Liten svacka

Tiden går och tydligen hamnade jag i en svacka efter Italien-resan. Resan var fantastisk, som ni säkert har förstått. Måste rikta ett stort Tack till dem som ställde upp så fint här hemma så vi kunde komma iväg - assistent Nisse, Kent, personalen Valle och Otto på korttids! Inget lätt jobb, men så härligt för oss att veta att det fungerar när vi åker bort. Utan er hjälp hade vi inte kommit iväg.
Själv blev jag "helfrälst" i Italien och jag hoppas att det inte är sista gången vi åkte dit.

😉😉😉

Här hemma händer det en hel del och jag ska försöka ge en liten resumé så det viktigaste kommer med här. Bl a håller vi just nu på att slussa in en ny assistent hos Turbo. Jag kommer att kalla honom för Jim här på bloggen, men han heter förstås nåt helt annat i verkligheten. 😊 Detta är en kille som jag tror stenhårt på! Man märker redan under en anställningsintervju om det är toppen eller botten. Nu känns det toppen och jag hoppas innerligt att det ska hålla i sig. Ett par bredvidgångar har killen hunnit med och vi fortsätter nästa vecka med det.

Men även om det känns bra redan nu, så får man räkna med att det tar mellan ett halvår och ett år innan Turbo är trygg med en ny assistent. Beror lite på hur kemin mellan dem funkar, men som sagt, minst ett halvår tar det i stort sett alltid.

Mitt i allt detta så har vi fått backa lite när det gäller korttids. Dålig tajming att det är en grej där som inte riktigt funkar med Turbo. Efter ett par rejäla utbrott där, två gånger i rad då han varit där, så behöll vi honom hemma nu i veckan när han eg skulle varit på korttids. Det kändes som att skicka honom rakt in i elden om vi skickat dit honom. Ett stort utbrott hade säkert inte kunnat undvikas, även om personalen är duktig. Vi avvaktar och ser om det går att få fram någon lösning under veckan som kommer.

Beslutet att hålla honom hemma kändes iaf helt rätt och Turbo kändes mer lugn efter att vi kommit fram till det. Beslutet tog vi i samråd med Turbo, så han var delaktig i ändringen. Två av eftermiddagarna var personalen från korttids här hemma och jobbade med honom. Turbo var nöjd med att få träffa dem iaf, även om det blev på hemmaplan denna gången.

Jag och Kent har jobbat delar av ett par dagar denna veckan, med att fixa i ordning viktig dokumentation till assistansbolaget, som måste finnas runt Turbo. Det är så värdefullt att göra detta med en sån som Kent som känner Turbo och som ser både brister och positiva saker. Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket autismkunskap denna kille besitter! Ibland blir man som förälder lite hemmablind och då är det kanonbra att en utomstående ser saker. Han ser också sånt som behöver förbättras och skärpas till i assistansgruppen och han vet hur man kan jobba eftersom han även har erfarenhet som assistent.

För mig som mamma har det också varit positivt de här två dagarna att ventilera olika frågor som rör Turbo och hans framtid. Hur ska man göra i vissa situationer? Bra att få en annan vinkling på saker och ting. Och vissa saker är både jag, mannen och Kent bekymrade över när det gäller Turbo…. Där behöver vi alla runt honom sätta in en extra stöt.

Resan till Italien var verkligen helt underbar! Men tyvärr tar det på krafterna både före och efter. Därför har jag nog hamnat i en svacka, men upplevelsen var värd detta. Vill inte vara utan den resan. Men förra helgen kände jag att jag behövde en ensamstund igen. På lördagen åkte jag iväg till ett vackert ställe som "lillebror" visat mig för ett par år sen och dit jag återvänder ett par gånger varje år för att insupa det vackra. Det var helt underbart och lugnt i vitsippebackarna.

Jag var i en sån svacka så jag inte ens var ute efter att fota - ville bara bort och insupa lugnet. Men när jag kom hem hade jag ändå med mig 113 nya bilder i kameran - jag som inte tyckte jag fotat nåt! 😂 Jag fick min avkoppling iaf och jag avslutade den dagen med att kika in till en vän på en snabbfika och jag fick även med mig några nyförvärv hem. Tack snälla!! 💖

För att ta hand om mig själv och i ett försök att inte hamna i några djupare svackor under min sjukdomsresa, så måste det bli slut på slarvet med min träning. Träningen gör såååå gott, både fysiskt och psykiskt. Så igår gjorde jag ett gott pass på gymmet - härligt och underbart! Nu är det "bara" att fortsätta med nya tag där!

Det får bli allt för idag!
Kram på er och ha en go lördagskväll! 💗