Komma ikapp och landa

Ojoj, vilken helg det blev för oss och jag har svårt för att smälta alla intryck med alla upplevelser - all glädje och allt underbart snack. Om jag tar Ladies Night så var det ju bara Nina och Mamma Z som jag träffat innan och dessa låg mig redan varmt om hjärtat ♥ Nu var det fler som landade i hjärtat hos mig kan jag säga! En ny träff är redan på gång och planeras, men vi får se hur långt fram i tiden det ligger. Vi har ju inte helt lätt att komma loss någon av oss eftersom vi lever med diagnoser som vi måste ta hänsyn till hela, hela tiden.

Även min träff på söndagen roterar i mina tankar. Jag blir så fascinerad över andra människors livsöden och hur livet blev.... och då tänker jag både på oss och på honom vi träffade....

Hela show-gänget från Ladies Night

En del av er läsare undrar om katten (Felix) och vad som hände och hur han mår. Tack för er omtanke! Som sagt så låg han inne på djursjukhus fredag - måndag. Någon form av magsjuka hade drabbat honom och han var dålig hela torsdagen. När fredagsmorgonen kom hade han inte repat sig det minsta utan snarare blivit ännu slöare. Ingen mat och inget vatten på ett helt dygn torkar ut en katt rejält. Så han fick läggas in med dropp och kvicknade till senare. Igår (månd) fick jag hämta hem honom och nu är han pigg och leker igen. Dietmat ska han stå på ett par veckor framåt nu för att magen ska komma ikapp långsamt.

Ett rakat ben - sviter från helgen

Jag har min egen teori hur den här smittan kom till oss.... En vecka innan hade jag varit hos veterinären med både Oswald och Felix för vaccination. Felix satt i buren hela tiden, men eftersom inte Oswald trivs i den så fick han gå med sele och koppel därinne. Där tror jag han kommit i beröring med smittan och han blev dålig några dagar senare. På honom blev det inte lika allvarligt, lite diarré en dag och sen var han pigg igen. Jag tror Oswald smittade Felix som fick det ett par dagar senare, och på honom tog det hårdare av olika anledningar.
Det var det om detta och jag hoppas de håller sig friska nu!

Oswald

Efter skolan igår kom Turbo hem efter ett extra dygn på korttids. Trots att det blivit lite miss i kommunikationen till vikarien Ok och därmed lite andra rutiner så var Turbo lugn när han kom hem. Nu var missen redan på fredagen och Ok hade fått känna på hur det är att jobba när inte jobbet är som allra bäst. Men det rann upp hos Turbo igen på söndagen när Ok skulle ta ett till pass, men sen lugnade det sig bara de kom igång.

Det är inte lätt med vikarier när det gäller Turbo. För att inte såna här missar ska uppstå så skulle man behöva skriva ned varenda steg den ordinarie personalen tar och det är ju en omöjlighet. Nu hade den här incidenten runnit av honom när han kom hem så vi märkte inget av det.
Däremot känns det som det är lite skört idag, men än har vi inte sett något utbrott och jag hoppas vi slipper det också. Men Turbo verkar extra känslig idag, speciellt på små ljud. T ex om katten hoppar upp på diskbänken (vilket vi andra tycker är nästintill ljudlöst) så reagerar Turbo och frågar oroligt "vad var det?". Vi  måste då snabbt förklara vad som händer - annars ligger utbrottet på lur. Så där är det hela tiden idag, för små ljud förekommer oftare än man tror....

Stockholmsvy

Nu måste jag ta tillfället i akt att välkomna nya läsare! Har förstått att det tillkommit några och jag blir bara så glad över att ni vill titta in här och läsa! Ännu mera glad blir jag när ni kommenterar och lämnar spår efter er (men det är förstås inte nödvändigt ifall ni inte vill)!
Dags att ta tag i kvällsbestyren här så man inte blir för sen att hitta sängen. Sömn har det varit brist på för mig ett tag så jag har mycket att ta ikapp :) Kvällskramen till er alla ♥

Ladies Night och annat kul

Tre dygn har gått sen mitt senaste inlägg... tre innehållsrika och helt fantastiska dygn! Jag börjar från början och nu kan det bli långt beroende på hur mycket detaljer jag tar med.

