Fullspäckad lördag **** AS/ADHD

Jag hade helst velat legat på soffan och bara slappat idag. Men vi hade naturligtvis planerat en hel massa saker så det var bara att ösa på. "Fullt ös, medvetslös." Det är korttidshelg för sonen och då är det som vanligt väääldigt mycket man både vill och behöver göra. Så mycket av det som vi behövde göra blev inte gjort idag, men en del av det vi vill göra blev gjort.

Hela dan har vi umgåtts med vänner. Och det är ju inte alltför lätt när sonen är hemma så det gäller att passa på.

Lite bilder på lite av vad dagen innehållit:

      

    

     

En mysig dag har det varit i goda vänners sällskap. Andas får man göra nån annan dag (och gärna ligga på sofflocket).

Puh, föreläsningen är över! **** AS/ADHD

Den här blomman i korg fick jag och min man efter föreläsningen idag på förmiddagen.

    

  

Vi var i en skolklass på gymnasiets komvux och berättade om vårt liv med diagnoserna asperger och ADHD. Gissa om det var nervöst?! Vi har aldrig gjort nåt sånt innan så det var första gången. På tisdag kväll fick vi reda på lite vad de ville vi skulle prata om. De har redan läst om npf och även haft prov på det, så de ville höra vår berättelse om hur vår resa varit.

Sent igår kväll satt jag och skrev ner lite stolpar. Jag delade in framförandet i fyra rubriker:

UTREDNING  (vägen fram till diagnoserna)

SKOLA  (hur sonens skolsituation sett ut från början fram tills nu)

INSATSER FRÅN LSS M M

MEDICIN  (hur han fått pröva olika mediciner innan det funkat         hyfsat)

Efteråt fick eleverna ställa frågor som vi svarade på. Lite oroligt: tänk om ingen var intresserad, ville de verkligen höra detta?

Men det kom faktiskt en hel del frågor fråm dem sen. Läraren sa att "man blir berörd" av berättelsen. Vi kunde pusta ut, vi blev i alla fall inte utbuade!.

Läraren frågade sen om hon fick höra av sig till oss till kommande klasser, och visst får hon det!

                                                                                   

Harmoni igen! **** AS/ADHD

Min skolpojke kom hem idag och var så lugn och go´ igen. Känns skönt att lovet är slut. Nu kanske det kan bli lite ordning på torpet igen. Att idrottslektionen blivit inställd pga rasrisk (mycket snö på taket) verkade inte ha påverkat honom nämnvärt. Han och assistenten hade gått en promenad i stället och det är han van vid. Varje dag så tar de en promenad på första rasten. Han var så lugn och sansad i em att han kunde sitta nån timme och koncentrera sig på legobygget som påbörjades igår. Med lite assistans av mig så lyckades han bli färdig med bilen.                     

  

Det är inte så vanligt att han sitter så här länge och hinner få det färdigt innan han får utbrott som gör att legobitarna flyger både högt och lågt. Men idag fanns lugnet där och det är så mysigt när sonen är på det humöret. Det är också roligt att se hur nöjd och stolt han blir över resultatet.

   

  
  Idag har det alltså varit lugnt efter skolan, imorgon kan situationen vara en helt annan. De ska nämligen ha skridskodag på förmiddagen. Sonen ska inte vara med utan är med en av lärarna under tiden. Hans ordinarie assistent ska vara med och serva skridskoåkarna. Då är det alltså inga ordinarie lektioner på förmiddagen och såna dagar brukar ställa till oro för sonen.

Föreläsning **** AS/ADHD

På torsdag den här veckan är det dags för mig och min man att bege oss till gymnasieskolan här på orten. Vi ska "föreläsa" om asperger och adhd för en klass som läser på komvux. De flesta i klassen är runt 20 år och ett par stycken är lite äldre.

Men hur lägger man upp det? Och vad ska komma fram? Vi har aldrig gjort nåt liknande innan så vi har ingen som helst erfarenhet. Svårt också att veta hur stor portion som ska vara fakta och hur stor portion som ska vara mer privat. Är det nån som har gjort detta innan så tar jag gärna emot tips!

En stund på slutet så blir det väl att de får ställa frågor om de vill veta mer.

Spännande blir det i alla fall, och det är ju trevligt om andra kan dra nytta av vår erfarenhet.

