Upp... och ner....

Här tuffar det på med inskolning av nya assistent Jim. Han har nu jobbat sitt första pass på egen hand med Turbo och det ser ut att ha gått bra. Det är viktigt att det blir bra det första, och nu kan vi pusta ut så långt iaf. Sen får vi hoppas att fortsättningen också flyter på som det ska. Det är förstås aldrig smärtfritt i början med nytt ansikte för Turbo, eftersom det tar tid att lära känna honom. Det är många små detaljer att komma ihåg för de nya.

Problemet med korttids fortsätter och vi fortsätter med vår provisoriska lösning. Den är inte helt optimal eftersom den blir extra slitsam för oss föräldrar, men den är bättre än inget. Ett akutmöte är inplanerat i det snaraste, så får vi se vad vi kommer fram till där. Som tur är har vi en hel del bra chefer i den här kommunen, så det ska nog inte vara omöjligt med en lösning - eller.... det måste bli en lösning på det hela för både Turbos och vår skull!

Den här dagen har varit lite upp och ner för mig. Fick ett tråkigt besked som gjorde att jag sjönk lite. Men det är ändå inte nattsvart så det finns ändå positiva saker i det hela, om vi nu ska försöka leta på glädjeämnen mitt i allt. Skönt att mannen och "lillebror" finns där och som förstår hela situationen - det har ju kommit ut lite känslor idag, kan jag erkänna.... Men livet går vidare och i morgon är en annan dag med nya utmaningar.

Kram på er 💗