Höstlovet har börjat

Nu börjar en ny vecka och första dagen har redan gått. Detta är en vecka som jag inte riktigt tror blir helt och hållet harmonisk av olika orsaker. Dels är det lov och dels så kan inte sonen ta med sig datorn till korttids/fritids eftersom den gått sönder i ett utbrott tidigare i veckan.

Jag visste att det skulle bli protester och ledsamheter i morse. Han skulle minsann inte åka till korttids idag när han inte kunde ta med sig datorn. Jag hade förvarnat E redan igår kväll om att det kunde bli lite oroligt och jobbigt idag på morgonen. Eftersom jag var tvungen att infinna mig på jobbet idag, så hade jag en plan B färdig och som jag pratat med personalkillen om. I värsta fall skulle E och sonen få vara här hemma hos oss idag. Och det går väl bra - MEN - då skulle problemet fortsätta än värre på onsdag när det är dax igen, och då är det dessutom en helt annan personal som han inte är riktigt lika van vid. Så jag tyckte det var bäst att han kom iväg idag.

Det var väl på ett hår att jag vikit mig för det blev utbrott och lite småvåldsamt här, men till slut kom vi iväg och jag fick lämnat av honom vid skollokalerna där de skulle vara idag. Jag kunde åka till jobbet och vi klarade av ett långt möte som var inplanerat under förmiddagen.

Jag hämtade sonen i eftermiddag efter jobbet vid 14-tiden och han är på ett strålande humör. Otroligt lugn och harmonin har landat hos honom - så härligt! Rätt personal är bara sååå viktigt för de här barnen! Nu ska vi vara lediga i morgon, jag och sonen och försöka mysa hela dan ♥ Sen återstår det att se hur onsdagsmorgonen avlöper. Då är det en relativt ny personal som ska jobba med sonen, en personal som de anställt på resursskolan för några veckor sen. Bara att hoppas på att jag får iväg honom....

I morgon måste vi nog ta tag i detta med datorhaveriet också. Måste kolla upp hur försäkringen funkar och hur lång tid det kan tänkas ta innan det blir klart med hur det blir. Men som sagt, det tar  vi i morgon.
Kram på er alla ♥

Halloween-oro

Fredagen avlöpte relativt bra, inget att klaga på. I skolan hade de tagit det lite lugnt med tanke på sonens tillstånd fortfarande. Han var fortfarande inte riktigt på topp efter onsdagskvällens händelse med datorhaveriet. Skönt att de läser av och anpassar i skolan.

Igår (lördag) hade jag och sonen en riktig mysig dag. Mannen åkte och jobbade efter frukost och sen blev det lugnt ☺ Alltså - det är inget fel på att ha mannen hemma, det är bara det att det blir lugnast med sonen om det bara är en vuxen runt honom. Så vi hade det riktigt mysigt.

Sen kom mannen hem på eftermiddagen och började elda i badtunnan.

Sonen hade pratat om det redan på förmiddagen att vi skulle bada på kvällen och han såg fram emot det. Men nån timme innan det var färdigt att hoppa ner i tunnan så blev han så störig.... någonting var inte som det skulle... Men jag såg ingen förklaring till det, men nåt måste det vara. Det syns så väl i hans ansikte när något inte stämmer (vi i hans närhet har lärt oss att se det på ett tidigt stadie). Mina tankar började snurra i huvudet på mig - vad var fel? Sen slog det mig! Under eftermiddagen hade han frågat och frågat om Halloween! Var det nåt med det som oroade??

Jag frågade honom om han var orolig för att det skulle komma nån och ringa på hos oss... och då brakade oron loss hos honom! Det var alltså det som gnagt i honom hela eftermiddagen och som gjort honom bångstyrig och stökig. Jag försökte lugna honom på alla sätt och vis när jag nu visste vad som var felet. Som tur är så har vi ett staket runt tomten (bostadsanpassning) där vi kan låsa grinden. Jag garanterade för honom att vi låser grinden, och då är det ingen som kommer in på vår tomt. Men han ville ändå inte bada ute i tunnan, han ville inte ens råka se dem på gatan.

Ja, så gick det med vårt familjebad! Det rann ut i sanden. Jag och mannen fick bada lite snabbt och anpassat efter omständigheterna med sonen. Men det blev rätt bra ändå, det hade kunnat bli värre.... När vi sen fått sonen i säng så fick vi gotta oss och mysa lite i lugn och ro.

