Annorlunda skoldagar **** AS/ADHD

De två senaste dagarna har inte varit några ordinarie skoldagar. Igår hade de kommunmästerskap på skolan där sonen går. Han var med förra veckan då de hade skolmästerskap. Det gick bra men han sa efteråt att det var lite jobbigt. Han bestämde själv efter det att han inte skulle vara med på komm.mästersk. Kände väl att det skulle bli ännu rörigare med ännu fler elever på skolgården. Förståndigt resonerat av honom, det ger lite hopp om att han börjar förstå vad som inte är bra för honom med tanke på hur rörigt det kan bli i vissa situationer. Så det blev en planerad dag här hemma med assistenten. De hade i förväg planerat lite olika  aktiviteter.                                                                 Idag var det studiedag och kompetensutvecklingsdag så både skola och fritids var helstängt. Det innebar lite pusslande med jobbet. Min man jobbade från tidig morgon till en bit in på fm då jag började jobba. Jag jobbade tills sen eftermiddag då mannen fick jobba igen. Krångligt, men det går, tur att det inte är varje vecka.    

 Här har varit ganska kallt inatt, måste nu bära in alla uteblommor på kvällarna. Men det blommar ju så fint fortfarande - tycker ofta att det blommar som bäst långt in på hösten.

Nu sitter jag och väntar på att mannen ska komma hem. Han har varit och tittat på SM-final i speedway, Lejonen - Vargarna tror jag det var som tävlade.

Curlingturnering **** AS/ADHD

En gång varje höst och vår brukar jag och min man vara med på en 6-veckors curlingturnering. Idag var det dags att börja igen. Det är 13 lag med i turneringen, någon gång har vi vunnit allt, ibland går det betydligt sämre. Men det är en härlig stämning, alla är så lättsamma och man kan skratta åt både misstag och lyckträffar. De flesta som är med tränar ett par gånger i veckan året runt. Jag och min man är bara där och spelar när det är turnering så vi är glada om vi vinner nån match ibland.

Eftersom vi behöver någon som är här hemma med sonen så är det ju lite krångligare för oss att komma loss. Idag var en ny avlösare här hemma med honom. Sonen sliter liksom ut dem en efter en... Nu hoppas vi att det ska funka med denna kille vi fått. Han är bara 19 år men jag tror det kan bli kanonbra, sonen längtar redan efter nästa måndag då avlösaren kommer igen=gott beyg. Vi har fått beviljat "avlösare i hemmet" 10 timmar/månad genom LSS. Vi har haft en del tjejer innan men det har slutat med att de fått heltidsjobb och inte kan ta mer timmar eller också har det blivit nån incident med sonen och då vet de inte hur de ska hantera det, blivit osäkra och rädda. Men det är ju så det är, det är ju pga hans diagnoser som vi är i behov av avlösning...

Sjukdomen kuru **** AS/ADHD

Eftersom jag jobbat så mycket hela veckan så var det skönt att få vara hemma idag och städa och tvätta lite. Jag brukar bli lite tjurig om jag inte får göra min veckostädning. Min man har jobbat lite idag så jag och grabben har varit ensamma rätt mycket.                                                Jag har gjort lite avbrott för att spela spel med sonen. Idag valde han Kalaha och TP. Vi fick bl a en fråga om vad som händer med den som får sjukdomen kuru=skrattsjukan. Svar: han dör! Är det därifrån uttrycket kommer att "man skrattar ihjäl sig", undrade vi då? Nån som vet???                                  

              

                                                

Nu ska vi i alla fall ta en premiärbastu för den här säsongen. Ha en trevlig kväll alla därute!

Guldstjärnor till sonen idag!!! ****AS/ADHD

Idag var det som sagt dags för specialisttandvården i staden några mil från oss. Jag ringde och pratade med en sköterska igår och beskrev hur det kunde bli. Hon sa då att vi bara kunde vara i väntrummet och prata eller gå in i ett rum med TV el. dyl. så han skulle vänja sig. Sen kunde vi prata med hjälp av bilder också. Det lät ju jättebra! Jag kände mig trygg och åkte ensam dit med honom. Igår kväll hade jag förberett honom med hjälp av bilder, att de bara ska titta på tänderna, inte göra någonting.                                                                                       När vi kommer dit är det bara pang på - in i tandläkarstolen. Då börjar man fundera... Nu var han lugn och på bra humör innan så det gick faktiskt väldigt bra ändå. De tittade, lackade och förklarade rätt bra för honom vad som kommer att hända vid nästa besök. Jag hade också med hans favoritsysselsättning - rubiks kub. Även en ny Kalle Anka fick han av mig därinne. Han blev lite stirrig när vi gick ut, men inget allvarligt hände. Väl inne i bilen kunde jag pusta ut.      Vi gick t o m in på Teknikmagasinet som grabben älskar. Sen blev det McDonald´s. När vi kom hem blev han belönad med TRE guldstjärnor - vanligtvis delar vi ut en i taget.

