Boxningssäck, eller...? **** AS/ADHD

Fy, för lov! Konstigt att man ska behöva känna så, men min son mår definitivt inte bra när något bryter mot den invanda rutinen. Som jag skrivit tidigare i veckan så har han kommit helt i obalans.
Medans jag jobbade en stund så gick mannen och sonen runt sjön här i byn ca 5,5 km. Vackert väder och lagom kyligt.

  De var på gott humör när de kom tillbaka och hälsade på mig inne på jobbet. Sonen hade kul en stund men helt plötsligt går sonen bärsärkagång. Han klipper sönder saker, vräker omkull det som är i hans närhet, sparkas och slåss. Något är fel, men vad? Jag tar ut honom i bilen och åker en sväng medans mannen är inne på Ica och handlar, sen skjutsar jag hem dem. När vi var ensamma i bilen så försäkrar jag sonen att jag vill hjälpa honom så att allt ska vara bra, men då måste jag få reda på vad som är fel. Jag frågar honom om det var för att han ville åka hem som han blev så där arg. Mmmm, mmmm, mmm, mmmm är de svar jag får på mina frågor. (Hade ej penna och papper). Inte lätt att veta! Han har inte lätt för att använda ord, det är klart och tydligt.
Hela den här veckan har varit full med såna här incidenter. Känner att det är dags att vinkla hans ilska och aggressivitet. Är det någon som har erfarenhet som kan ge tips och råd om hur man gör? En mamma som har en vuxen son nu, lärde honom att gå till en skogsdunge och gapa, skrika och slå på trädet. Sen kom han tillbaka när han lugnat sig. Nu har vi ingen skogsdunge i närheten men väl en inhägnad tomt.... Annars går mina tankar skarpt till att skaffa en boxningssäck och hänga upp i källaren.

(Bild från Sporttema)

I så fall skulle man lära honom att gå till den så fort han behöver avreagera sig i stället för att ge sig på saker eller människor. Vi har försökt med att få honom att riva tidningar (som vi har i en speciell korg) men det verkar vara för lamt för honom. Han får inte ut nån energi på det. Men om han använder boxningssäck så får han ju absolut inte boxa nån människa sen! Skulle metoden funka tror ni? Eller blir det ännu farligare?
Att få honom att lugna ner sig utan att han fått utlopp för sin aggressivitet tror jag inte på i det här läget som är just nu, tyvärr.

Hjälp av gubbar **** AS/ADHD

Igår kväll vid läggdags så nystade jag lite i vad som inte varit ok för min son under dagarna på "fritids". Tisdag, onsdag och även idag så är han mycket labil på eftermiddagarna och kvällar. Märks tydligt att det är något som han inte trivs med. Vad det är vill han inte berätta, han har aldrig pratat fram vad som är problemet, han har inte den förmågan att sätta ord på det utan hjälp på traven.  Antingen får man gissa sig till det eller försöka lirka fram det på annat sätt.

Ett sätt som vi fick höra om på en kurs vi var på, var att använda sig av papper, penna och gubbar med olika ansiktsuttryck. Det bygger på att man vet vad han har sysslat med. Nu hade jag sett hans fickschema och visste vad de gjort. Jag skrev upp de olika sakerna och sen fick han kryssa det som han tyckte stämde med respektive sak.

Syns tydligt här att allt varit bra förutom lunchen! Han sa att de sitter alltid vid olika bord nu under lovet... Tänk vad lite det är som kan störa honom så mycket!! Under skoltid sitter han alltid vid samma bord och har alltid samma människor runt sig. Alla sitter alltid på sina bestämda platser vid hans bord. Och nu är det plötsligt nåt annat som gäller denna veckan, och det är olika varje dag. Stackarn, vad rörigt det kan bli.

För några veckor sen var det något liknande, vi förstod att något under dagen inte varit bra. Då använde jag samma metod. Då kryssade han ledsen mun på SO-lektionen. Spontant sa han att man får skriva så mycket, han blir alldeles rörig i huvudet... Så bra att få reda på det, jag förmedlade det till läraren. Vi kom överens om att han inte ska skriva så mycket med penna utan använda sig av  datorn mera. När han ska skriva så ska det vara raka direktiv så han vet exakt vad han ska göra.