Nu hoppas jag att oron för Halloween lägger sig hos sonen. Det är tydligen väldigt svårt att veta vilken av kvällarna risken finns att det kommer några figurer och ringer på dörren. Kollade lite på nätet igår, men det finns tydligen inget bestämt datum för detta.... Just nu är han rätt lugn så jag hoppas han släpper det där. Får väl låsa grinden de kvällar det kan tänkas vara aktuellt....

En lovvecka ligger framför oss nu. Sonen ska vara på korttids fyra av dagarna när jag jobbar. Eftersom sonen behöver vara ensam med en personal och det var fullt på det vanliga stället så kommer han att få vara i skollokalerna med en korttidspersonal. Men sonen har pratat om det där med dator, han kan ju inte ta med sig nån dator till korttids som han brukar.... Hmm.... räknar med att det kan bli oro i morgon bitti.... Men just i morgon är jag tvungen att vara på jobbet då vi har kvalitetsrevision, där både jag och mannen måste vara med. Det kommer en person utifrån som gör revisionen och tiden är anpassad efter mina arbetstider så det gäller väl att vara på plats då. Det är E som ska jobba med sonen i morgon och jag har en plan B i bakhuvudet ifall sonen skulle strula.

Jag fick en fråga av Anna i en kommentar häromdagen. Det handla om när sonen förhalar läggtiden numera. Anna frågade om vi hade ett schema för kvällsrutinerna? Nej, i nuläget har vi inte det men vi har haft det tidigare. Eftersom det fungerat så bra en längre period så har vi inte använt oss av det, men det är nog läge att fixa i ordning ett igen. Tiderna förändras och då får man själv hänga med och förändra så det blir bra. Så det är nog bara att sätta igång och göra ett schema!

Ha en fortsatt fin söndag alla därute ♥

Fredagsmys?

Sonen kom iväg till skolan idag också :) Lite lättare idag än igår får jag väl säga. Han är väl fortfarande inte riktigt glad och det kan man väl inte räkna med än på ett tag heller. Dataproblemet hankar sig fram provisoriskt. Vi har kopplat en extra skärm till laptopen så han kan hålla på med den... iaf tills vi ska lämna in den... då blir det inte lätt :(. Sen har han ju kommit på att han inte kan ta med sig den till korttids i veckan heller. Det är ju lov nästa vecka och han ska vara på korttids fyra dagar på dagtid när jag jobbar. Han brukar alltid ta med sig datorn dit, så det blir en utmaning att få det att fungera ändå.

Jag kan väl tillägga det att dessa båda utbrott som fick så förödande konsekvenser i veckan (skärsår på mina fötter och att datorn gick sönder), det var inga stora utbrott utan det var tillfälligheter att det blev som det blev. Hade jag inte stått precis där han kastade glaset så hade det bara varit att sopa upp glassplittret och sen varit över. För sonen blev lugn direkt efter kastandet. Likadant var det när han kastade datamusen. Hade den kommit på sidan om dataskärmen så hade det varit frid och fröjd snabbt sen. Så det är inte det att han haft ovanligt mycket eller ovanligt stora utbrott denna veckan.

Jag har lite kontakt via nätet med en mormor i Diagnoslandet. Det är så intressant att höra hennes reflexioner och tankar om hur det kan vara. Hon är en mycket insatt och förstående mormor. Bl a så fick jag några tänkvärda rader skickade till mig. De är skrivna av en okänd skribent, troligtvis någon med egna diagnoser. Läs och begrunda ur den personens synvinkel som har diagnoser:

Tänk på hur det känns för oss med diagnoser.
Tänk på hur det känns för oss, att vi känner oss annorlunda.
Tänk på att vi blir missförstådda och ibland kränkta för vårat annorlunda tänkande.
Tänk på hur det känns att inte kunna kontrollera sina aggressiva utbrott.
Tänk på hur det känns att inte kunna sitta still när det kryper i hela kroppen.
Tänk på hur det känns för oss när man inte orkar med alla krav.
Tänk på hur det känns för oss när man inte kan bromsa sig själv.
Tänk på hur det känns när man inte klarar av att strukturera sig själv tillräckligt.
Tänk på oss hur det känns att känna sig misslyckad när man gör så gott man kan.
Tänk på oss hur det känns när man tappar självkänslan och har svårt att anpassa sig.
Tänk på oss att vi behöver stöd och stöttning.

