Turbo kändes ganska lugn när han kom hem efter skolan idag efter fem dygn borta. Sen kom assistent Timmy som också hade jobbat med Turbo i skolan. Allt kändes bra och jag lämnade hemmet som jag alltid är tvungen att göra när assistenter kommer hit. När jag kommer hem efter ett antal timmar och det är dags för Timmy att packa ihop sitt och åka, så märker jag att det är något på g hos Turbo. Jag läser av i ansiktet och kroppsspråket på honom. Och han säger till Timmy att skynda sig iväg - mycket olikt Turbo!
Assistenten hann precis åka iväg från vår gata, så kom ett ganska rejält utbrott från Turbos sida! Så här såg det bl a ut:
Tabletter utspridda |
Godis utspritt |
Tidningshögar avsedda för avreagering utvräkta i trappan |
Och det slutade så här så småningom:
Grabben under täcket |
Efter en stund blev det "skitsnack" mellan mig och Turbo och humöret vändes succesivt till det bättre.
Men vet ni vad som var orsaken till utbrottet?? En liten, liten detalj som ingen utomstående skulle lyfta på ögonbrynen för! Jag vill berätta detta för att visa hur känsliga personer med autism faktiskt kan vara.
Grannens gulliga barn har vuxit till sig så pass att de börjar göra lite utflykter på egen hand. Idag hade de plockat en bukett med maskrosor som de ville ge oss - jättegulligt! MEN att det kommer någon och ringer på här när Turbo är hemma, gör honom stressad. Så pass stressad så det resulterade i ett rejält utbrott! Svårt att förstå för den oinsatte, men jag vill med denna historia öka kunskapen bland allmänheten för hur det kan vara att leva med NPF. Det är små, små detaljer som gör vår vardag!
Nu har jag lovat Turbo dyrt och heligt att vi ska ha grinden låst. Hmm.... ja, ja....
Det var dagens story - återstår att se hur morgondagens story ser ut!
Innan jag avslutar måste jag tacka Thomas Nybom för det du gjorde igår! Kan tyvärr inte kommentera där, eftersom jag då inte längre är så anonym här, vilket jag vill fortsätta vara av olika anledningar. Men det du gjorde igår, värmde mig mycket!
Kram på er alla fina läsare ♥
1 kommentar:
Men gubben :(
Skönt att han är trygg i övrigt och har förståelse hos assistenterna, på korttids och hemma <3
Och fantastiskt härligt att ni kom ner i varv under er härliga ledighet :)
Saknarkramar!
Skicka en kommentar