Veckan som gick var ju ingen höjdare om man tänker på hur utvilade vi var. Fullt ös med möten och jobb och annat. När väl torsdagskvällen kom fick vi hastigt bestämma att mannen fick hålla sig hemma över helgen pga en sjuk katt. Vi kunde inte överlåta ansvaret till en kattvakt att avgöra om katten behövde tas till veterinär eller inte. Så jag skulle få åka själv... inte alls lika kul. Men på fredagsmorgonen var katten sämre så mannen åkte in med den och de la in den direkt. Mannen stressade hem och vi kastade oss på bussen och så småningom tåget så vi kom iväg båda två trots allt. Jag klev av tåget i Västerås och mannen fortsatte till Stockholm.

Ladies Night stod på menyn för min del tillsammans med ett härligt gäng andra mammor, mammor med barn med diagnoser inom NPF.

Bild lånad från en av tjejerna. TACK för lånet!

Detta har vi sett fram emot länge att få träffas. Jag hade träffat två av mammorna innan. Ett par andras bloggar har jag följt länge, men de övriga har jag inte haft kontakt med alls. Så fungerade det för de flesta av oss i gänget. Men det är så fantastiskt att vi ändå har såna enorma band till varandra och det kändes som vi känt varann hela livet.

Tio av oss hade bokat biljett där mat ingick, så vi befann oss på arenan ett par timmar innan showen satte igång.

Sen blev det fullt ös med ett showande som inte gick av för hackor! Om ni inte vill veta så hoppa över detta stycke... men den spontana reaktionen från oss alla efteråt var ju att Magnus Uggla tog över showen helt och hållet. Inte helt fel för han är medryckande, det går inte att sitta stilla till hans låtar. Sen blev jag också mycket imponerad av Andreas Johnsson - vilket proffs! En mycket duktig sångare och artist!

Efter showen hamnade vi i baren på hotellet och satt och snackade så gott det gick med den ljudnivån som var där.

Väl i säng så var det inte så lätt att sova så man vaknade upp till en ny dag och var rejält trött. Men vi hade en trevlig stund vid frukostbordet alla åtta som sov på hotellet. Tror vi satt vid det där bordet i närmare två timmar och "tjatade".

Sen var det dags att skiljas åt efter ett underbart dygn tillsammans. Vi var överens om att vi måste fixa en träff där vi inte har något speciellt inplanerat utan att vi i stället får tid att prata med varann. Det känns som mycket är osagt mellan oss och vi kan säkert prata med varann hur länge som helst.
TACK sköningar för detta dygn!

Jag rullade vidare mot Stockholm där mannen redan befann sig. Det blev till att umgås med äldsta sonen och hans flickvän. Vi var bl a på en stå-upp-show nånstans i stan. Inte riktigt läge för mig när jag var så pass seg och slut, men samtidigt ville man inte säga nej när vi ändå var där. Innan dess hade vi varit på en spansk? restaurang där vi käkade många olika rätter med ett annorlunda upplägg. Mysigt, tyvärr inga bilder därifrån mer än från entrén.

Söndagen innebar ett mycket speciellt möte för min del. Jag skulle få träffa en person som jag inte sett sen jag var i 10-årsåldern, alltså nästan hundra år sen ;) Vi gick i samma klass upp t o m 3:an, sen skiljdes vi åt. Eftersom personen har bytt identitet och alltså bytt namn helt och hållet så var det lite svårt med identifikationen. Men för att göra en lång historia kort så kom vi på varandra i en grupp på facebook som handlar om autism. Personen såg min ursprungsstad och började forska lite i vem jag var eftersom han såg att vi var födda samma år och han hade gått i skolan där några år i början. Han kom fram till att vi måste varit klasskamrater. Så vi bestämde att vi skulle ses nästa gång jag och mannen var i Stockholm eftersom han numera bor där.

Det var bara sååå häftigt att få träffa honom igen! Denna träff kom alltså till tack vare Turbos diagnoser och att klasskamraten jobbar med dessa diagnoser, annars hade vi aldrig råkat på varandra igen. Innan ett sånt här möte undrar man ju hur det kommer att flyta på... ska det bli stelt och tyst emellanåt eller..... Men vi satt och snackade över lunchtallriken i 3,5 timme! Ingen tyst minut där inte. Helt otroligt! Men vi hade ju nästan 40 år att ta igen och det blev ett mycket intressant samtal. Inte ens mannen blev otålig av att sitta stilla så länge, och det säger inte lite det! Jag är ganska övertygad om att det blir en fortsättning på samtalet en annan gång.