Jag tycker dessa ord gör så att man kan sätta sig mer in i hur den personen känner sig och det är så man måste tänka för att kunna stötta på bästa sätt. De klarar inte saker som vi andra klarar, bara att acceptera att det är så och försöka strukturera och anpassa bäst det går. De har det inte lätt.
Nu har inte min son kommit så långt än att han förstår att han är annorlunda och lider av det, han är glad och lycklig (för det mesta) i sin egen bubbla. Han tänker inte på sin omgivning på det sättet och det är väl både för- och nackdelar med det.
Ja, ja, tänkvärt var det iaf.

Hur det har gått i skolan idag vet jag inte än. Har inte träffat sonen än utan sitter på jobbet fortfarande. N har assisterat hemma några timmar på eftermiddagen medans jag och mannen uträttade ett ärende. Men nu är mannen och sonen på bio! De ser Tintin-filmen och jag hoppas den faller sonen i smaken så det funkar bra för dem. Strax hämtar de mig på jobbet och vi ska åka hem och försöka få till lite fredagsmys i soffan. Vi hoppas på det iaf.
Kram på er alla som fredagsmyser och alla andra också  ♥

K-A-T-A-S-T-R-O-F

Om nu min rullgardin sakta gick ner för mig på eftermiddagen igår av olika orsaker och stannade på hälften, så gick den snabbt ner helt innan dagen var slut. Fy vilken avslutning på gårdagen det blev! Jag tyckte jag var lite nertryckt på eftermiddagen så jag tog mig en rask och snabb promenad i ösregnet igår. Sen var det min tur att lägga sonen på kvällen och det var då det hände....

Sonen har börjat krångla vid läggdags och förhalar tiden så den går alldeles för långt innan han hamnar i sängen trots att vi använder timstock. När han dragit ut på tiden tillräckligt så tyckte jag att NU måste vi gå upp i sängen. Sonen är väldigt kravkänslig och datamusen satt genast i laptopskärmen - SMACK! Skärmarna tål tyvärr inte såna krafter. Det händer emellanåt att han kastar musen men då hamnar den på sidan om skärmen, så icke igår :(

Oj, vad ledsen han blev! Det går inte att med ord beskriva, han t o m grät sig till sömns sent omsider - har nog aldrig hänt förr. Att vara i närheten av honom i det läget är svårt, försökte väl till och från och man får vara på sin vakt men man vill ändå försöka trösta det otröstliga så gott det går. Fast det går egentligen inte....Datorn är ju hans allt! Det var som en beskrev det för mig igår: att datorn för grabben är lika viktig som syret vi andas. Ja, så kan man nog säga...

Med två dagar i rad då det hänt förödande saker så är man återigen i det läget att man är så fruktansvärt trött på dessa utbrott. Jag går här och funderar och grubblar på ett förslag jag fick på ett forum på nätet som handlar om NPF, ett förslag som kanske, kanske skulle göra att vi tar ett steg i rätt riktning i kampen mot utbrotten. Men förslaget behöver skräddarsys så det passar min son, och vi behöver också hjälp utifrån och att hitta rätt person för detta.... någon med rätt intressen och rätt pedagogik... mmm.... inte lätt.... tål att grunnas på.

Hade tänkt mig en långpromenad idag för att försöka få bort lite av det negativa som cirkulerar i mig, men jag tittade på min fot igår kväll och den såg inte så bra ut. Ett av skärsåren från i förrgår var nog djupare än jag trodde. Blödde så det droppade när jag tog av förbandet igår... hade kanske behövt att sys ihop. Men, men, det ska väl läka så småningom, har haft värre skador än så utan att uppsöka läkare... Så jag tog och cyklade på motionscykeln i stället så svetten lackade. Jätteskönt att bli av med lite överskott eller underskott eller vad vi ska kalla det. 

En liten pärs var det att få iväg sonen till skolan i morse. Han hade bestämt redan igår att han inte kunde gå till skolan idag pga att han var för ledsen. Det var också det första han sa när jag väckte honom. Men jag var beredd på detta och jag kände mig som en grym mamma som skickade iväg honom idag. Han t o m grät en stund innan taxin kom.... Men samtidigt tror jag att tankarna skulle skingras lättare i skolan än om han var hemma och bli påmind om det tråkiga som hänt. Jag förvarnade Mk på skolan om att de kunde få det tufft idag och jag berättade vad som hänt. De anpassade skoldagen efter sonens tillstånd, jättebra! Nu är det bara att se hur eftermiddagen och kvällen avlöper. Kan bli en utmaning....

