Känslosamt och rörande

Jag är glad över att jag hann med en lång resumé i mitt förrförra inlägg, för nu händer det andra grejer som jag gärna vill ha med här för min egen dagboks skull.

Som ni säkert förstått så är Turbo väldigt verbal, men har svårt att uttrycka sina känslor i tal. Därför är det oerhört svårt att veta hans djupaste känslor. Däremot kan han nån gång ibland, få fram sina känslor i skrift.
I torsdags kväll fick jag ett megalångt sms av honom. Jag har ALDRIG fått ett så långt sms från honom. Och sms:et innehöll endast en massa känslor som låg och tryckte inom honom. Gråten stod mig uppe i halsen när jag analyserade vad som stod där och när jag förstod hur mycket tankar som ligger obearbetade inom honom. Usch, vad jobbigt det måste vara för honom att gå och trycka på allt sånt här.

Jag berömde honom för att han skrivit till mig och han kändes glad av det. Men jag ville inte svara honom direkt eftersom jag ville fundera ut de bästa svaren. Vissa saker visste jag inte hur jag skulle vinkla för att han inte skulle få skuldkänslor, och skuldkänslor måste vi absolut undvika.

Sms:et handlade om allt från hastiga omkastningar i personalschemat, folk som knackar på dörren, besked om när någon är sjuk, till att han känner sig sviken av vissa vuxna som funnits omkring honom. Jag häpnade verkligen över hur bra han skriver om sina känslor och hur bra han kunde förmedla allt detta till mig via sms. Jag blev rörd av det, men också alldeles tagen av allvaret i det hela. ❤

Jag fick grubbla en del på hur jag skulle tackla detta sms. Jag berättade för honom att jag måste få tänka lite så kunde vi prata om det dagen efter. Detta var han belåten med.
Under det dygnet kunde jag prata både med mannen och med Kent om innehållet. Jag och mannen tänker rätt lika så vi körde fast på en och samma fråga och kom inte vidare. Kent hade lite annat perspektiv så vi kom vidare en bit. Är så glad och tacksam över att ha honom i ett sånt här läge, eftersom han har sån erfarenhet av autismen och även erfarenhet av hur Turbo fungerar. Guld värt!

Jag fick också en fenomenalt bra vinkling på ett slutet forum på fb där det finns mycket kunskap om autism. Det tog jag verkligen med mig i mitt snack med Turbo sen. Stort tack både till Kent och tjejen på forumet! ❤


På fredagskvällen tog jag med mig Turbo ut på en låååååångtur i bilen. Jag hade förberett och skrivit ner stolpar från sms:et på ett papper som han fick. Då kunde han se punkterna vi behövde prata om och han fick själv avgöra när vi pratat klart om dem. I vanliga fall klarar han bara korta svar, men här behövdes ventileras mer, kände jag.

Helt fantastiskt vad bra det gick att nå honom!! Oj, vilken känsla efteråt! Helt klart blev han hjälpt av min lilla stödlapp till honom. Då visste han vad som skulle avhandlas och det fanns inga överraskningar. Men det gällde för mig att ha fullt fokus på hur jag la fram svaren så han kunde ta in dem bra och så han inte skulle känna att han gjort något fel nånstans.
Trött blev jag efteråt, men sååå värt det!

Såna här stunder lever jag länge på! Det ger en otrolig kick när man lyckas nå Turbo och det blir ett lyckat resultat. Heeeelt otroligt!

Kramar! 💗