Vi kör med ett belöningssystem där vi ger guldstjärnor när något positivt hänt. Efter fem förtjänta stjärnor så  får han något eller också gör vi något som han tycker om. Det negativa försöker vi att inte ens kommentera. Man märker att han växer och blir stolt av detta.

Skolmästerskap **** AS/ADHD

Idag var det skolmästerskap på schemat för sonen. Vi hade bestämt redan i våras att han inte skulle vara med på såna här "lösa" och ostrukturerade dagar. Vårterminen var ju mycket turbulent med många utbrott i skolan. Nu har höstterminen börjat mycket lugnt (tack vare all anpassning man gjort). Han ville så gärna vara med på skolmästerskapet så vi kom fram till att vi gör ett försök. Hela dagen var välplanerad för sonens skull och de hade ett schema att följa. Han har hela tiden en assistent vid sin sida. Halva dagen var det klassföreståndaren och andra halvan var det hans ordinarie assistent. Allt flöt på lugnt och bra. Här hemma har han också varit lugn, men han säger att dagen varit lite jobbig.                                                             Hoppas han inte håller inne utbrotten tills i morgon för då ska vi på tandläkarbesök. Han behöver troligtvis dra ut nån tand och sen få tandställning. På folktandvården förstod de till slut att vi behöver nog ha specialistvård med tanke på AS/ADHD-problematiken. Så dit ska vi i morgon eftermiddag. Håll tummarna för oss! Sist vi var hos läkare så fick han utbrott och sparkade läkaren. Ändå hade jag ringt och pratat med läkaren och förvarnat att det är en något besvärlig och annorlunda patient som kommer och man måste ta hänsyn till hans behov. Men han trodde nog bara att det var en överdriven mamma som ringde. Som tur var så hade vi varit så pass förutseende att vi åkt både mannen och jag med sonen på det besöket. Då kunde jag ta hand om sonen medans min man pratade med läkaren. Jag fick lägga all energi på att få vår son lugn igen och försökte distrahera honom med någon lek.
Det är bara att vänta och se hur morgondagens besök avlöper.

Bostadsanpassningen färdig **** AS/ADHD

Nu är äntligen bostadsanpassningen färdig här hemma hos oss. Kommunen har beviljat ett staket runt hela tomten. Tyvärr har hela sommaren gått innan det blev klart men det kommer väl en till sommar. Sonen är inte rymningsbenägen normalt sett. Men om han får ett utbrott när vi är ute så kan han sticka iväg i ren ilska. Då vet man inte vart han tar vägen eller vem/vad han ger sig på. Att ha ett staket skulle göra det mycket lugnare för oss att vara ute med honom. Det är inte bara att sticka hur som helst nu utan han kommer förhoppningsvis att stanna på tomten. Vi har också gjort ett litet kryp-in under verandan där han kan vara när han är arg. Han vill helst vara ensam då.

Vi har aldrig framhävt för honom annat än att det är av positiva skäl som vi sätter upp ett staket: man ramar in tomten och vet precis var tomtgränsen går och det avgränsar mot annat vildvuxet...Själv kom han på att det hindrar nog tjuvar att ta sig in!

Avrundar dagen med att lägga in en bild på en annorlunda hibiskus som blommar här hemma just nu.

Kastad in i en annan verklighet! **** AS/ADHD

En arbetskamrat har tyvärr brytit benet på ett par ställen. Det hände i  lördags på djurparksjippot. Jag lider verkligen med henne. Hon blir troligen borta tre månader, hon som aldrig är borta från jobbet annars.                                                                                                Det innebär att jag måste ta hälften av hennes jobb utöver mitt eget. Ingen mer än hon kan detta jobbet så det blir något att bita i. Kul med utmaningar men samtidigt frustrerande när man inte riktigt vet hur man ska lösa situationerna. Det här är ju inget man jublar åt precis. Det är inte sånt man orkar med när man har ett diagnosbarn att assistera här hemma. Men jag ska försöka bita ihop, min man får ta andra hälften av hennes jobb så det blir nog att vi möts i dörren här hemma många gånger.