Kram på er gott folk ♥

Dystert

Idag är min rullgardin inte riktigt uppe, eller jag kan ju säga att den gått ner lite under dagen. Jag hoppas sonens goda humör håller i sig så vi kommer igenom dagen på ett bra sätt ändå... Lite dålig kombination om jag inte är på humör och sonen är labil. Skulle vilja ställa mig och skrika rakt ut, men ska lägga band på mig. Dels hjälper det nog inte och dels så skulle det inte se bra ut. Ska försöka vara ledig i morgon och fortsätta röja här hemma och ta mig en långpromenad så hoppas jag att jag är lite rensad på negativiteten sen. Ibland får man väl känna sig lite "icke-på-topp" av olika orsaker kanske - så nämner vi inte mer om det.....

När jag skrev gårdagens inlägg hade ju inte hela dagen gått än, det var ju några timmar kvar - och tro´t eller ej, men oflytet fortsatte. (OBS! Detta har inget att göra med min dåliga stämning idag.) Jag var i stort sett färdig och skulle åka iväg på kvällen. Jag skulle bara meddela sonen en sak som han behövde veta innan han somnade. Det var tänkt att N skulle komma och assistera som idag på em och kvällen, men N har fått förhinder och han ska komma på fredag i stället. Sonen "hör" eller tar bara in det negativa tydligen och får ett snabbt och kort utbrott. Tyvärr stod jag precis ivägen för det explosiva.... Han fick tag i ett glas som stod framför honom och kastade det med väldig kraft. Kan väl säga att jag fick plåstra om mig en del innan jag kunde åka iväg sen rejält försenad.....

Men tänk vad härdad man blir efter några år i Diagnoslandet. Tanken på att bli arg existerar inte hos oss i ett sånt här läge. Man tar reda på spillrorna och sen är det inte mer med det. Att bli arg eller att älta och dra upp det inträffade med sonen är inget alternativ. Han är inte mottaglig för sånt utan det skulle bara resultera i ytterligare utbrott om man gjorde så. Däremot om det hettar till idag så tror jag att jag kan använda incidenten igår till att få honom att lugna sig. Jag kan nog bara påminna honom vad som hände med mig igår så lugnar han sig, om han inte kommit för långt i sitt utbrott förstås.

Ja, så här kan livet i Diagnoslandet se ut ibland. Samtidigt ska jag inte klaga - just nu verkar det som att många i det här annorlunda landet mår ganska dåligt. Och det gäller både föräldrar och barn. De flesta som mår dåligt gör det pga att skolan inte tagit sitt ansvar och anpassat efter diagnosernas behov. En del kommuner lägger t o m ner sina resursskolor! Vi är naturligtvis väldigt glada över att det blev en resursskola här i kommunen fr o m detta läsår, även om det satt långt inne. Nu finns den och man önskar att andra kommuner kunde se att det faktiskt är ett bra alternativ för dessa barn.

Nä hörrni, nu väntar jag in mannen om en stund. Kanske kan jag t o m få mig en promenad ikväll här, men det får nog bli i regnet isf verkar det som. Ha en go´ kväll allesammans ♥

Oflyt

Vilken dag jag haft idag! Samtidigt har det naturligtvis kunnat vara värre, så jag ler åt den här dagen lite faktiskt ☺ Man får ta det för vad det är, eller hur det blev, eller nåt sånt....

På sonens schema för skoldagen stod bl a cykeltur (idrottslektion). Kalla mornar är det så jag tyckte det passade bra om han kunde ha vinterjackan på sig, som vi inte fått fram än. Så jag skulle ta fram den i morse, men hittade den inte. Vi har eg. bara ett, eller kanske två ställen där vi har undanhängda kläder som inte passar för säsongen. Men där fanns den inte. Sprang runt flera varv och klockan bara gick. Försökte att inte visa min stress för sonen. Men nej, det fick bli den vanliga jackan idag också så jag pälsade på honom lite extra under så jag tror inte det gick nån nöd på honom.

