. Den där bjudningen var så skön att komma iväg på - både allvar och även skratt så magmusklerna var helt körda efteråt. 😀 Det där lever vi länge på! 

I veckan var det dags igen för nattligt utbrott för Turbos del. Det var mitt i natten och jag hade sovit en liten stund. Jag flyger upp ur sängen och rusar ner till honom i en väldig fart. Yrvaken försöker jag lugna Turbo och sen är det bara att sopa upp spillrorna som blivit. Sen är det inte bara att gå och lägga sig och somna om snabbt - jag måste se till att Turbo har landat ordentligt först och sen tar det sin lilla tid för mig att komma ner i varv också. Den natten blev ganska förstörd... och dan efter fick vår fantastiska, men strängt upptagna elektriker komma och fixa uttaget så vi fick tillbaka internet som är så viktigt i vårt hus. Kontakter och uttag hade fått sig en rejäl omgång på natten! 😕

Till på köpet mådde jag inte så bra. Hade ont i nacke och axlar efter en oro som satt sig rejält där. Sånt brukar gå över av sig självt, men inte denna gången. Tack vare den kommande helgens bravader, så kände jag att jag behövde åtgärda det onda. Tack vare ”lillebror” så hamnade jag hos en massör som skulle vara väldigt duktig. Och det var hon också, men min nacke, axlar och rygg var nog spänd i överkant så det var inte en dag för tidigt att hamna där. 

Jag var så exalterad över mötet med massören och nån mer där, så jag missade totalt att fota. Då förstår ni hur uppslukad jag är över situationen, när jag glömmer kameran! Masserad blev jag, men det behövs fler gånger innan jag är bra kan jag säga. Bättre är det allt, men långt ifrån bra. 

Mitt i allt så strular korttids fortfarande. Vi trodde att den provisoriska lösningen skulle vara igång fr o m denna veckan men det återstår lite formalia. Därför behövde jag hämta hem Turbo i onsdags kväll från korttids. Halvdöd satt jag i bilen och väntade sent på kvällen innan de kom ut och vi kunde åka hem och fortsätta med kvällsproceduren. Slitsamt faktiskt! 

Problematiken bottnar i att Turbo inte kommer i säng i tid på kvällarna (vilken tonåring gör det?) och personalen har vakentid till kl 00:00. Sista ordet är fortfarande inte sagt i ärendet, så vi får se hur det slutar. Jag och mannen behöver avlastningen och Turbo behöver miljöombytet. 

Nu väntar nya spännande äventyr idag! Oj, oj! 

Kram på er! ❤️

Kort och spontant

Jag skriver ett kort, snabbt spontaninlägg här, för jag tror inte jag hinner med mer idag ändå. 

Här händer det grejer denna veckan. En massa strul, bl a med kommunen ang korttids som jag hoppas löser sig annars vet jag inte..., frågetecken kring blivande tillfällig assistent, strul med kroppen som gjort ont så jag helst velat försvinna (fått hjälp nu så det ska nog gå över), strul på jobbet så jag har fått jobba åt någon annan plus mitt eget. Den här veckan går till historien och än är den ju inte slut - var det nån som viskade nåt om att ta det lugnt?!? 

Förtydligande av allt strul kommer kanske i morgon. 

Kram på er så länge ❤️

Utpumpad

Tack för er respons på mitt förra inlägg. Sista ordet är inte sagt än angående problematiken på korttids och jag lär återkomma om det. Under tiden kommer en provisorisk lösning att börja i nästa vecka. Ska förklara för er när jag har svart på vitt att det blir som vi planerat. Turbo är fortfarande lyckligt ovetande om strulet.

Veckan har rullat på här och mötena har fortsatt. I onsdags kväll hade jag ett möte med "lillebror" igen. Det är intensivt nu... och ganska tufft med den "match" vi går. Det är både tårar, ilska, skratt, en hel del allvar, men även skämt inblandat annars överlever man inte. Som sagt, en tuff match, men jag är född envis och det är ett MÅSTE att vi ska lyckas, nåt annat finns inte på kartan.

Sen kom torsdagen och då strejkade min kropp helt och hållet. Det var längesen jag var så utpumpad som jag var då. Mötet tog hårt.... men det är inte konstigt, då vi avhandlade en hel del saker varav vissa var jobbigare än andra. Mentalt slut, kan jag säga!
Mannen har mer än väl godkänt detta "projekt", men valt att ställa sig lite på sidan om eftersom vi båda inser att jag är den som är lämpligast som drivande person här, tillsammans med "lillebror". Vi har kastat oss in i en grej där jag måste vara den drivande personen - helt och hållet emot min personlighet, så det är extra tufft för mig. Men nu finns ingen reträttväg utan vi måste fullfölja det vi påbörjat... eller jo, reträttvägar finns det väl alltid, men det skulle verkligen inte bli så bra i det här fallet.

Så kan det vara, men nya tag igår och efter att ha pratat igenom ytterligare en detalj med "lillebror" så kände jag att jag kunde lägga allt jobbigt åt sidan, iaf för stunden. Därmed kunde jag slappna av och kände mig efter hand piggare.

Mannen har varit bortrest i jobbet under ett par dygn, så vi har fått pussla lite här hemma. Jag blir lite strandsatt med Turbo när jag inte har någon bil. Det är nästan ett måste att ha bil tillgänglig när man har hand om Turbo. Det märks på honom också att han blir osäkrare vid såna tillfällen. Vi borde absolut ha två bilar för att minimera risken för utbrott hos honom. Det har hänt att bristen på tillgång på bil, har orsakat utbrott.

Nu är han iaf på korttids sen igår em. Igår kväll när jag kom hem från jobbet så kändes det sååå välbehövligt att huset var tomt, så vi slapp gå och spänna oss för vad som kunde hända och vad vi behövde rycka ut på. Dessa korttidsnätter är så välbehövliga för oss. Det går inte att beskriva känslan av att kunna slappna av helt och hållet i soffan eller var man vill vara. Efter den här veckan var känslan helt obeskrivlig!

Idag var det dags att ta iväg katterna på vaccinering. Vi har under de senaste åren varit bortskämda med att det kommer en veterinär till vår lilla håla. Där är det drop in, så det har varit väldigt smidigt. Vår ena katt vill absolut inte åka bil, så detta är en kanonbra lösning.

Nu är det snart kväll och då ska vi iväg på lite roligheter.

Önskar er alla en fin lördagkväll! Kram på er! 💗