Pressen nästa ?

Skriver ett snabbt och kort inlägg här. Känner att det är när jag är irriterad som jag måste få ur mig lite tankar, det blir som en liten slaskhink för mig här. 

Det är mycket tråkigt att en kommun kan gå från den bästa i Sverige (enligt oss) och gå till en av de sämsta. Det är iaf så vi känner det och upplever just nu. Igår blev måttet rågat för både mig och mannen. Det räcker liksom nu! Om jag får en ledig dag så går den dagen åt till att ringa och jaga folk, strida för Turbos rätt m m. Även stora delar av mina jobbardagar ser ut så nu. Sånt tar oerhört på krafterna! 

Nu är vi så less på situationen så vi överväger att gå till pressen. Händer inget i positiv riktning under morgondagen så är det nog läge för det. Även andra åtgärder finns med i planeringen. Som vi har blivit och blir behandlade just nu, det skulle bli smaskiga rubriker - det är vi övertygade om. 

(En symbolisk bild, än så länge)

Till på köpet var jag med om en traumatisk upplevelse för exakt två veckor sen. Den händelsen satte sina spår hos mig och jag jobbar på att inte låta mig styras av det. Men visst påverkar det min vardag, även om jag tvingar mig att komma framåt. Jag tycker ändå mitt psyke varit starkt genom åren, men ingen vet hur man påverkas när man utsätts för situationer som på nåt otäckt, läskigt och skrämmande  sätt gäller liv eller död. En massa utryckningspersonal var inblandad och jag stod bredvid och tittade på med rätt hög puls... Två gånger under kort tid har jag varit med om detta, och nej, det har inte varit nån trevlig upplevelse. Jag kan säga att jag får hög puls bara jag ser en av de inblandade personerna.  

Under de förhållanden vi har just nu med allt tjafs runt Turbo så får jag inte riktigt andrum att bearbeta allt. Tänk om det kunde bli lugnt nån gång!  

Kram från en less Turbo-mamma! 💓