Vi ger oss INTE!

Orkar inte skriva nåt längre inlägg idag heller, huvudvärken och tröttheten är enorm och jobbet har hopat sig efter dessa intensiva kämpa-veckor vi haft. Befinner mig i ett litet vacuum nu, men jag hoppas på lite återhämtning under helgen. Jag kommer att ge en redogörelse för vad som hände igår, det var en händelserik dag med tre möten gällande Turbo. Både bu och bä... Min stora fråga idag är varför man som förälder måste kämpa så otroligt mycket och riva upp himmel och jord innan skolledningen fattar?? Men en sak är säker - vi kommer aldrig att ge oss när det gäller att få en trygg miljö för Turbo... aldrig!

Övermäktigt tuff dag

En otroligt tuff dag har det varit här. Det har sugit musten ur oss båda två, både mannen och mig. När vi kommer hem efter en lång dag med tre mer eller mindre tuffa möten gällande skolan och Turbo, så får Turbo utbrott som det tar en timme för mig att stävja. Fick lägga på en psykologmask inför honom trots att jag var så trött så jag helst ville stupa i soffan. Men sånt är livet... Kommer med en längre rapport senare när kraften infinner sig. ♥

En kanondag mitt i soppan

Kan ni tänka er, idag har vi en kanonbra dag mitt i all soppa! Jag är faktiskt helt lyrisk och förtränger morgondagen, iaf nästan - den dagen den sorgen. Ska berätta om dagen.

Vi började förmiddagen med att ha ett möte. Nu gällde det inte skolan utan nu var det assistans som var på tapeten. För två år sen fick vi beviljat personlig assistans till Turbo. Vi kopplade in ett assistansbolag och vi föräldrar och även 21-årige N är assistenter i nuläget. Fr o m 1 sept byter vi assistansbolag. Detta, för oss, nya bolag verkar ha lite idéer både till förbättringar och förändringar runt Turbo som ska göra vardagen ännu mera trivsam för honom. Bland det första de framförde som önskemål är att vi borde ha en till assistent utifrån. Vi var mycket tveksamma till det. Vi vet ju hur svårt det är att få in nya personer i Turbos liv. Men de har stått på sig och tyckt att vi skulle träffa en av deras assistenter som de tror skulle passa bäst ihop med Turbo, men naturligtvis är det vi som bestämmer.

Idag mötte vi den killen för första gången. Wow, säger jag bara! Jag är mållös... vilken kille! En 25-åring med fem års erfarenhet av att jobba med barn och ungdomar med autism. Han har fått lämplig utbildning och sen har han inriktat sig på brukare med den diagnosen. Oj - vi fick iaf intrycket av att han är helt fenomenalt bra lämpad att jobba med Turbo. Han har erfarenhet, kunskap, han har jobbat/jobbar med barn som är utåtagerande, han utstrålar lugn och trygghet - perfekt! Detta kändes så rätt.

Nu har vi ju inte sett denna killen ihop med Turbo, men det skulle förvåna mig rejält om det går totalsnett mellan dem. Idag har Turbo en kanonbra dag så vi har redan berättat för honom om våra planer. Faktiskt så verkar han längta efter att få träffa denna nya assistent! Skoj, men det dröjer nästan två veckor innan första mötet mellan dem blir av.

Som sagt, Turbo har en fin dag idag. Morgonen var lite seg men vem är inte trött när man ska upp ur sängen?! Innan taxin kom så var han väldigt uppåt och babblade på om vad han lärt sig på nån lektion :) Han gillar att lära sig saker och han bär det med sig. Idag var läraren Nk på skolan ett par timmar på morgonen, sen tog de nya lärarna över helt och efter skolan hade korttidspersonalen Mt hand om honom ett par timmar tills jag slutade jobbet. När jag hämtade Turbo efter Mt:s pass så möttes jag av en glad  och avslappnad kille. Härligt! Och så har det fortsatt. Så idag är en njutardag då jag kastar morgondagens skolbekymmer åt sidan. Jag är glad ända in i hjärteroten när Turbo mår så här en dag.

Helt har vi inte släppt skolbekymret förstås. Mannen har ringt och pratat med kvinnan från soc som egentligen ska vara med på ett av skolmötena i morgon. Vi tycker de behöver ha information om vad som hänt sen senaste mötet, i morgon är det uppföljning. Vi tillhör inte soc men de är visst skyldiga att vara med på Västbusmöten. Så nu har vi bäddat så gott vi kan och jag hoppas, hoppas det blir lyckade möten i morgon (båda två).

Så här långt hann jag skriva innan Turbo vände humör och utbrottet var ett faktum... Det behövs inte mycket för att det ska bli utbrott när det trots allt är oro i luften för honom. Men vi hann iaf njuta nästan hela dan innan utbrottet kom.

