onsdag 3 april 2013

Trött och ingen toa

Igår kväll åkte jag iväg en stund på kvällen. Det var min tur att åka och träffa lite vänner. När jag kom hem sen så låg Turbo i sängen och det var lugnt i huset. Mannen hade fått anstränga sig med att visa lite tålamod, men allt hade gått bra iaf.




I morse var Turbo på bättre humör när han vaknade och morgonen flöt på med glada miner. Allt var frid och fröjd tills det sista innan vi skulle åka till korttids/fritids. Det är en kritisk tid de där sista 10 minutrarna och helt plötsligt dalade Turbos humör. Sur och tvär och arg..... Som väl är kom vi ut i bilen innan det brakade löst helt och hållet och väl iväg så rann det av honom och den vänliga Turbo kom tillbaka.

Personalkillen Tom mötte oss och jag lämnade av en till synes glad Turbo. Nu ska han vara på korttids några extra dygn så vi får lite välbehövlig avlastning. Ikväll känner jag hur tröttheten har lamslagit mig. Jag skulle ha tagit mig en långpromenad ikväll, men jag har inte ens orkat ut på en liten promenad..... Det har varit lite mycket ett tag och jag tycker jag har stressat utan att andas nåt dygn nu. Men nu när jag har lämnat Turbo på korttids så känner man sig liiiite ledig iaf för det är ett passande hela tiden annars. Och jag vet att han är i trygga händer och att han längtar till korttids mellan varven här.




På tal om att det är ett passande hela tiden....jag fick verkligen bevis för det i morse. När det krisade till sig med Turbos humör så hann jag inte ens gå på toa. Jag kunde inte ens lämna honom för en sekund. Mina behov fick vackert vänta tills jag kom till jobbet efter att jag lämnat honom på korttids! Ja, så kan det vara ibland att vara assistent - man får sätta även de mest nödvändiga behoven åt sidan när det krisar med Turbo och han behöver konstant lotsning. Det spelar ingen roll om man är trött, sjuk, irriterad, toanödig eller bara skulle behöva vara ifred en stund - Turbo måste ändå komma i första hand.




Nu har jag fått jobba hela dagen idag och i eftermiddag hade jag alltså ingen hämtningstid att passa. Det kändes otroligt skönt att veta att man kunde koppla av när man kom hem efter att ha haft ett relativt högt tempo på jobbet. Så nu ikväll har luften gått ur mig igen. Har för mig att jag kände på precis samma sätt sist jag lämnade Turbo på korttids.... helt utpumpad. Nu får vi ladda batterierna några dygn och lite trevligheter ska vi väl orka med, tror jag!

Go´kväll på er ♥

1 kommentar:

Tina sa...

Jo nog är man van att komma sist på listan när det gäller behovsordning... Van är man men ändå är det inte alltid lätt. Jag känner igen känslan av att andas ut lite när man lämnat på korttids, att få ha sina egna tankar och bara vara liten stund, om det så bara är i bilen på väg till jobbet. Att ta vara på stunden helt enkelt. Kramar om dig rara <3