Så nu är jag och mannen på väg hem från Stockholm, sitter på tåget och skriver och har hemlängtan. Vill hem till lugnet som jag hoppas infinner sig i veckan för nu orkar jag inte mer. Sista veckornas hets med alla dessa möten vi haft och sen denna helg som inte varit lugn en sekund heller - nu behöver jag ta en time-out, men den får väl vänta tills nästa gång Turbo är på korttids. Nu får vi se hur Turbo mår efter ett extra dygn där, men jag hoppas att allt är bra.

Katten väntar vi besked om under dagen, men eftersom de inte hört av sig från djursjukhuset under helgen så antar jag att han blivit bättre och inte sämre.

Må gott alla därute ♥

Äntligen i hamn med skolan!

Är inte helt jättekoncentrerad här men ska ändå försöka få ihop ett inlägg.... Lite strul och smått panik här och samtidigt ska vi inte visa nåt för Turbo. Svår ekvation!

Men iaf! Egentligen borde jag börja berätta om våra möten igår som gällde Turbo. Vi hade både Västbusmöte och Nätverksmöte.
Västbusmötet var först på morgonen och nu är det så rörigt med alla möten så jag och mannen vet knappt vilket av mötena som handlar om vad längre. Västbusmötet höll iaf rektorn i och det var ett uppföljningsmöte för att stämma av att det går framåt med de punkter som kommit upp. Och det går framåt! Äntligen!

KBT med hjälp av Lisa har påbörjats. Utbildning till skolpersonalen (och personalen på korttids) har också påbörjats. De ska nu äntligen få den där utbildningen i seriesamtal och sociala berättelser som jag tjatat om i drygt ett års tid. Men nu så, är det igång! Sen hade vi den stora och svåra punkten med Turbos trygghet att återkomma till. Efter mycket och slitsam strid fick vi rektorn att gå med på att sätta tillbaka Tina i skolverksamheten runt Turbo - den enda personen som finns i skolvärlden just nu som han är trygg med. Hon fick komma tillbaka på prov i sex veckor och sen skulle det utvärderas. Nu har dessa sex veckor snart gått och vi har inte vetat alls hur de resonerat kring henne. Jag och mannen är förstås beredda att ta fram stridsyxan återigen om det skulle behövas.

Men på mötet igår sa rektorn själv att man beslutat att hon ska få vara kvar på resursskolan!! Gissa om en stor, tung sten lossnade från våra hjärtan och axlar! Äntligen har man fattat!! Åhhh, allt detta slit och kämpande vi har gjort för detta, men så skönt att det nu äntligen gett resultat. Både rektorn och de båda lärarna är överrens om att hon behövs däruppe - åh, det är ju det vi sagt hela tiden! Mycket kraft har gått åt till denna strid, men nu har det iaf gett lön för mödan. Nu slappnar vi av och hoppas att den här konstellationen på skolan ska få fortsätta som det ser ut nu. Det enda som kan sätta käppar i hjulet är om skolchefen har en annan åsikt, men det får vi tro att han inte har! Men bortsett från det lilla frågetecknet så jublar jag och mannen just nu, det känns oerhört skönt att ledningen äntligen går på vår linje och Turbo kan få må bra!!!

Nätverksmötet senare på dan blev väl lite av en fortsättning av morgonens möte. Fanns inte så mycket mer att tillägga. Vi berörde korttids bl a, eftersom en flytt är på g innan årsskiftet. Man får försöka hitta på lösningar så det blir så smidigt som möjligt och än vet man inte så mycket hur det kommer att se ut. Men eftersom vi i dagsläget inte har nåt att klaga på så blev det mest rosor på det mötet. Både personal och chefen är fantastiskt bra!

Efter dessa möten skulle jag jobba lite och jag skulle ladda inför helgens bravader! Det gick inte så bra kan jag säga eftersom den ena katten - Felix - mådde jättedåligt. Han varken åt eller drack på hela dan igår och blev sämre och sämre. Jag ringde jourveterinären på kvällen som tyckte vi kunde avvakta natten. Det gjorde vi och vi försökte mata honom med några droppar vatten emellanåt. Men i morse insåg vi att det måste bli ett veterinärbesök. Hmm... mannen och jag som hade en buss och tågtid att passa eftersom vi skulle ut på galej på var sitt håll!! Mannen fick åka de fyra milen till veterinären och jag fick passa min busstid för vi var överens om att det var viktigare att jag kom iväg.

