Tillbaka till verkligheten **** AS/ADHD

Nu är vi tillbaka i verkligheten igen efter den lilla utflykten i helgen till Kalmar. Jag jobbade igår eftermiddag och kväll så mannen fick ta hand om sonen helt och hållet efter att vi hämtat på korttids.

I morse när jag väckt sonen så frågade jag honom i en mild och mjuk ton: Hur mår du, lilla gubben? Till svar vrålade han: JAG ÄR FÖRKYLD!! Jag förstod genast var jag skulle lägga ribban för morgonen = väääldigt lågt . Inte pressa honom med nånting utan jag fick försöka på ett smidigt sätt få honom färdig i lagom tid till taxin. Ska väl tillägga att han inte var sååå förkyld så han behövde vara hemma, men humöret är väl inte på topp när man är lite halvdan.

I eftermiddag har vi hunnit med ett utbrott här när legot inte funkade som det var tänkt. Känns som han börjar bli lite väl stor och stark nu när han har sina utbrott....

Själv börjar jag känna mig lite pirrig och stressad inför mötet på fredag där bl a skolchefen ska närvara. Jag måste se till att förbereda mig noga så jag inte missar nåt. Idag har jag pratat med enhetschefen för korttids och vi ska träffas på onsdag för att se vilken linje vi ska hålla. Skönt att hon är med och stöttar i det här, hon har stor kunskap inom NPF och vet vad som behövs. Dessutom har vi värdefullt stöd från nuvarande rektorn och sonens assistent.

Idag har jag beställt en sak som jag ska använda mig av i ett projekt jag ska dra igång med sonen. Jag skrev om det för några dar sen men problemet då var att skrivaren inte funkade. Nu har vi fått fart på den så nu hänger det på mig och min tid, jag måste försöka få till lite bilder. Det jag har beställt har inte sålts så länge i Sverige så jag blev glad när jag googlade fram en webshop. Kommer att skriva om det sen när jag fått det - kanske har någon av er läsare erfarenhet av det....

Måste sätta in en bild som jag tog i Kalmar i helgen. Det är på ingången till fängelset.

Ovanför dörren står årtalet i romerska siffror. Efter en liten kort, kort fundering hos sonen så talade han om vilket årtal som menades. Ett litet specialintresse! Är det någon av er läsare som knäcker det utan att fuska?!

Tågstrul och utrymt hotell **** AS/ADHD

Måste börja med att TACKa för era snälla, goa och upplyftande kommentarer! De bär mig framåt en extra bit.

Helgen som gått var ett äventyr av eget slag. Det behövs inga diagnoser med för att det ska hända saker...;). Det började redan när vi klivit på tåget i fredags på seneftermiddagen på vår lilla ort. Där får vi sitta på tåget i 1,5 timme utan att få åka iväg.

Ett mötande tåg hade krockat med en stor älgtjur som slagit sönder nåt system så de kunde inte åka vidare utan att få hjälp av ett annat lok. Och det förstår man väl att det tar tid att fixa ett extra lok nånstansifrån... Så där satt vi, och kunde inte göra så mycket. När väl det mötande tåget kom till oss så skulle de 250 resenärerna äntra vårt redan fullbokade tåg! Gissa om det blev trångt och varmt? Men vi ska inte klaga, dessa resenärer hade redan suttit fast i skogen i fyra timmar!!!

Vi anlände till Kalmar drygt två timmar för sent och gick ut på restaurang vid 22,30 för att få en bit mat. Vi lyckades väl få ett redan stängt kök att laga lite god mat åt oss.

Lördagen tillbringade vi en stund på stan och shopade lite och såg oss omkring lite. Sen var vi på museet som hade utställning om Cronan - skeppet som sjönk 1676 och  drygt 800 personer omkom.

De håller på att dyka och plocka upp grejer därifrån som är mycket väl bevarade. Det var lite fascinerande faktiskt!

De hade också byggt upp så man kunde få en liten inblick i hur arbetarna ombord hade det. Det var inga vidare bra levnadsförhållanden...

Vi gick ut och åt lite gott på kvällen sen, dock lite tidigare än på fredagskvällen ;)

Idag (söndag) var det dax för hemfärd. Trist - en sån här helg går alltför fort när man har trevligt. Men dagen fick en abrubt början - vi flög upp ur sängen av att brandlarmet tjöt i hela hotellet. Jag öppnade dörren för att känna om det luktade brand, vilket det inte gjorde. Men vi kastade på oss kläderna och tog oss till entreplan via trapporna där det var fullt med folk, vissa iförda enbart badlakan och en jacka. Vi fick senare info om att det varit en incident i köket men att det inte var nån fara. Skönt vid ett sånt tillfälle att inte diagnoserna är med - hur skulle sonen klara detta! Tror nog att han skulle fixa själva utrymningen bra, men att han skulle braka ihop i utbrott senare.

Hemfärden gick sen bra med SJ och vi hann lagom hem och få lite mat i oss innan det var dax att hämta sonen på korttids på eftermiddagen. Återstår att se hur han var i humöret, själv åkte jag som vanligt till jobbet och sitter där än.

Snaaart helg **** AS/ADHD

Puh, sonen var frisk idag som tur är. Blev extra orolig eftersom han var uppe länge igår kväll och spelade Wii med storebror. Hade inte hjärta att köra honom i säng i tid när han hade så roligt.

Morgonbestyren gick hyfsat lugnt till väga trots att storebror var hemma. Han höll sig undan och låg kvar i sängen tills sonen kommit iväg. Men under morgonen fick jag ytterligare ett bevis för att sonen inte kommer att passa in i den vanliga högstadieskolan. Han gjorde en grej mot mig som inte accepteras och det kan gå riktigt illa om han gör så mot nån annan. Det var inte av elakhet utan en sån där sak som bara händer i impulsiviteten. (Av hänsyn till sonen skriver jag inte ut vad som hände.) Jag som är hans mamma känner honom väl och vet hur han tänker och hur han fungerar, men andra skulle säkert få en chock om de drabbades. Jag har denna händelse i huvudet och plockar fram den som ett vapen om skolchefen inte förstår allvaret i det vi vill. Får han höra detta så fattar han nog vad som måste till.... samtidigt som det känns hemskt att man måste lägga fram alla "dåliga" sidor hos sitt eget barn för att man ska få det som krävs för att han ska må bra.

Nu är det korttids som väntar för sonen över helgen. Jag och mannen ska i eftermiddag ta tåget till Kalmar för att tillbringa helgen där. Vi åker tillsammans med ett annat par (föräldrar till en kompis till äldsta sonen). Ska bli jätteskoj att komma iväg och jag hoppas jag kan koppla bort den mer än stressiga vardagen vi har just nu. Vi har egentligen inte tid att åka, men detta har varit planerat i flera månader så nu åker vi oavsett hur det ser ut här hemma. Och vi ska försöka koppla av och njuta av ledigheten!

Extra person i huset **** AS/ADHD

Sonen blev väääldigt trött ganska tidigt på kvällen igår. Han klagade lite på ont i halsen och ville inte ha nån kvällsmat, han åt lite frukt istället. Jag bävar för att en förkylning eller nåt är på gång. Själv sa han att han inte ville bli sjuk innan fredag för då har de historieprov som han vill göra. Han tycker det är tråkigt att få göra prov i efterhand. 

I morse kom han upp tidigt ur sängen och var redan uppe när jag vaknade till. Pigg och glad var han, men jag anar lite tjockhet i halsen och näsan hos honom men han visade inga andra symptom. Han åt och var glad så han åkte iväg till skolan som vanligt.

Vi har inte tid med sjuka här hemma nu. Till helgen är det korttids och jag och mannen ska bort och både tåg och hotell är bokat. Bara att  hoppas att det ska fungera som vi tänkt.

Efter fritids idag åkte jag och sonen in till stan och hämtade den äldre sonen som kom med tåg/buss. Han ska vara här över helgen eftersom en av hans gamla kompisar har inflyttningsfest. Tyvärr får vi ju inte träffas så mycket, vi hade redan bokat vår lilla tripp när vi fick reda på att han skulle komma hem denna helgen - lite trist :(. Nu sitter brorsorna i soffan och spelar Wii - mysigt.

Nu får vi se hur morgonbestyren funkar i morgon. Sonen kan bli lite störd av att vi har en extra person i huset, men jag hoppas det går bra.

En vanlig onsdag **** AS/ADHD

Kylan den fortsätter, men det är väl nästan så i hela landet så det är väl bara att bita i. En skön morgon hade sonen och jag i morse också. Under dagen så reflekterade jag lite grand över värderingar vad som är en bra eller dålig morgon. När jag tycker att morgonen har varit bra så kanske en "vanlig" familj tyckt att den varit jobbig. Men inte med våra mått mätt. Man ändrar liksom värderingsskala när man hamnar i diagnoslandet.