Kram på er ♥

Tungjobbat och segt som sirap!

Igår hade vi en väldigt lugn och fin eftermiddag och kväll - bra så långt! Men det första och det sista Turbo yttrar på dagarna är hur det går med framtiden på skolan (alltså fr o m 10/9)?? Han undrar om jag fått nåt besked på om tryggheten ska finnas för honom. Stackars liten, vad han är orolig! I morse sa han så här som bekräftar hur orolig han är: "Har du fått nåt besked än om hur det blir sen, jag klarar inte det här längre! Jag kommer inte att kunna gå till skolan sen!" Och jag har bara att svara att jag ingenting vet än, men jag bedyrar för honom att jag kommer att göra allt jag kan. Har fortsatt mailkontakt med rektorn idag, men just nu är det segare än sirap!

Ju mer jag tänker på hur lite man tänker på eleven i det här fallet, desto argare blir jag! Vi har flera viktiga punkter att ta fram som visar att det inte är eleven som kommer i första hand. Bl a dessa:

• I ett tidigt skede serverade vi skolledningen korttidspersonalen T och E som var villiga att dela på en tjänst för att jobba på skolan. Dessa båda killar var väl förtrogna med tre av de fyra eleverna och visste vad de skulle gett sig in på.  Detta förslag avslogs t o m med en ren lögn från rektorn för oss föräldrar….

•  Vi föräldrar påtalade att de personer som anställdes behövde ha utbildning i att hantera dessa elever från skolstart (de har ett otroligt tufft jobb). Utbildningen uteblev och än har man inte fått det – resultatet blev att vissa gick in i väggen, en annan sa upp sig efter endast en termin. Hade man haft bättre "verktyg" att jobba med så hade detta kanske inte behövt hända... 

• Läraren Nk fick inte igenom sina krav att få dela tjänsten på resursskolan med att vara på den vanliga högstadieskolan halva tiden. Detta krav kunde man inte tillgodose med resultat att han i stället sa upp sig! När vi fick reda på detta så kändes det verkligen som att man i skolledningen fullständigt struntar i eleven.  

Nu står vi här med en 14-årig son som inte klarar att gå till skolan om 1,5 vecka om det inte finns någon trygg personal för honom. Från att ha varit en elev som älskat skolan, klarat målen i alla ämnen upp t o m 6:an så har vi en elev som fr o m 10/9 är en hemmasittare!! Skandal så det skriker om det!!!

Det känns som att vi föräldrar som känner sonen utan och innan, hela tiden blivit motarbetade – varför?? Allt detta går ut över eleven… en resursskola ska väl alltid sätta eleven i första hand?

Hur står det till här idag då?? Jaa, Turbo har fått utbrott direkt han kom hem från skolan idag. Han har ju svårt att uttrycka sina känslor i ord, men han sa iaf att han inte klarar av detta, han klarar inte att vänta på besked hur det kommer att bli sen. Oro och frustration finns i hans kropp nu och jag tycker det är konstigt att han hållit ihop så pass länge som han gjort. 

Själv har jag jagat och till slut lyckats få tag på psykologen på habiliteringen. Hon kommer att göra vad hon kan för att stötta oss i kampen för Turbos skolgång. Hon hade också åsikter om vilka som ska vara med på ett av mötena vi ska ha på torsdag.... Jag har även jagat en kvinna på socialtjänsten men inte lyckats få tag på henne. Där hoppas jag på bättre tur i morgon för jag tror att den kvinnan ska vara med på ett av mötena.

Som ni ser så drar det ihop sig till en massa möten i slutet på veckan. Sen sjunker jag nog som en sten, oavsett utgången.....

Kram, kram ♥ 

Tjatar vidare

Det blev ett dåligt slut på förra veckan jobbmässigt för mig och en likadan början på denna veckan! Jag har mycket att ta igen sen förra veckan då det var så intensivt med kontakten med skolledningen. Denna veckan hade jag trott det skulle bli lite lugnare, men vi har kört igång nästan likadant igen. Turbo har uttryckt mycket oro över hur det ska gå efter dessa två veckor som vi löst för honom. Det MÅSTE finnas en plan B att ta till om det inte fungerar för honom sen. Men den framförhållningen finns inte.... Så idag när jag suttit på jobbet och försökt få något gjort, har jag haft ständig mailkontakt med rektorn. Kämpa, kämpa, kämpa!! Är sååå trött på detta just nu.

Och fortsättningen på den här veckan då, hur tror ni den ser ut?? Möte på onsdag förmiddag gällande Turbo (dock ej skolan), möte på torsdag fm (skolan) och möte på torsdag em (skolan igen).... Ja, det ser inte ut att bli så mycket jobbat de dagarna heller! Får nog snart sparken... Nejdå, men jag får jobba andra tider i stället, kvällar, helger, nätter....

Idag är jag trött, men inte lika trött som jag var i fredags em och fick gå hem från jobbet. Men det är ju bara början på veckan än.... Glad är jag över att ha fått hem en son som verkar lugn och utan daller under ytan idag. Det hade blivit väl påfrestande om han hade haft en utbrottardag nu. Men jag tror vi har lugnat honom för stunden iaf.

Tänk så bortskämda vi varit när det gäller skolan och Turbo fram tills innan förra läsåret. Turbo hade en underbar assistent som också var utbildad pedagog och dessutom som klippt och skuren till att jobba med min son. Hon lärde känna honom så hon kände honom lika bra som jag som mamma gör. Hon läste av honom fenomenalt bra, förstod direkt när något inte var bra och sökte lösningar till förändring så han skulle må bra igen. Var det en större förändring som måste till så gick hon till rektorn för att få klartecken. Rektorn var mycket insatt i problematiken och mycket förstående. Vi föräldrar behövde sällan ha kontakt med henne, och aldrig att vi behövde strida för någonting med henne. Hon låg alltid steget före, tänkte ut möjliga scenarion innan de inträffade och hade en plan B färdig redan i förväg. Inga problem! För den rektorn var det en självklarhet att tänka på elevens bästa i första hand! Varför kan inte alla rektorer vara såna?? Åh, vad jag saknar denna fina rektor!!

Eftersom det tagit lite på mina krafter idag också, den här skolkampen, så åkte jag iväg nu ikväll och rensade hjärnan under en liten stund tillsammans med kameran. Åkte upp till den lilla "fula" sjön vi har utanför vårt lilla samhälle. Finns ingenting att fota där egentligen - men jag åker ändå därifrån med 70 nytagna bilder efter ett antal minuter. :) Härligt och mysigt var det iaf. Kände mig någorlunda fräsch i skallen efter det, men sen fick jag bevittna ett rejält slagsmål i centralorten när jag åkte och handlade - och det var inget vidare. Huuu, har aldrig sett nåt liknande.... Polis tillkallades och jag vet faktiskt inte hur det slutade. Men vad skrämmande det är... i ett sånt här litet samhälle och folk är så arga på varann så de kan ta sig till med vad som helst! Usch! Tur att inte Turbo var med, vad orolig han hade blivit. Och det hände bara några hundra meter ifrån korttids.... de inblandade bor inte långt därifrån heller.... Måste skaka på mig så jag blir av med de där olustkänslorna jag fick efter den där synen!

Kramen på er ♥

Följetongen fortsätter....

Jaa, vart ska jag börja med detta inlägg tro...? Jag får nog säga att förra veckan var nog den kämpigaste hittills i kampen för Turbos skolgång. Den var otroligt intensiv, så i fredags när jag satt på jobbet och fick besked från rektorn om att de nästkommande två veckorna ska fungera efter våra krav, så pustade nog min kropp ut och jag drabbades av en otrolig trötthet. Det gick bara inte att sitta kvar på jobbet utan jag var tvungen att packa ihop i förtid och åka hem. Hem till soffan och lugnet. Turbo har haft en korttidshelg så jag fick vila som jag behövde.

Sen visste vi inte hur det skulle se ut med tryggheten för Turbo efter dessa två veckor... nu i em fick jag ett mail från rektorn.... Japp, upp till kamp igen!! Orka ta en ny dust.... Känns hela tiden som man pratar för döva öron! De två nya lärarna kommer förstås att finnas på skolan, men Turbo är inte trygg med dem än, den ena har han bara träffat 1,5 vecka.
Kan ta ett exempel: Mt på korttids har jobbat med Turbo i fem månader nu. Det fungerar otroligt bra mellan dem - och nu börjar tryggheten infinna sig. Mt tycker det blir bättre och bättre för varje gång och Turbo trivs med Mt. Men som ni förstår så tar det tid med Turbo. Som vi sagt länge till rektorn så tar det många månader innan Turbo är trygg, men detta är tydligen väldigt svårt att ta in!! Nu tas all trygghet på skolan bort för Turbo inom några veckor och man tror det ska bli bra..... Jag kan tala om att utan trygghet blir Turbo orolig, han mår inte bra och utbrotten kommer som ett brev på posten.
Dessutom har rektorn lovat tidigare att det ska finnas en reserv som Turbo är trygg med. Idag får jag ett mail om att det inte blir så.... det kallar jag otroligt dålig framförhållning!! Det blir till att kämpa vidare för dessa kortsiktiga lösningar fungerar inte med Turbo.