Nu sitter jag här på bussen, katten blev inlagd över helgen med dropp m m. Han var verkligen inte bra. Nu är han iaf i goda händer och jag tänker inte låta detta gå ut över glädjen och det roliga ikväll. Jag och 11 mammor till ska gå på Ladies Night-premiären! Det ska bli så häftigt att få träffa de andra mammorna. Jag har bara träffat två av dem i verkligheten, de flesta andra har jag bara träffat via nätet. Vissa har jag inte alls haft kontakt med. Men vi har det gemensamt att vi har barn med diagnoser och det binder oss samman. Nej, nu vill jag vara framme så vi får kramas irl! Ha det gott alla därute i hösten ♥

Strul!!!

När halva dagen hade gått idag så tänkte jag att jag skulle skriva ett långt och trevligt inlägg här på bloggen ikväll. MEN det har krånglat till sig en aning här hemma så jag har inte hunnit med nåt inlägg och inte lär det bli nåt vidare idag heller. Förhoppningsvis blir det nåt i morgon.... kanske, kanske....

Kurs på hab.

Ett kort inlägg får det bli här ikväll. Skulle egentligen inte skriva alls pga tidsbrist men för min egen del så måste jag nog få händelserna på pränt. Det är så bra att kunna gå tillbaka och titta när saker hände och vad som hände.

Turbo kom iväg som han skulle i morse också. Man är lika glad varje gång som det fungerar! Just den här veckan är jag lite extra orolig att det ska inträffa något som gör att det inte funkar. Det skulle ju ställa till det eftersom vi har så mycket möten och annat inplanerat. Men det skulle ju få lösa sig ändå naturligtvis.

Lite jobb fick jag gjort en stund på förmiddagen, men redan innan lunch var det dags att åka in till stan de fyra milen och så småningom vara med på en kurs på habiliteringen. Det var en kurs som gällde sociala berättelser och seriesamtal. Eftersom vi fått inbjudan så ville vi inte tacka nej. Kursen idag varade i fyra timmar. Den gav väl inte så mycket nytt, det mesta visste vi redan innan och en del har vi också använt oss av. Men även om det inte var nåt direkt nytt så är det bra att få en påminnelse och en knuff framåt. Kursen fortsätter om en månad och då får vi se vad som kommer fram den gången.

Eftersom kursen höll på så länge så fick Turbo vara kvar på korttids/fritids lite längre idag. Kl 18 hämtade jag honom där så det blev extra sent innan vi var hemma. Jag är lite orolig för att det blir för mycket för honom den här veckan och mycket riktigt så var han väldigt trött här ikväll. Jag tror han somnade rekordtidigt! Han satte inte ens igång sin dator efter det att vi kommit hem! Nu hoppas jag han får sova ordentligt i natt så han hämtat nya krafter inför morgondagen.

Dags för mig att sova en stund också. Godnattkram ♥

KBT - politiker - nytt korttids

Nu rullar det på med allt som sker denna veckan, det är knappt man hänger med själv! Men vi tar en sak i taget och betar av så ska det förhoppningsvis gå bra. Förstår inte hur det kunnat bli så här - allt har hopat sig till en och samma vecka.... När jag gjorde i ordning Turbos veckoschema inför den här veckan så slogs jag av tanken att han faktiskt kommer att träffa antingen en assistent eller en korttidspersonal varje dag under veckan! Tror aldrig det har hänt tidigare att det varit så här fullt och därmed blir det rutinändringar i schemat även för Turbo.

Det första mötet vi hade idag var på förmiddagen och då fick vi åka in till habiliteringen fyra mil bort. Där träffade vi den inhyrda psykologen Lisa som ska handleda oss i det som vi får kalla för KBT. Det tar ett tag innan vi är i mål, men hon leder oss på vägen dit så får vi se hur långt vi kan komma med Turbo. En läxa gav hon oss förra gången och den gick ut på att prova ett belöningssystem på honom, för att se hur han reagerar på sånt. Hon måste se om det är ett lämpligt sätt att arbeta på med Turbo. Nu svarade han riktigt bra på detta och jag misstänkte att han skulle göra det. Vi har nämligen provat nåt liknande för en massa år sen och det funkade hyfsat bra.

Som läxa till nästa gång så vill Lisa att vi utvecklar och går ett steg till i belöningssystemet. Bl a ska vi införa nån form av motion med Turbo som han sen blir belönad för. Behöver inte vara varje dag utan iaf ett par, tre gånger i veckan. Vi får klura lite och det gäller ju att förbereda honom på detta så han är införstådd med när, var och hur saker ska hända.