En timme efter att sonen åkt iväg med taxin kommer jag på det! Den är kvar i tvättstugan, tvättad och ren!!! Japp.... fint.... virrpanna kallar jag det! Mitt i stressen på morgonen så låser det sig ganska lätt tydligen. Lärdomen får väl bli att alltid ha allting i ordning på kvällen innan man lägger sig! Och en sak till... precis innan han kom hem från skoldagen kom jag ju på att jag glömt skicka med cykelhjälm..... superduperbra mamma idag ;)

Jag hade bespetsat mig på en ledig dag idag, men den blev helt oledig ;) Var tvungen att åka till jobbet och reda ut en akut grej. Blä och pust. En sån där grej igen som jag inte vet riktigt hur man löser. Ingen på jobbet visste, inte IT-chefen som vi har att tillgå från grannföretaget och inte ens revisorn. Fick lov att ringa supporten för dataprogrammet vi har och försöka få hjälp därifrån. Vi slog våra kloka huvuden ihop och sen hade jag lite jobb framför mig, men till slut tror jag att jag fick ihop det. Kan väl trösta mig med att alltid lär man sig nåt nytt... Usch, koncentrationen var stor och nu när jag hunnit hem och varvat ner lite så känner jag hur trött jag är av anspänningen som blev.

Här hemma har de små missarna från min sida fortsatt idag. Det är tydligen bara att acceptera att det är en sån dag idag... ;)

Men nu väntar dusch, middag och sen ska jag iväg en sväng ikväll. Får väl sova mig igenom kvällen men bort ska jag - mannens tur att vara hemma ikväll! Ha det gott, mina läsare ♥

Små förändringar i skolan

Jag är visst inne i ett litet stim här... hade tänkt fortsätta på den djupa linjen idag också med en tillbakablick, men jag tror jag ska bespara er det. Kan bli lite jobbigt med all sorg och vemod som kommit nu i några inlägg. Kanske tar jag det i morgon eller så... Det får bli ett "vanligt" inlägg idag ☺

I morse var sonen otroligt trött, han sa att han ville vara hemma från skolan. Men att börja vara hemma för att man är trött - ja, då lär det bli många hemmadagar och det går jag inte med på. Så jag skojade lite med honom - sånt som jag visste att han skulle reagera positivt på, annars kan det få motsatt verkan och sluta i utbrott i stället. Gäller att ha rätt balans där. Taxin kom och sonen var färdig, skönt!

Fr o m idag ska de lägga upp lektionerna på lite annat sätt på resursskolan. Lektionerna hålls som vanligt i sonens egna rum (ensamlektioner) och hittills har han haft Mk som sin egen assistent och det kommer väl att fortsätta så. Skillnaden blir att han kommer att ha vissa lektioner med en av de andra i personalen. Kanske en eller två lektioner / dag kommer att vara med någon annan än Mk. Nu har de färgat schemabilderna så han ska veta vem som kommer att vara hos honom under lektionen. Personalen har var sin färg på bildschemat. Blått är alltså Mk:s färg.

Jag tror nog det kan bli vettigt bara man inte förändrar för mycket på en gång utan tar det försiktigt i början. Han känner ju den övriga personalen också, bara att han känner Mk bäst och känner trygghet med honom. Sen har de olika utbildning så för den sakens skull kan det nog vara bra att variera sig också, men som sagt, bara det går försiktigt fram. Jag tänkte vara extra observant denna veckan för att se hur han mår när han kommer hem på eftermiddagarna. Idag har han haft ett par lektioner med en lärare på skolan, Nk, och just nu är han väldigt lugn. Antar att dagen funkat för dem.


När jag rensade bland lite rämmil här hemma i lördags hittade jag en grej som fick mig att le lite. Det var ett häfte de hade i skolan när sonen gick i fyran. Han hade svarat på lite frågor och det var jättekul att läsa svaren idag. Tre år - det händer mycket under den tiden. Men det var fascinerande att se vad som skrevs och man kände igen det.

På bilden här kan man skymta uppe i vänstra hörnet att han skrivit att Michael Jackson var hans favoritartist :) Jo, det var en period.... Smultronstället tycker jag var kul: Under altanen hemma! Han hade ett litet krypin under altanen som bara var hans. Han samlade grejer där och kunde sitta där och filosofera. Han sprang alltid (eller oftast) dit när han var arg när han var ute i trädgården. Tappade man bort honom så visste man garanterat att han satt där. Man blir nästan lite nostalgisk när man hittar såna här grejer.... ☺

Nu har det blivit promenaddags för mig. Bäst att ge sig ut om jag ska hinna tillbaka tills det blir läggbestyrsdags - min tur idag. Ha det gott alla ♥