Låg profil **** AS/ADHD

Eftersom sonen varit hemma denna helgen och inte heller varit på topp så har vi hållt låg profil med honom. Inte utsatt honom för nåt som direkt frestar på diagnoserna.
Igår var vi egentligen bjudna på fest, men det var inte en tanke på att kunna gå så det sa vi ifrån. Tyvärr är det ju inte så att allt sånt kommer på barnlediga helger.
Istället hade jag och mannen pratat om att vi skulle ta en liten tur alla tre och fota lite vackra platser. Men som alla vet så var det snökaos så man skulle nog köra minimala sträckor. Men vi hade lovat att skotta på ett ställe så vi masade oss iaf dit.

Sonen var ute en stund på tomten här hemma sen. Släpade en skottkärra i snön och la sig sen raklång. Där låg han länge, tills jag sa att han inte fick ligga längre pga kylan. Han satt fast, sa han. Och när han fått en sån idé så ger han sig inte innan jag pulsat dit och hjälpt honom upp! Han skulle nog hellre ligga där och frysa ihjäl än att ge sig. Tror det hänger ihop med att många som har ADHD inte känner kyla och värme så som vi andra gör.

Så här mycket snö var det längesen vi fick uppleva. Mitt i all vinter har jag en blomma i fönstret som försöker tro att det är en helt annan årstid.

  

Nu hoppas jag att sonen ska komma tillbaka till sin harmoni igen, den han känner när allt är perfekt planerat för honom i skolan. Skolan drar igång igen i morgon efter lovet.

Lovet suger **** AS/ADHD

De tider jag jobbar nu under lovet så är sonen på "fritids". Han är då ensam tillsammans med sin ordinarie assistent. De har i förväg gjort i ordning ett schema för varje dag så sonen vet vad de ska göra. Allting verkar fungera bra på dagen. Det märks när han kommer hem sen, han har varit hyfsat lugn. Inte lika harmonisk som när det varit en perfekt komponerad skoldag, men iaf.

MEN! Lämningen på morgonen blir värre och värre för varje dag som går. Måndag och tisdag morgon har det varit "fulfingret" som visats bl a. I morse blev det sparkar och slag mot både mig och assistenten. Innan vi fick ur honom ur bilen så gick han lös på inredningen.

Han känner väl att det inte är som vanligt även om assistenten har gjort en mycket bra planering.

Tankarna kommer, hur kan man förbättra detta? När jag hämtat sonen och hemma läst i kontaktboken så har assistenten under dagen redan börjat jobba på det. Hon hade skickat med en lapp hem med ett seriesamtal som gällde lämnandet på morgonen.        

        

Vi kommer att bearbeta om den så den passar ännu bättre.

Man får ju börja jobba med situationen på nåt sätt och hoppas att det blir förbättring så småningom. Detta med att lämna och hämta sonen har alltid varit jobbigt. Men det blir inte lättare i o m att han är så stor nu.

I morgon slipper vi detta för då ska assistenten och sonen vara hemma här hela dan och roa sig medans jag och mannen jobbar. Sen är det bara fredag kvar.

Morgoncirkus **** AS/ADHD

Cirkusen här hemma var i gång i morse. Jag ställde ett krav på sonen - han skulle duscha innan vi åkte iväg till "fritids".

Jag brukar inte ställa duschkrav på honom på morgonen utan vi tar det på em eller kväll. Men i morse var jag tvungen till det, var för slapp i går kväll. Han visste om det redan igår kväll att han skulle duscha på morgonen men trots det ska det protesteras hejvilt. Riva ner grejer, förhala, skvätta en massa vatten på golvet utanför duschkabinen m m.

         

Men jag sa till honom att han skulle få torka upp på golvet själv efter duschningen och talade om hur han skulle göra. Det går en liten stund, sen kommer han ut från badrummet och är jätteglad. "Det torkar nog snart!" sa han och såg jättelycklig ut. Efter att han dragit ut en massa badlakan och lagt på golvet så fick man se en vacker syn.

Eftersom han var på bra humör igen, är det bara för mig att lägga min irritation åt sidan och spinna vidare på sonens glada stil... Det går inte att fortsätta bråka då, för då kan det spåra ur rejält för honom.

Det är alltid samma bråk när det gäller sonen och duschning. Fattar inte hur man ska komma till rätta med det. Spelar ju ingen roll att vi använder bildschema eller inte, det är alltid samma tjafs och utbrott. Någon mer som har eller har haft problem med detta? Tips?

1/3 familj **** AS/ADHD

Då är den här helgen också slut snart. Hela helgen har vi delat upp oss för att inte fresta på diagnoserna för mycket. Sonen har inte varit helt cool, så det har gällt att vara lite försiktig med honom.

Igår (lördag) umgicks jag med vänner som var planerat och idag (söndag) var det mannens tur. Magkänslan har sagt att det inte varit läge för att ha med sonen på nåt eftersom han inte är helt på topp.

Det låter kanske inte alltför kul att jag och mannen får dela på oss så här men vi har bestämt oss för att inte stanna hemma hela familjen för att sonen inte kan vara med. Då tycker vi att det är bättre att en av oss kan umgås med vänner än att vi blir isolerade helt. Men visst blir man stundtals trött på att ha det så här, man lever inte som en vanlig familj.  

Att sonen inte är helt på topp tror jag beror på att det är lov veckan som kommer. Som jag skrivit om tidigare, så är ju lov nånting som inte passar min son. Men, men, vi får se hur veckan flyter på. Rapporter kommer....

Helg igen! **** AS/ADHD

Nu är det helg igen. Jag ska snart ta och åka hem från jobbet. Och jag ser fram emot den första normala jobbarhelgen sen mitten på september. Det var då min arbetskamrat bröt benet så illa, och har varit sjukskriven sen dess. Därmed har min arbetsbörda varit oerhört stor, men nu äntligen återgår vi till normala arbetstider igen. Det betyder att jag kan vara ledig i morgon med gott samvete. Skönt!

Sonen är hemma denna helgen så vi får se hur den avlöper. Alltid ett oskrivet blad, vet aldrig hur det kommer att bli. Nu är han lite förkyld också och det kan ibland påverka humöret, vi får se.

Sätter in en bild från gårdagens morgon. Fortfarande kallt, men oerhört vackert.

 

Ha nu en trevlig och skön helg!

Hemkunskap **** AS/ADHD

Oftast när sonen kommer hem från skolan nuförtiden så är han rätt lugn. Tack vare att skolan funkar så pass bra för honom just nu.

Igår var han instabil och störig. Trodde ändå att det berodde på oss. Han fick inte låna vår dator direkt när han ville (han tål inte att vänta eller att man ställer andra krav på honom). Så han smällde av i utbrott, förstås. Läste inte i kontaktboken förrän i morse och fick min förklaring.

Igår hade de haft hemkunskap med bl a teori. Det handlade om städning och eleverna fick var sitt uppdrag att genomföra under lektionen. Min son skulle torka ett fönster i korridoren... Inte förberett! Och det räcker för att förstöra resten av dagen :-(

Hemkunskap är ju ett ämne som inte passar sonen så bra i största allmänhet. Det ska helst vara ämnen där man sitter i sin bänk och allt går ordningsamt till. Inga "lösa" saker.

Som sagt, de är väldigt duktiga att planera skoldagarna för sonen men ibland blir det missar med detaljer. Det är ofrånkomligt att det blir så nån gång, och allt kan inte personalen rå över heller. Men visst är det känsligt. Jag undrar igen: hur skulle det vara i en aspergerklass??

KÄMPA! Det är värt all möda **** AS/ADHD

Livet är inte alltid en dans på rosor när man tvingas leva med diagnoser. Men man kan ändå försöka få så lite törnbuskar och tistlar som möjligt att dansa på. Där kommer skolan in i bilden för det återspeglas hemma hur barnen haft det i skolan. De kanske håller ihop i skolan men det kommer ut en massa reaktioner hemma som skolan inte ser. 

Vi i vår familj har att jämföra med - vi har facit från tiden både före och efter uppstyrningen i skolan. Vi har verkligen sett vad det betyder för de här barnen att de får rätt vägledning i skolan. Min son har blivit mycket lugnare och har mycket färre utbrott.

Helt och hållet går inte utbrotten att undvika, men jag skulle inte vilja ha det som vi hade för några år sen. Även om han alltid haft assistent så var det ändå inte strukturerat och anpassat efter sonens behov. Inte förrän under förra terminen så gjordes radikala förändringar för honom. Innan dess så kom han hem och fick utbrott var och varannan eftermiddag. Nu kan det faktiskt gå några dagar mellan utbrotten. 

Men idag t ex, så fick han utbrott när han kom på att han glömt kortleken hos stödfamiljen... Det behövs alltså ganska lite för att det ska tända till. Och när man förstår att han är så känlig så behövs det personal runt honom som förstår sig på autismproblematiken. Man kan inte sätta vilken assistent som helst på jobbet. Förstår de inte vad det är de jobbar med så blir det inte bra i alla fall.

Vad jag vill med detta inlägg är att alla ni som inte har skolmiljön tillrättalagd för era barn - KÄMPA för att få resurser. Jag vet att ni är många som kämpar därute, ge inte upp! Vi har inte kämpat speciellt mycket (men hade vi vetat vad vi vet idag så hade vi kämpat på ett tidigt stadium). De har varit tvungna att ha assistent till min son ända från 4 års ålder eftersom han annars varit rätt farlig för sin omgivning. Men struktur m m kom inte in i bilden förrän han började få utbrott i skolan också (han höll inte ihop tills han kom hem). Då fick de upp ögonen för att något måste göras. Och det är ju strukturen och att de vet vad som ska hända som gör att de här barnen mår så mycket bättre.

I ett kommande inlägg ska jag försöka sammanfatta vad skolan gjort för förändringar för sonen.

LYCKA TILL alla ni som kämpar!

Ledig dag **** AS/ADHD

Sonen är hos stödfamilj den här helgen. Så idag har vi bl a passat på att uträtta en del ärenden i stan. Det är ingen hit att åka in och uträtta saker när man har grabben med sig. Jag har inte gjort det på flera år nu. Är liksom ingen idé - det blir för mycket intryck för honom. Då går all min energi åt till att försöka styra sonen och jag får inget uträttat. Ska man åka in med honom så är det för att titta på sånt som han är intresserad av och tycker är kul. Men idag åkte mannen och jag in och handlade lite som behövdes här hemma. Passade också på att gå på stans - enligt min mening -  bästa pizzeria.

 

Där tog jag min favopizza India som de bakar så otroligt gott.

 

Sen kunde jag inte låta bli att stanna och leka lite med kameran på olika platser. Här är ett hus klätt med klängväxter och allt var täckt med istappar. Det såg rätt fräckt ut.

Fastnade också för det här charmiga huset som ser så snyggt renoverat ut.

  

Nu är det snart dags för TV-soffan och melodifestivalen. Ha en go´ kväll alla därute!

Medicinskt skämt! **** AS/ADHD

Sist jag hämtade ut medicin till min son så fick jag dessa färgglada tabletter som han skulle ta morgon och kväll.

Jag reagerade direkt. Ska jag verkligen ge min son den här medicinen? Den innehåller färgämnet paraorange (E110). Alltså ett AZO-färgämne som sägs ge hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter! Precis som att han inte är nog hyperaktiv och har tillräckligt svårt att hålla koncentrationen!

Dessa färgämnen var tidigare förbjudna i Sverige men i o m inträdet i EU så blev det tillåtet igen. Men debatten fortsätter om detta och forskningar görs.

Jag ringde direkt till Hab och ville ha det utbytt. Läkaren hade inte tänkt på att det var det här färgämnet i. Det var inga problem att få byta, hon förstod att jag inte ville peta i min son såna här ämnen. Men nog är det märkligt att det finns sånt här i medicin som de med ADHD och asperger ofta äter.

Sprida förståelse **** AS/ADHD

En av våra vänner som går på komvux på gymnasiet frågade oss om nån av oss ville komma till skolan och berätta lite om asperger och adhd. Hon går på omvårdnadsprogrammet och just nu läser de om npf-området.

Eftersom jag inte är så jätteglad för att prata inför en större grupp så blir det nog min man som får göra det. Eller också går vi båda två och hjälps åt, vi får se. Men det är ändå ett ämne jag brinner för att kunna sprida till andra. Det skulle vara väldigt roligt om vi kunde dela med oss av vår erfarenhet så andra kan dra nytta av den. Då känns inte vår resa helt meningslös i alla fall.

I ett sånt här läge har jag på tungan: läs min blogg så får ni veta ännu mer hur det är att leva med dessa funktionshinder. Men jag har inte varit så generös med att dela med mig av bloggadressen till vänner och bekanta. Bara en handfull har jag sagt det till. Jag är väldigt kluven hur jag ska göra p g a att jag tycker att det är som att läsa min dagbok. Samtidigt vet jag att många i bekantskapskretsen möjligtvis skulle få bättre förståelse för vår situation om de läste bloggen. Hur har ni andra gjort och vad har ni för erfarenhet?