Ett av flera moment som håller mig uppe är era fina kommentarer här på bloggen, de betyder så mycket speciellt i en sån här situation då det är extra kämpigt! Så tack för att ni lämnar spår efter er ♥ Och ett speciellt tack till en av kommentatörerna häromdan, din kommentar värmde lite extra och jag tror du förstår....

Efter att ha vilat under fredagskvällen och sovit länge så kände jag mig piggare igår (lörd). Vi åkte iväg och grillade på em med en del vänner.

Liten tjej gillar stooor hamburgare ;) 

Vissa gjorde mer än att grilla och äta maten.... Här en stilstudie på kära mannen som är med i "kasta-stövel"-tävlingen ;)

Vi hade det alldeles underbart härligt. Bra väder och trevligt och mysigt folk omkring oss. Jag tog mig också en liten runda själv i omgivningen med min kompis Nikon och passade på att rensa hjärnan ordentligt en liten stund. Bl a träffade jag på denna "söta" fuling:

Jag gillar inte alls såna här kryp men mitt fotointresse får mig tydligen att gå närmare såna där än jag anat att jag skulle göra ;) Kan ju inte missa något som kan bli en bild :) .... men jag lovar er, jag var på helspänn!!

När vi kom hem igen på kvällen var vi lagom trötta igen, men trötta på ett behagligt sätt. Man hade fått vila sig ifrån skolbekymren en dag iaf. Lugnet i mig bestod ända tills jag öppnade mailet från rektorn nu på eftermiddagen. Hade tänkt jag skulle koppla bort bekymren tills det närmar sig slutet på de två veckorna som är lösta. Men när jag ser vad hon skriver om fortsättningen sen, så förstår jag att kampen måste fortsätta på direkten, tyvärr....

Fortsättning lär ju följa under veckan som kommer.... svettas och våndas redan nu. Jag vet ju vilken energi det kommer att ta från mig och jag orkar definitivt inte en vecka till som den som gick....

Kram på er alla fina och goa läsare ♥

Fyra dagars intensiv kamp!

Här har det varit intensiva dygn när det gäller striden för att skolsituationen ska bli dräglig för Turbo. Det har varit löften hit och löften dit, tillbakadragna löften, överkörda föräldrar (vi), telefonsamtal, mail och jag vet inte allt. Soppan har blivit otroligt rörig under dessa dygn så jag vet knappt själv när, var, hur och varför allt är som det är. Mitt i allt detta ska man försöka vara en bra psykolog, pedagog och allt möjligt för att försöka lotsa en ledsen, orolig och deppig Turbo. Ja, jag skriver under på att detta tar hårt på oss föräldrar och speciellt mig som håller i den mesta kontakten!

De senaste fyra dagarna, sen Turbo fick reda på att Nk ska sluta, så har jag haft ständig kontakt med rektorn flera gånger om dagen, för att lösa detta scenario som uppstått. Problematiken blev ju värre när rektorn lovade bort Nk till hans nya jobb i förtid. Hade hon frågat oss om vad vi trodde, så hade vi sagt blankt NEJ - Turbo ÄR INTE tillräckligt trygg med de nya lärarna för att det ska fungera redan nu att Nk försvinner helt. De senaste dygnen har jag haft blåslampa på skolledningen, hotat med media och skolinspektionen och jag har inte varit beredd att ge mig för nu räcker det med strul för Turbos del.

Efter många turer så fick jag idag på eftermiddagen slutligt besked av rektorn om att hon tillgodoser våra krav på en så smidig övergång som möjligt för Turbo. Tyvärr går detta ut över läraren Nk också, han kommer i kläm och detta var inte meningen men vi får alla kompromissa i det här läget. (Blir för långt att förklara alla detaljer.) Nu ser det iaf ut som att de närmaste två veckorna ska fungera hyfsat för Turbo, vi har alla gjort så gott vi kan utefter den situation som uppstått. Sen får vi se om det blir ytterligare kamp....

Men man undrar varför det måste gå så långt som till hot om högre instanser innan det händer någonting!!! Det skulle bara flyta på och allt detta tjat om hur viktigt det är med TRYGGHET för Turbo - ja, vi har hållit på och tjatat på skolledningen i 3,5 år om detta - och man förstår fortfarande inte! Det är skrämmande! Kommer man någonsin att förstå hur han fungerar??
Nu har jag precis gjort slutklämmen på fyra jobbiga och kämpiga dygn, genom att ringa skolinspektionen. Är så trött så jag skulle bara vilja slänga mig raklång nånstans och inte göra ett endaste dugg på ett tag nu. Men iaf, vi kom fram till att vi avvaktar till slutet på nästa vecka med att göra en anmälan. Vi har en deadline för rektorn på torsdag med ett par krav som det ska finnas beslut på på papper då. Detta är krav som skolinspektionen tar hårt på!

Ha ett gott fredagsmys ♥ Kram, kram ♥