Sen ska vi också börja kartlägga hans utbrott. Hon vill se lite vad som händer, hur lång tid utbrotten varar, vad vi gör och säger m m. Utifrån detta ska hon sen kunna ge lite råd om olika saker och se om man kan gå in och bryta utbrotten bättre, snabbare och mer effektivt. Spännande, tycker jag, eftersom Turbo är ganska okontaktbar under utbrotten! Vi kommer att ha åtminstone mailkontakt med Lisa en gång i veckan tills nästa möte med henne. Hon vill följa upp hur vi beskriver utbrotten för henne - eller snarare vad som händer före och efter utbrotten.

Jag kom hem strax innan Turbo kom hem från skolan. Vi var hemma ett par timmar innan det bar iväg till nästa möte. Efter vägen lämnade jag av Turbo på korttids så han fick vara där under kvällen då jag och mannen avverkade två möten. På det första mötet träffade vi två politiker i kommunen som ingår i en beredningsgrupp angående tillgänglighet. Hur tillgängligt är samhället för våra barn med någon form av NPF? Oftast ser man bara de funktionsnedsättningarna och behoven när man har något synligt, t ex en blindkäpp eller en rullstol. Men vi har ju helt andra behov för vår son. Så vi berättade vad vi stöter på för problem och vad vi anser vara viktigt för barn med NPF. Gissa om mycket kretsade kring skolan?!? De skulle verkligen ta med sig den berättelsen och hur illa vi faktiskt blivit bemötta det senaste året av skolledningen. Kanske kan det hjälpa någon annan elev att få det bättre redan från start!

Möte nr tre för dagen handlade om korttids. Man håller på att flytta korttidsverksamheten till ett helt nytt ställe. Vi fick se delar av de nya lokalerna och träffa personalen. Jag har levt lite på hoppet om att Turbo skulle slippa flytta, men det kommer att bli en flytt så småningom. Alltid jobbigt med förändringar men ibland är det nödvändigt. Det är bara att hoppas på att skolsituationen är bra när tiden för flytten kommer, så han mår så bra som möjligt vid det tillfället. Oroligt kommer det säkert att bli ändå, men jag litar på att både chefen för korttids och Turbos personal kommer att göra det bästa av situationen. De känner ju Turbo så väl och vet om hans behov.

Det var den här dagen det! I morgon är en ny dag med nya saker på G. Även den dagen blir lite förändrad för Turbo och jag hoppas han orkar ta sig igenom veckan på ett bra sätt. Mycket är planerat och mycket är kvar att genomföra så vi måste orka allihop tills det är klart.

Kram ♥

Studiedag med svampsök

Nu har den här veckan rullat igång och första dagen blev ju ganska lugn. Inget möte inplanerat så jag och mannen har kunnat jobba som vanligt. Däremot har dagen varit lite annorlunda för Turbos del. Det har varit studiedag idag och Turbo fick vara på korttids i stället. Reserven Ok tog det passet med honom och det har nog fungerat bra. Det är inte riktigt samma harmoni hos Turbo som när de ordinarie killarna jobbar med honom, men det kan man inte räkna med heller. Huvudsaken att det fungerar bra och att det inte blir några utbrott av det hela.

Efter korttids/fritids så ville Turbo åka en omväg hem, en rejäl sådan. Jag gick med på det men jag mutade honom för att lirka in lite rörelse och frisk luft hos honom ;) Vi skulle ta en liten promenad på ett ställe efter vägen och leta efter flugsvamp att fota. Jag tycker de är så vackra och jag hade hittills inte hittat nån "snygg". Men det tog inte en minut från det att vi klivit ur bilen så hittade han den första!

Sen fanns det flera precis bredvid! Och han tyckte att det var riktigt roligt att leta svamp av alla sorter ett tag och jag fick fota en stund :) En ordentlig respekt har han för flugsvamp så det finns ingen risk där.... Vi fick en mysig stund där vid skogen och vattnet!

Nu laddar vi för en fortsatt hektisk vecka. Vi fortsätter med morgondagen i morgon med tre möten! Nu får vi ta en dag i taget och försöka ro veckan i land och jag måste vara hyfsat pigg när fredagen och helgen kommer för då vankas det lite roligheter som jag helst inte ska sova bort!

Kram på er alla ♥