Livet är inte alltid en dans på rosor när man tvingas leva med diagnoser. Men man kan ändå försöka få så lite törnbuskar och tistlar som möjligt att dansa på. Där kommer skolan in i bilden för det återspeglas hemma hur barnen haft det i skolan. De kanske håller ihop i skolan men det kommer ut en massa reaktioner hemma som skolan inte ser.
Vi i vår familj har att jämföra med - vi har facit från tiden både före och efter uppstyrningen i skolan. Vi har verkligen sett vad det betyder för de här barnen att de får rätt vägledning i skolan. Min son har blivit mycket lugnare och har mycket färre utbrott.
Helt och hållet går inte utbrotten att undvika, men jag skulle inte vilja ha det som vi hade för några år sen. Även om han alltid haft assistent så var det ändå inte strukturerat och anpassat efter sonens behov. Inte förrän under förra terminen så gjordes radikala förändringar för honom. Innan dess så kom han hem och fick utbrott var och varannan eftermiddag. Nu kan det faktiskt gå några dagar mellan utbrotten.
Men idag t ex, så fick han utbrott när han kom på att han glömt kortleken hos stödfamiljen... Det behövs alltså ganska lite för att det ska tända till. Och när man förstår att han är så känlig så behövs det personal runt honom som förstår sig på autismproblematiken. Man kan inte sätta vilken assistent som helst på jobbet. Förstår de inte vad det är de jobbar med så blir det inte bra i alla fall.
Vad jag vill med detta inlägg är att alla ni som inte har skolmiljön tillrättalagd för era barn - KÄMPA för att få resurser. Jag vet att ni är många som kämpar därute, ge inte upp! Vi har inte kämpat speciellt mycket (men hade vi vetat vad vi vet idag så hade vi kämpat på ett tidigt stadium). De har varit tvungna att ha assistent till min son ända från 4 års ålder eftersom han annars varit rätt farlig för sin omgivning. Men struktur m m kom inte in i bilden förrän han började få utbrott i skolan också (han höll inte ihop tills han kom hem). Då fick de upp ögonen för att något måste göras. Och det är ju strukturen och att de vet vad som ska hända som gör att de här barnen mår så mycket bättre.
I ett kommande inlägg ska jag försöka sammanfatta vad skolan gjort för förändringar för sonen.
LYCKA TILL alla ni som kämpar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar