Bostadsanpassning beviljad!!

Gårdagen var också en spännande dag. Det känns som vi bara har såna nuförtiden. Igår var det dags för bostadsanpassningshandläggaren att komma på hembesök. Vi har ansökt om bostadsanpassning för att jag och mannen ska kunna vara hemma när Turbo har en utomstående assistent vid sin sida. Tanken är att vi ska utöka antalet timmar då någon utomstående är med Turbo. Tanken är också att utöka antalet assistenter med någon mer. Just nu har vi två ordinarie och det behövs fler som är här på ett rullande schema. Det finns ett par fina assistanskillar som uttryckt sin önskan att få jobba med Turbo och det är otroligt synd att vi inte kan ta in dem NU. De är säkert uppbokade på annat när vi har möjlighet att ta in fler här....

Men åter till bostadsanpassningen och mötet här hemma igår.
Handläggaren hade med sig en byggnadsingenjör från kommunen också. Båda var mycket pålästa på ärendet redan innan de kom. Jag hade fått ett mycket bra intyg från habiliteringens arbetsterapeut och det betydde mycket. Det var klart och bra beskrivet hur situationen är här hemma med Turbo och assistenterna.

Det vi har ansökt om är ingen liten grej. Vi har ansökt om en utbyggnad av huset med ett ljudisolerat rum. Det var vår tanke.... Men byggnadsingenjören bad oss tänka några varv till.... Hur ser situationen ut om ett par år? Behövs det andra typer av utrymmen i anknytning till det nya rummet? Sen gick resonemanget hit och dit och fram och tillbaka. Vart det slutar vet vi inte ännu. Nästa steg är att jag och mannen tar kontakt med en arkitekt så kommer hon att ge olika förslag till bostadsanpassningen.

Som ni förstår så blev vår ansökan beviljad!! Härligt och underbart fantastiskt! Tänk vilket annorlunda liv vi kommer att få när det är färdigt! Vi kan återta vårt hem och förhoppningsvis leva lite mer normalt när vi slipper fly fältet så fort det kommer en assistent hit! Fattar ni?!? Kanske är det svårt att förstå om man inte lever i det. Nu vill jag bara snabba på tiden en aning så vi kan sätta allt i verket. Längtar verkligen tills det är klart!

En svårförståelig bild får representera vårt svårförståeliga liv....

Turbo har varit på korttids onsdag - fredag så jag och mannen har varit barnlediga. Igår på seneftermiddagen och kvällen passade vi på att hälsa på vår gamla chef som varit mycket sjuk. Vi hade skjutit upp besöket men kände att vi inte ville vänta längre. Man vet liksom aldrig i förväg vad som kan hända nästa dag..... Idag känns det kanonbra att vi tog oss tid. Det ger så mycket att se att de uppskattade att vi kom. Härligt att kunna glädja någon!

När kvällen kom var jag superduperövertrött igen. Hjärnan har gått på högvarv alldeles för länge och det är så jag börjar bli ordentligt rädd för överkokning. När jag la mig igår visste jag inte om jag skulle ha nån styrsel i hjärnan nästa morgon. Men när morgonen kom och jag märkte att hjärnan hängde med idag också, så var jag oerhört tacksam! Nu har vi ändå gjort det grövsta jobbet i kampen för Turbo så jag hoppas det ska bli liiiite lugnare för hjärnan framöver. Kampen lär ju fortsätta ett tag, men alla ansökningar är inskickade, skolchefen har fått sitt att grubbla på och bostadsanpassningen kommer att gå vägen. Allt ordnar sig nog till slut på ett eller annat sätt.

Kram till er läsare och extra massa kramar till GP-gänget vill jag skicka idag ♥♥♥ Löv jo tjäjär ♥