Tänk vad mycket man kan få ut av några enkla gubbar...

Mindre lyckad dag **** AS/ADHD

Som jag skrev i förra inlägget så brukar inte loven vara nån höjdare för sonen och därmed oss. Allt är inte som vanligt, han vet att han inte har engelska, matte osv som han brukar ha. Nu planeras dagarna på "fritids" mycket bra men det hjälper inte alltid.

Idag har det hänt något under förmiddagen som han vägrar berätta. Men på hans humör så märks det tydligt att det är något som inte varit bra. Direkt när han satte sig i bilen när jag hämtade hem honom så gav sig humöret till känna. När vi parkerade hemma så gick han direkt och kastade in sin ryggsäck i kohagen med taggtrådsstängsel... Sen fortsatte dumheterna att avlösa varandra hela eftermiddagen och kvällen. Kastar saker omkring sig och på oss andra - det gäller att hinna ducka. Drar sönder saker, gömmer viktiga saker för oss, river sönder viktig post, vräker omkull möbler m m. Han reagerar också på minsta felsägning från vår sida, eller om han inte får exakt det svar han räknar med. Det gäller att "gå på tå", jag och min man vågar knappt öppna munnen och säga nåt med risk för att sonen ska missuppfatta.

Jag vill så gärna att han ska berätta vad det är som gör honom så upprörd, men det går inte att få något ur honom. Så fort man för det på tal att man förstår att något varit jobbigt, så ilsknar han till och kastar saker igen. Alltså ingen idé att prata med honom om det. Och det har alltid varit så med honom, det funkar inte att prata fram problemet. Jag vill ju inget hellre än att hjälpa honom med hans tankar, men hur ska man kunna hjälpa när man inte vet vad som tynger honom?

Jag fick inte tillfälle till det idag, men ibland kan man försöka med papper och penna. Jag skriver upp olika saker han gjort under dagen och använder mig av gubbar med olika munnar (glad, ledsen, neutral). Sen får han kryssa det som han tycker passar. Då kan han ibland t o m börja prata om varför han sätter en ev. ledsen gubbe. Men man måste göra det när han är på gott humör och inte är orolig. Få se om det blir tillfälle i morgon.

Höstlov **** AS/ADHD

Denna veckan har sonen höstlov. Loven brukar inte vara speciellt lyckade för oss. En sköterska på habiliteringen sa en gång att barn med asperger borde ha skola hela tiden. Då blir det samma rutin året runt. Det ligger en hel del i det. Det märks stor skillnad när vi håller på med morgonbestyren att han är mer uppe i varv nu än när han ska iväg till skolan. Jag pustar ut när han är klar att åka iväg till "fritids". Fritids för honom innebär planerade aktiviteter med sin assistent. Han klarar inte av att vara på det vanliga fritids där det ofta kan vara 30 barn på relativt liten yta. Idag skulle han bl a få spela badminton med sin lärare, det såg han fram emot.

Helgen som gick var ju mycket trevlig som ni kanske förstår av tidigare inlägg. Men en mindre trevlig sak som hände var att vår kamera försvann. Den är puts väck! Min man hämtade ju mig på jobbet och vi åkte direkt till hotellet i Linköping. Han kommer ihåg att han lagt den överst på packningen i hallen.

Jag bad honom gå ut i bilen och hämta den i söndags innan vi skulle lämna hotellrummet. Han hittade den inte i bilen. Vi sökte igenom rummet men där fanns ingen kamera. Då tänkte vi att den ligger väl kvar hemma. Här hemma har vi också letat men den finns ingenstans - Skumt!   Eftersom vi inte använde den under helgen (bilderna i inläggen är från mobilen) så verkar den ha försvunnit nånstans mellan vår ytterdörr och bilen (ca 20 meter). Hur går det till??

Nåja, det är bara en pryl... den går att ersätta. Men en kostnad som vi inte tycker vi har råd med just nu. Men man har lärt sig av att ha en son med diagnoser att prylar inte är det viktigaste. Så mycket som har gått sönder hos oss så lär man sig att det viktigaste är att vi själva är hela och någorlunda friska.

Hemma igen **** AS/ADHD

Nu är vi tillbaka hemma igen alla tre. Jag var in med väskorna, sen åkte jag till jobbet. Mannen har hämtat hem sonen från stödfamiljen. De hade tagit med grabben och tittat på Tobbe Trollkarl och Mojje igår!

                                                                                                                                                                                                                                                    Så nu vet vi nog vad som kommer att vara populärt att hålla på med ett tag framöver...  

Nu kan jag säga att jag är vääääldigt trött och sliten. Jag tål inte riktigt det här tempot som är just nu. Behöver ha nån dag ledig ibland då jag kan vara hemma ensam och plocka och dona men har inte haft nån sån dag på 5-6 veckor nu. Puh, hur länge orkar man?? Ikväll ska jag lägga mig tidigare än vanligt, har slarvat med sömnen i flera veckor nu.        

Champions of rock! **** AS/ADHD

Gårdagen var fylld av fullt ös från början till slut. Som vanligt när vi är i farten. Äldsta sonen och hans pappa spelade tennis ett par timmar. Då passade jag på att shoppa. 11-åringen behövde kläder. Han har vuxit väldigt mycket nu så han var i stort behov av nytt. Även skor eller stövlar stod på behovslistan. Jag sprang runt i affärer och köpte två par jeans, T-shirt och tröja, strumpor, vantar m m. I sista stund hittade jag ett par adidaskängor i GoreTex på rea! Jag hann inte ens ta mig en fika i lugn och ro. Nu hoppas jag bara att allting passar, men jag har handlat på de stora kedjorna så jag kan byta på hemmaplan.

På eftermiddagen gick vi ut och åt med äldsta sonen och hans flickvän.

God mat och dryck (cola för min del, jag var chaufför) på mysigt ställe. Sen var det dags för överraskningen. Vad de inte visste i förväg var att vi skulle åka från Linköping till Norrköping. Där var konsert med Peter Johansson: Champions of rock.

   Hela konserten innehöll enbart Queen-musik. Gruppen tillhör väl inte mina direkta favoriter men jag tycker Peter är en ruskigt bra sångare med en fantastisk röst och enorm utstrålning! Som gästartister hade han Nina Söderquist och Kerry Ellis - den sistnämnda hämtad från "We will rock you"-musikalen i London där Peter spelade i tre år. Alla tre hade enorma pipor!

Här sitter de redo att signera plattor och annat. Det var en konsert med bredd på åldern på publiken, det var allt mellan 10 - 75 år. Det verkar som sonen och flickvännen var nöjda. Mannen och jag var väldigt trötta på kvällen men belåtna med dagen.

Nu är det dags för oss att lämna hotellet i Linköping och åka hemåt igen.

Snart drar vi **** AS/ADHD

Snart är det dags att åka iväg på vår lilla weekend. Jag jobbar fortfarande (som ni märker) men så fort pappan i stödfamiljen har hämtat vår son hemma så kommer min man och hämtar mig. Då väntar en bilresa på ett par timmar till Linköping. Vi har vår 22-årige son där med sin flickvän. Vi ska överraska dem och dra iväg på ett evenemang  i morgon kväll, men de vet inte vad vi ska se/höra. Hoppas bara de gillar det.

Fick en fundering efter gårdagens tandläkarbesök. Varför sonen (11-åringen) håller ihop under hela besöket utan utbrott trots att han är ledsen och rädd. Sist vi var på läkarbesök så fick läkaren ta emot både sparkar och slag. Hans känslor kommer ju oftast ut på det sättet. Undrar vad det är för skillnad för honom på de två besöken? För mig är det en gåta, skulle vilja veta hur hans tankar går.