Första sommarlovsdagen har gått och det har funkat bra här. N har varit hemma hos oss och assisterat sonen när jag jobbade tills strax efter lunchtid. De har varit ensamma här hemma och det är när sonen är ensam med en person och inte har några krav på sig, som han mår som allra bäst. Därför har vi haft en lugn och mycket mysig eftermiddag, jag och sonen, eftersom han var harmonisk efter förmiddagen. Härligt!
Nu framåt kvällen har sonen dock blivit lite mer dallrig och visat oro. Och det är inför morgondagen som oron finns. Då ska han vara på korttids och det är inte riktigt som när han är där på helger. På helger är han ju ensam med en personal, men nu i veckorna är det flera personer där samtidigt. Det har märkts tydligt att detta oroar honom. Sonen har samma personal på sig som han är van vid på helgerna, så med det är det ingen fara.
Jag fick maila E och fråga vilka som skulle vara där och när de skulle komma. Det gäller att ha kontroll på det mesta.... Nu hoppas jag det blir bra i morgon annars får vi se över hur vi ska lösa det. I sommar är det nog extra viktigt att vi inte frestar på diagnoserna för mycket, med tanke på att han ska börja ny skola till hösten. Då behöver han vara i någorlunda harmoni om det inte ska bli alltför turbulent med det nya.
Idag har jag jagat den läkaren som vi ska träffa senare i veckan. Läkaren var inte där idag utan jag fick prata med en sköterska och hon var förstående för problematiken. Hon ska lägga fram ärendet för läkaren i morgon så ska vi höras av igen. Hon misstänkte att det kommer att behövas blodprov i första läget. Och då är det inte blodprov i fingret utan modell större i armen.... Hur lätt kommer detta att bli tror ni, det hör ju inte till de dagliga rutinerna precis?! Tyvärr finns det inte tid till att sakta men säkert introducera detta för sonen så han känner sig säker, utan provet måste tas nu och inte om ett halvår. Möjligtvis behövs också röntgen, men det blir nog i så fall lättare att genomföra tror jag.
Sist vi träffade en ny läkare på den här vårdcentralen, så slutade det med att sonen sparkade och slog hejvilt omkring sig. Ändå hade jag pratat med läkaren innan och förklarat att man inte kan bemöta sonen som man vanligtvis gör. Men han tog mig inte på allvar, tyckte nog att jag var en överdriven mamma som oroade mig i onödan.... så gick det som det gick också.... han fick sig några sparkar han också - och tyvärr så gillar inte sonen läkarbesök efter det.
Nu får vi ta en dag i taget och försöka få allt att bli så bra som möjligt, på nåt sätt så kommer det väl att lösa sig.....
3 kommentarer:
Det låter ju toppen att det har fungerat så bra, skönt att han har dessa välkända personer omkring sig så det inte blir så stora förändringar trots allt. Undrar vad den läkaren tänkte egentligen? att han skulle ha lyssnat på dig kanske?
Hoppas att det går bättre denna gången som sagt. Kul att du fått flera läsare, men i´nte så förvånande. Jag förstår iallafall varför de trivs med att läsa här.
Och det är ju inte så konstigt att sonen din 'r orolig inför morgondagen, det är ju nått nytt och ovant, men det blir säkert bra eftersom han känner personalen så pass bra.
Och så måste jag såklart säga; vilka fina foton du tagit vännen! Kram kram...och sov gott!
Lena
Vad roligt att första sommarlovsdagen gick bra.Det är bra att du förbereder morgondagen då du ser oron hos sonen,en ny annorlunda situation gör dem ofta oroliga är min erfarenhet.Jag minns själv en gång då vi var med vår autiska son till Hälsocentralen och den läkaren inte förstod honom.Han sa att vår son var sjuk pga rutiner,kändes som jag var den sämsta mamma i världen.När vi sen kom till läkaren som känner honom,fick vi reda på att han hade borrelia.Vilken lättnad!Han har även gjort blodprov från armen och vi har satt "salvaplåster" på innan.Då gick det bättre.Med röngten var det svårt för honom att fatta då det kom utan förberedelse men det gick.Undersökningar är svåra för barn med diagnoser och du gör ditt bästa genom att förbereda de berörda om det.Jag hade en gång berättat för de berörda om hur de måste gå tillväga med min andra son(har språkstörning) men det tog inte mig på allvar.Det resultera i fullsändigt kaos.Lycka till med läkarbesöket!Kramar från Åland.
Min son har röntgas ett par gånger, men har fått se resultatet av att röntga sig. Vi pratade om att fotografera insidan och såg till att han fick se röntgenbilderna. Bedövningsplåster är toppen för sprutor.
Nu har min son inte lika jobbigt som din, men vi önskar lycka till
Skicka en kommentar