På jobbet idag så pratade vi om skolan i centralorten, den skolan som min son ska börja i nästa läsår (7:an). Några hade hört på nyheterna att den skolan står på randen till stupet ekonomiskt sett. Det är ju lysande förutsättningar nu när vi vill ha igenom en bra och anpassad skolgång till sonen. Och sånt vet man ju att det kostar pengar... Lite chockad blev jag när vi hade det senaste mötet med rektorn där och gick igenom hela skolan. Det kom nämligen fram att de inte har en enda resurs på hela skolan trots att de har många elever med särskilda behov... Låter inte som de prioriterar elevernas bästa precis. Japp, det blir säkert en kamp mot ekonomin framöver...

Den här veckan blev jag lite extra påmind om hur bra de ordnat skolan för sonen i nuläget. I schemat står det nu flera dagar att de ska läsa på till historieprovet de ska ha på fredag. Eftersom sonen har planerade raster så har de tagit till lunchrasten vissa dagar. De har också planerat halva fritidstiden nån dag till att läsa på. All fritidstid och alla raster är välplanerade och han är ensam med sin assistent. När de gör så här med påläsning till prov så slipper han att göra det hemma, vilket aldrig har funkat. Nu är det faktiskt inte ofta jag ens vet om att de ska ha prov, de löser det så bra på skol- eller fritidstid. Kanonbra lösning så slipper vi kriga på hemmaplan med sånt!

En lugn men kall morgon! **** AS/ADHD

En bra morgon här idag också, njuter av det när vi slipper utbrott! Men så bistert kallt det blev då, -15 var tempen nere och vände på nu på förmiddagen. Förstår mig inte på katten som ville gå ut. Han låg ute på en oisolerad altan i nästan två timmar. Vi kallar han för kockobäng ibland.... idag tycker jag han gjorde skäl för det namnet när han var ute frivilligt i kylan ;). Men det är klart - är man från sibirien så är det kanske i kylan man trivs bäst!?

Idag har jag jobbat hemifrån igen för att kunna springa emellan och försöka minska på tvättberget. Förtstår inte varför det ska behöva växa så fort??

Vet inte om sonen inte var så jättesugen på att åka snowracer idag. Han frågade lite lamt när vi skulle åka. Jag chansade och frågade om vi måste det idag, för jag hade en del att göra. Men då sa han snällt att vi kunde strunta i det idag! Jag som hade förberett mig på att eftermiddagen skulle bli superstressig för mig, nu blev den bara stressig ;).  Sonen har varit väldigt lugn, byggt berg- och dalbanor på sitt kära spel "Roller coaster 3" och även sett lite på TV.

Nu ska jag bort ikväll så mannen får ta hand om duschbestyren innan det är läggdax för sonen. Skönt att kunna turas om lite med sånt.

Det är mycket nu **** AS/ADHD

En alldeles - i stort sett - perfekt morgon hade sonen och jag i morse. Så skönt när man slipper utbrott på morgonen, man känner sig liksom mycket lugnare och gladare då... ;).

När sonen kom hem från skolan så var det bara att ge sig ut i pulkabacken igen då. Och inte hade det blivit varmare heller, snarare kallare. Undrar hur det ska bli resten av veckan när de lovat ännu kallare väder. Tyvärr blåser det rätt skapligt och det gör inte saken bättre. Men vi var ute drygt en timme iaf.

 Det var rätt skönt att komma in i värmen sen iaf, men samtidigt är det härligt med frisk luft och att vara ute och röra på sig lite.

Själv börjar jag känna mig lite stressad, det är mycket som ligger framför oss de närmaste veckorna nu. Först måste vi ladda lite inför mötet med rektorn och skolchefen. Gäller att veta exakt vilken linje man ska köra på så vi får fram det vi verkligen vill.

Sen har jag mötet med kommunen och försäkringskassan när det gäller ansökan om assistans till sonen. Pratade ju med arbetsterapeuten på hab häromdan då jag fick en massa tips och förslag på sånt jag bör tänka på. Kladdade ner lite slarvigt på en lapp under samtalet. Det skulle jag behöva sätta mig med i lugn och ro och fundera över.

Idag har jag beställt delar till skrivaren här hemma (undrar varför mannen köpt en sån här skrivare en gång i tiden ;), det blev  väääldigt dyrt nu?!). Men snart ska jag väl kunna skriva ut lite bilder som vi ska använda oss av i vardagen här hemma för att styra upp vissa saker. Vi får väl se hur jag ska fixa till det... Ett barn utan diagnoser hade man bara kunnat sagt till att det ska vara si eller så, med sonen får man anstränga sig lite mer. Nöta in det med bilder och ev seriesamtal. Puh!