En arbetskamrat har tyvärr brytit benet på ett par ställen. Det hände i lördags på djurparksjippot. Jag lider verkligen med henne. Hon blir troligen borta tre månader, hon som aldrig är borta från jobbet annars. Det innebär att jag måste ta hälften av hennes jobb utöver mitt eget. Ingen mer än hon kan detta jobbet så det blir något att bita i. Kul med utmaningar men samtidigt frustrerande när man inte riktigt vet hur man ska lösa situationerna. Det här är ju inget man jublar åt precis. Det är inte sånt man orkar med när man har ett diagnosbarn att assistera här hemma. Men jag ska försöka bita ihop, min man får ta andra hälften av hennes jobb så det blir nog att vi möts i dörren här hemma många gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar